| 232 | Helighetsreglor. | Leviticus. | Cap. 19. |
19. Capitel.
Helighetsreglor.Och HERren talade med Mose, och Sade:
2. Tala med hela menigheten af Israels barn och säg till dem: I skolen wara helige; ty jag är helig, HERren eder Gud.* *3 Mos. 11: 44, 45.
3. Hwar och en frukte sin moder och sin fader;* håller mina helgedagar; ty jag är HERren eder Gud.* *2 Mos. 20: 12.
4. I skolen icke wända eder till afgudar, och skolen icke göra eder gjutna gudar; ty jag är HERren eder Gud.* *2 Mos. 31: 13; cap. 34: 17.
5. Och när I wiljen göra HERranom tackoffer, så skolen I offra det, att det må wara Honom täckt:* *3 Mos. 7: 11.
Här menas ett friwilligt tackoffer. ”Görer det såsom Han befaller i sitt ord, icke såsom eder tyckes eller efter eget behag, efter egen andakt. Ty Han will ingalunda dyrkas på ett sätt, som menniskan sjelf upptänker och wäljer. Derföre ser till, att I offren så, att det må behaga Honom, på det Han icke må förtörnas genom eder egenwilja.”
6. Och skolen det äta på samma dagen, då I offren det, och på den andra dagen. Hwad qwar blifwer till tredje dagen, det skall man bränna upp i eld.* *3 Mos. 7: 16.
7. Äter der någon af på tredje dagen, så är han en styggelse, och warder icke tacknämlig:* *3 Mos. 7: 18.
8. Och den samme ätaren skall bära sin missgerning, att han HERrans helgedom hafwer ohelgat; och den själen skall utrotad warda utur sitt folk.
9. När du uppskär af ditt land, skall du icke skära intill ändan allt omkring, och icke noga allt afhemta.* *3 Mos. 23: 22. 5 Mos. 24: 19.
Ordagrannt: Och när I uppskären säden af edert land, skall du icke fullt afskära hörnet på din åker, och det som affaller af ditt skärande, skall du ej samla.
10. Sammalunda skall du ej heller noga berga din wingård eller upphemta de affallna bären: utan skall det blifwa låta för de fattiga och främlingar; ty jag är HERren eder Gud.
I dessa twå bud inskärpes äfwen hos folket en barmhertig omtanka om de fattiga, som ingenting hade att skörda, på detta sätt fingo de fattiga deltaga både i arbetet och wälsignelsen och kunde derigenom föranledas till mera tacksamhet både mot Gud och åkerns egare. Härigenom uppstad äfwen ett närmare och bättre förhållande mellan de förmögnare och de fattigare, än om en föreskrift i allmänhet hade blifwit gifwen, att de fattige skulle nödwändigt försörjas på hwad sätt som helst, antingen de sjelfwe med arbete och omtanka wille bidraga dertill eller icke.
11. I skolen icke stjäla eller ljuga eller handla falskeligen den ene med den andra.* *2 Mos. 20: 15, [et]c. 1 Thess. 4: 6.
12}. I skolen icke swärja falskt wid mitt namn, och ohelga din Guds namn; ty jag är HERren.* *2 Mos. 20: 7. 5 Mos. 5: 11. Matth. 5: 33, 34. Jac. 5: 12.
De orden: ty jag är Herren, hwilka så ofta tilläggas, för att gifwa dessa föreskrifter en full kraft, skulle påminna folket, att Herren, som stiftade dessa lagar, både wille gifwa wälsignelse åt alla, som höllo dem, och bestraffa öfwerträdarne.
13. Du skall icke göra din nästa orätt eller röfwa honom. Din dagakarls lön skall icke blifwa när dig intill morgonen.* *5 Mos. 24: 15. Jac. 5: 4.
Dessa föreskrifter äro en utförligare framställning af det sjunde budet, som förbjuder allt slags orätt emot nästan, antingen denna orätt begås hemligen eller uppenbarligen eller med smicker eller wåld. Att förhålla arbetaren den förtjenta dagspenningen, eller fördröja dess betalande, då arbetaren behöfwer den, är en synd, på hwilken kärlekens Gud gifwer särskild akt, och den fattiges suckar äro icke förgäfwes inför Honom.
14. Du skall icke banna den döfwe. Du skall icke sätta för den blinde något, der han kan stöta sig uppå;* utan du skall frukta din Gud: ty jag är HERren. *5 Mos. 27: 18.
Dessa föreskrifter, så wäl som de öfriga i lagen, syfta på menniskans sinnelag, hjerta och tänkesätt, och dessa fall, som här nämnas, stå såsom exempel, för att wisa, att det aldrig är tillåtet att begagna sin nästas hjelplösa tillstånd, för att deraf draga någon egen fördel, ej heller är det tillåtet, att med förakt betrakta sin nästas lyten eller att dermed drifwa något gyckel eller gäckeri. Härwid tillägges särskildt: du skall frukta din Gud. Den blinde och den döfwe, den lame och hjelplöse stå under Hans faderliga wård; den som försyndar sig emot dem, trotsar och föraktar deras beskyddare, och Han skall icke lemna det ostraffadt. I Österlanden finnas bland hundrade menniskor omkring tjugo blinda eller döfwe.
15. I skolen icke handla orätt i dom; och du skall icke skona den ringe, och icke ära den mäktige; utan skall döma din nästa rätt.* *2 Mos. 23: 3. 5 Mos. 1: 17; cap. 16: 19. Ordspr. 24: 24. Jac. 2: 9.
16. Du skall icke wara en bakdantare ibland ditt folk. Du skall ock icke stå emot din nästas blod:* ty jag är HERren. *2 Mos. 23: 1.
_242.jpg&oldid=342897){kind=link}