| 244 | Om helgår och friar. | Leviticus. | Cap. 24, 25. |
det hörde, lägga sina händer på hans hufwud, och låt hela menigheten stena honom.* *5 Mos. 17: 7.
Wittnena skulle lägga händerna på missdådarens hufwud till tecken, att de hade sagt sanning, och att missgerningsmannens blod skulle wara på hans hufwud, och att han sjelf war skulden till sin död.
Wi se af detta exempel, att Gud är en nitälskande Gud, som icke låter gäcka sig. Han är långmodig och wäntar på syndarens bättring, men wäntar Han förgäfwes, så står hotelsen fast: Herren skall icke låta honom blifwa ostraffad, som Hans namn missbrukar.
15. Och säg Israels barn: Hwilken som bannar sin Gud, han skall bära sin synd.
16. Hwilken som HERrans namn nämner, han skall döden dö: hela menigheten skall stena honom. Såsom utländningen, så skall ock inländningen wara: om han nämner det namnet, så skall han dö.
Hwilken som Herrans namn nämner, nemligen försmädar eller missbrukar.
17. Om någon slår en menniska, han skall döden dö.* *2 Mos. 21: 12.
18. Men den som slår någon boskap, han skall betala det kropp för kropp.
19. Och den som gör sin nästa skada, honom skall man göra såsom han gjorde:* *2 Mos. 21: 24. 5 Mos. 19: 21.
20. Skada för skada, öga för öga, tand för tand: såsom han hafwer gjort en menniska skada, få skall man göra honom igen.* *Matth. 5: 38.
21. Så att den som slår någon boskap, den skall betala det: men den som slår ett menniska, han skall dö.
22. Samma rätten skall wara ibland eder så för utländningen som för inländningen;* ty jag är HERren eder Gud. *2 Mos. 12: 49.
Dessa lagar, som redan förut blifwit gifna, upprepas här för att wisa, att de äfwen måste tillämpas på främlingar, som wistades bland Israels folk.
23. Och Mose sade detta för Israels barn, och förde honom, som bannats hade, ut för lägret, och stenade honom. Och alltså gjorde Israels barn såsom HERren Mose budit hade.
25. Capitel.
Helg-klang-fri-år.Och HERren talade med Mose på Sinai berg och sade:
2. Tala med Israels barn, och säg till dem: När I kommen in uti det land som jag eder gifwande warder, skolen hålla landets helg HERranom:* *2 Mos. 23: 10.
Landets helg, grt.: landet skall hwila sabbath Herranom — landet skall hafwa ett sabbathsår.
3. Så att du i sex år sår din åker, och i sex år skär din wingård, och samlar in frukten:
4. Men på sjunde året skall landet hålla HERranom sin stora helg, i hwilken du icke skall så din åker eller berga din wingård.
Sabbathsåret började utan twifwel med det borgerliga året om hösten. Genom denna förordning wisade Gud på det tydligaste, att Han war landets Herre och egare. Denna inrättning medförde flera härliga förmåner. Den war ett fullkomligt bewis att lagen war gifwen af den allsmäktige Guden, som har makt öfwer jorden, luften, wäderleken och alla naturens krafter, och som derföre war mäktig att hålla sitt löfte om en dubbelt wälsignad gröda på det år, som gick näst före sabbathsåret. Folket kunde också öfwas uti tron och förtröstan på sin Herre och Konung derigenom, att de så ofta fingo se sådana bewis af Hans trofasthet, faderliga omwårdnad och undergörande allmakt. De skulle lära att med hela hjertat lyda Hans ord och låta Honom bära all omsorg. Äfwen för de hedniska folken tjenade denna inrättning, som war förenad med ett fortsatt stort underwerk, till ett kraftigt bewis, att israels Gud war mäktigare än alla afgudar.
Menniskor och kreatur kunde under detta år samla förnyade krafter, och landet blef genom hwilan fruktbärare. Sabbathsåret skulle, såwäl som sabbathsdagen, föra de trogna till närmare gemenskap med Gud, gifwa dem tillfälle att mera sörja för själens wälfärd och att tänka på den ewiga sabbathen i det himmelska fäderneslandet. Uppb. 14: 13. Sabbathsåret wittnade äfwen om Herrans barmhertiga omsorg om de fattiga, och folket skulle deraf lära barmhertighet, ömhet och kärlek till nästan.
5. Och hwad af sig sjelf wäxer efter din afbergning, skall du icke berga. Och de windrufwor, som utan ditt arbete wäxte äro, skall du icke afhemta, efter det är landets helgår.
6. Utan landets helgår skall du fördenskull hålla, att du skall äta deraf, din tjenare, din tjenarinna, din dagakarl, din husman, din främling när dig:
Grt: Och landets sabbath skall wara till för dig och din tjenare m. m. Det som wäxer på sabbathsåret af sig sjelf, skall stå hwar och en fritt att efter behof åtnjuta.
7. Din boskap och djuren i ditt land: allt det der wäxer skall wara till mats.
Se 2 Mos. 23: 11.
8. Och du skall räkna sju sådana
_254.jpg&oldid=342923){kind=link}