| Helighetsreglor. | 3 Mose Bok. | Cap. 19. | 233 |
Baktalaren gör sin nästa mera ondt än tjufwen, ty ett godt namn och rykte är af högre wärde än alla egodelar. Här förbjudes ock att stå emot eller att stå efter sin nästas blod med falsk anklagelse eller med falskt wittnesbörd. Den som hatar sin broder han är en mandråpare.
17. Du skall icke hata din broder i ditt hjerta; utan du skall straffa din nästa*, på det du icke skall lida skuld för hans skull. *Matth. 5: 22; cap. 18: 15. Luc. 17: 3. 1 Joh. 2: 9, 11; cap. 3: 15.
Utan att weta eller wilja det kan man hata sin broder, då man icke i kärlek och ödmjukhet söker warna honom för hans fel, ty wår nästas fel äro wår nästas största fiender, och för dessa fiender böra wi warna, likasom det är wår pligt att warna för mordbrännare och röfware. Warnar man icke, så har man på sitt samwete en del af sin nästas skuld, och då kan man äfwen få lida med.
18. Du skall icke hämnas* och icke behålla någon owilja emot ditt folks barn. Du skall älska din nästa såsom dig sjelf†: ty jag är HERren. *Rom. 12: 19. 1 Thess. 5: 15. 1 Pet. 3: 9. †Matth. 5: 43, 44; cap. 22: 39. Rom. 13: 9. Gal. 5: 14. Jac. 2: 8.
19. Mina stadgar skolen I hålla, att du icke låter din boskap hafwa beblandning med andra djur; och icke sår din åker med blandad säd: och att ingen klädnad kommer på dig, som af ull och lin tillhopa kommen är:* *5 Mos. 22: 9–11.
Genom det första förbudet i denna vers will Gud förebygga menniskors konstlade försök att mästra och förändra Hans skapelse. Förbudet att så blandad säd på åkren har sin grund dels deruti, att någonting sålunda blandadt icke fick föras till helgedomen; dels wille Gud härmed förbjuda sitt folk all misströstan om Herrans wälsignelse till grödan på marken. Det brukas mycket i Österlanden att så en blandsäd af twå sädesarter, hwaraf den ena wäxer bäst i torrår, den andra bäst i wåta år, så att hurudant året blifwer, man må kunna wänta en någorlunda god gröda. Gud hade lofwat att wara sitt folks Gud och att hafwa omsorg om dem; derföre förbjuder Han alla konstiga åtgärder, som wisa misströstan om Hans godhet, förbudet angående kläder af blandade ämnen skulle förebygga menniskans böjelse till fåfänglighet och praktsjuka. Men hufwudsakligen åsyftades med dessa bud en bildlig framställning af Herrans wilja, att menniskan icke skall söka förena och sammanblanda i andligt afseende det som Han har åtskilt; att Hans folk skulle hålla sig oblandadt och skildt ifrån hedningarne, och att de icke skulle i sitt enskilda eller offentliga lif inblanda hedniska bruk, ej heller med willfarelser och menskliga tillsatser eller förändringar uppblanda Hans rena ord, utan bewara det oförfalskadt såsom Han gifwit det.
20. Om en man ligger när en qwinna och beblandar sig med henne, och hon är en trälinna, och är af en annan kränkt, dock är icke löst, eller frihet fått hafwer, det skall straffadt warda; men icke skola de dö: ty hon hafwer icke warit fri.
Om qwinnans herre eller hans son icke will hafwa henne till äkta, 2 Mos. 7: 28, och hon icke heller är fri, så att hon med någon annan kunnat ingå äktenskap, så skulle denna förbrytelse icke straffas med döden, såsom cap. 20: 10.
21. Men han skall frambära HERranom för sin skuld en wädur till skuldoffer inför dörren af wittnesbördets tabernakel.
22. Och presten skall försona honom med skuldoffret för HERran, för den synd som han gjort hafwer: så warder honom Gud nådelig öfwer hans synd, som han gjort hafwer.
En sådan förbrytelse war dock en synd, hwarigenom syndaren brutit sitt förbund med Gud och behöfde derföre att åter med Gud försonas.
23. När I kommen i landet och planteren allahanda träd, der man af äter, skolen I afskära deras förhud med deras frukt; i tre år skolen I hålla dem för oomskurna, så att I icke äten dem.
”Att omskära förhuden, är här så mycket som tre år töfwa, såsom Han sjelf tyder det ut, och säger: tre år skolen I hålla dem för oomskurna (orena).” L.
24. Men i fjerde året skall all deras frukt wara helgad och prisad HERranom.
Under de tre första åren, som ett nyplanteradt träd bar frukt, skulle frukten afskäras och icke begagnas, och i fjerde året skulle den föras till helgedomen såsom ett tackoffer för Herrans godhet.
25. I femte året skolen I äta frukten, och samla henne in: ty jag är HERren eder Gud.
Jag är Herren eder Gud, som äfwen är herre öfwer träden på marken och kan gifwa eder så mycket mera wälsignelse.
26. I skolen intet äta med blod:* I skolen icke akta på fåglarop; eller wälja några dagar. *3 Mos. 3: 17; cap. 17: 10. 5 Mos. 12: 16. Apg. 15: 20.
Intet rått kött och intet förqwafdt eller sjelfdödt fick ätas. Cap. 17. 1 Sam. 14: 33, 34.
Att spå af fåglars flygt och läten, af ormars rörelser och molnens beskaffenhet, samt andra mörka och widskepliga konster woro bland hedningarne brukliga, och allt sådant warder här förbjudet. I spådomar är det icke Gud, utan djefwulen man frågar; och med trolldom och widskepelse söker menniskan icke hjelp af Gud, utan af mökrets makt. Guds folk skall fråga sin Gud och förtrösta på Honom allena. Es. 8: 19.
_243.jpg&oldid=342900){kind=link}