| Offers lag. | 3 Mose Bok. | Cap. 22. | 239 |
Lifegenskapen war då ännu icke förbjuden, men milda och skyddande lagar föreskref Gud sjelf angående de lifegna. Se 2 Mos. 21: 2–11. Alla som på ett eller annat sätt hörde till prestens husfolk, fingo äta af hans bröd. Så få äfwen de allraringaste af Christi återlösta, som wilja tjena i Hans hus, åtnjuta Hans nådegåfwor.
12. Om prestens dotter warder en främmandes hustru, skall hon icke äta af det heligas häfoffer.
13. Warder hon en enka eller utdrifwen, och hafwer ingen säd, och kommer igen till sin faders hus, så skall hon äta af sin faders bröd, såsom då hon ännu piga war; men ingen främmande skall äta deraf.* *3 Mos. 10: 14.
14. Hwilken som eljest äter af det heliga owetande, han skall lägga femte delen dertill och gifwa presten med det heliga:* *3 Mos. 5: 16.
15. På det att de icke skola ohelga Israels barns heliga, som de häfoffra HERranom:
16. Att de icke skola lägga missgerning och skuld på sig, när de äta af deras heliga: ty jag är HERren, som dem helgar.
17. Och HERren talade med Mose och sade:
18. Säg Aaron och hans söner, och alla Israels barn: Hwilken Israelit eller främling i israel will göra sitt offer, ware sig af löfte, eller af fri wilja, att de wilja göra HERranom ett bränneoffer, det Honom skall wara tacknämligt af eder:
19. Det skall wara ett mankön och uran wank, af fä, lam eller getter.
20. Allt det som något fel hafwer, skolen I icke offra: förty det warder icke tacknämligt för eder.* *5 Mos. 15: 21; cap. 17: 1.
”Öfwer detta klagas, Mal. 1: 8, mycket hårdt; ty det som intet dugligt eller godt är, det gifwer man Gudi och hans tjenare och will då nidskas. Men Gud fördömer dock likwäl sådant såsom otacknämligt; ty Han älskar en glad gifware.” L.
21. Och hwilken ett tackoffer HERranom göra will, ett besynnerligt löfte eller af fri wilja, af fä eller får, det skall wara utan wank, att det må warda tacknämligt. Det skall hafwa ingen wank.* *Mal. 1: 8, 13.
22. Är det blindt eller brutet eller sargadt eller förtwinadt eller masligt eller skabbigt; så skola de icke sådant offra HERranom och intet offer deraf gifwa på HERrans altare.
Herren will icke hafwa andra offer än de, som äro fullkomliga, nemligen Christi offer. Herrans trogne äro och blifwa genom detta offer fullkomnade och från alla lyten befriade.
23. En oxe eller får, som oskickeliga eller lytta lemmar hafwer, må du offra af en fri wilja; men icke warder det tacknämligt för ett löfte.* *3 Mos. 21: 18.
Ett sådant offer, som blott war tillåtet, då det war ett friwilligt offer, fick likwäl icke komma på altaret till eldoffer.
24. Du skall ock icke offra HERranom något det förkramadt eller förstött eller förslitet eller utskuret är: och skolen sådant icke göra i edert land.
Förslitet, grt. afrifwet; naturkraften skulle icke på något sått wara förstörd eller bruten hos offerdjuren, och att på något sådant sätt stympa kreaturen war förbjudet i Israel. Det är menniskan icke tillåtet att åstadkomma förstöring i Guds skapelse.
25. Du skall ock icke offra något sådant af en främlings hand, med eder Guds bröd; ty det duger icke, och hafwer en wank; derföre warder det icke tacknämligt för eder.
26. Och HERren talade med Mose och sade:
27. När en kalf eller lam eller get född är, så skall det wara när sin moder i sju dagar; på åttonde dagen och derefter må man offra det HERranom, så är det tacknämligt.
28. Ware sig nöt eller får, så skall man icke slagta det med sin unge på en dag.* *5 Mos. 22: 6.
Äfwen emot djuren skall menniskan wara barmhertig.
29. När I wiljen göra Herranom ett lofoffer, det för eder tacknämligt skall wara:
30. Så skolen I äta det på samma dagen och skolen intet behålla qwar intill morgonen*: ty jag är HERren. *3 Mos. 7: 15.
31. Derföre håller mina bud, och görer dem: ty jag är HERren.
32. Att I icke ohelgen mitt heliga namn, och att jag må helgad warda ibland Israels barn*: ty jag är HERren, den eder helgar: *3 Mos. 10: 3.
33. Den eder utur Egypti land fört hafwer, att jag skulle wara eder Gud: Jag HERren.
_249.jpg&oldid=342912){kind=link}