| Klang- och friår. | 3 Mose Bok. | Cap. 25. | 245 |
helgår, så att sju år skola sju resor täljde warda; och den sju helgårs tiden gör nio och fyrtio år.
9. Då skall du låta blåsa i basunen öfwer allt edert land, på tionde dagen i sjunde månaden, rätt på försonedagen.* *3 Mos. 23: 27.
10. Och I skolen helga det femtionde året, och skolen kalla det ett friår i landet allom dem, som bo der inne: ty det är edert klangår. Så skall hwar och en när eder komma till sina egor igen och till sin slägt.
Klangåret eller jubelåret hade detta namn, emedan dess början tillkännagafs med basuners blåsande öfwer hela landet. Det Hebreiska ordet Jubel betyder basunaklang, och deraf kommer ordet jubel i wårt språk. Det börjades med det borgerliga året om hösten på stora försoningsdagen. Samma år war det fyrtionionde kyrkliga året, hwilket slutades wåren derpå; men det war det femtionde borgerliga året, hwilket icke slutade förr än om hösten derefter. Jubelåret war ett allmänt återställnings- och frigifningsår; all grundegendom, som under de fyrtionio åren blifwit såld, återställdes nu till sina första egare eller arfwingar. Egentligen kunde således ingen fast egendom uti landet säljas utan endast grödan under de åren, som föregingo jubelåret. Fattiga Israeliter som hade kommit i träldom och friwilligt eller twungna af fattigdom qwarblifwit i träldomen öfwer sabbathsåret, då de kunnat få sin frihet, eller som kommit i träldom emellan näst föregående Sabbathsåret och jubelåret, återfingo nu sin frihet. Under jubelåret hwilade landet och folket såsom på sabbathsåret. Då nu det fyrtionionde året war sabbathsår och det femtionde war jubelår, så följer deraf, att en trefaldig gröda af landets Herre blef gifwen på det fyrtioåttonde året.
Jubelåret war ett fröjdeår i Israel; det afbildade det Nya Testamentets härliga tid, de trognas förlossning från syndens fångenskap, samt jordens förlossning ifrån all förbannelse och alla Syndens följder, Rom. 8: 19. Alla Jesu återlösta, som genom tron på Hans namn blifwit förlossade från syndens skuld och herrawälde, få i sina hjertan förnimma något af den andeliga basunaklang, den glädje och fröjd, som Evangelii frihet medförer. Men de wänta på ett ännu härligare jubelår. Han som är kommen till att predika de fångar förlossning och de bundne öppning, till att predika ett nådeligt Herrans år (Es. 61: 1, 2), Han har ock lofwat åt sitt folk en glädjens tid, ett waraktigt jubelår, Es. 35: 9, 10; cap. 51: 11. Jubelåret war liksom kronan på alla sabbather och alla sabbathsår, och dess basunaljud skulle wara liksom ett genljud på jorden af den lofsång i himmelen, hwarmed de fullkomligt fria och saliga prisa Herran, och hwarpå alla trogna på jorden wänta. Så snart wi genom sann tro blifwa förenade med Christus, så komma wi åter till wår slägt, ty wi blifwa då födde af den nye stamfadren, och Guds beläte, som genom synden är förloradt, blifwer i wårt hjerta återstäldt, träldomen upphörer, och wi blifwa fria undersåter i Jesu andeliga rike. Då komma wi också åter i besittning af wår egendom, den himmelska arfwedel, som genom syndens fattigdom och elände för oss war förlorad. Det war på försoningsdagen jubelåret började, det är genom försoningen, som den härliga friheten för oss är förwärfwad. Under de fyrtionio åren blef Israels folk genom gudstjensten och Herrans ord underwisade om försoningen, men på jubelåret predikades genom basunaklang och allmän fröjd om försoningens fullmogna, härliga frukter i en salig ewighet. Det Hebreiska ordet Olam betyder ofta jubelåret och ofta betyder det ewigheten. Äfwen deraf kan man se, att jubelåret isynnerhet skulle för Israel afbilda Guds barns fullkomliga förlossning, frihet och salighet efter det omwexlande jordiska lifwets slut, hwilket icke warar mer än några weckor af år.
Då hwarje Israelit åter blef förenad med sin stam i jubelåret, så kunde stammarne aldrig förblandas. Således kunde aldrig något twifwel uppstå om wår Frälsares härkomst, och det war lätt att uppgöra Hans stamtafla ända ifrån Adam, ty Guds Ande hade både genom särskilda uppenbarelser och genom lagen och den borgerliga inrättningen i Israel dragit försorg derom, att Hans stamtafla skulle blifwa fullständig.
11. Ty det femtionde året är edert klangår. I skolen intet så, ej heller uppskära det af sig sjelft wäxt är, ej heller afhemta i wingården det utan arbete wäxt är:
12. Förty klangåret skall wara heligt ibland eder. Men I skolen äta allt det som marken bär.
13. Det är klangåret, i hwilket hwar man skall komma till sitt igen.
14. Om du något säljer dinom nästa, eller något köper af honom, skall ingen besnika sin broder.* *1 Thess. 4: 6.
15. Men efter klangårets tal skall du köpa det af honom, och hwad åren sedan draga kunna, derefter skall han sälja dig det.
16. Efter som åren äro många till, så skall du låta risa köpet, och efter som de äro få till, skall du låta köpet falla; ty han skall sälja dig det efter som det draga kan.
Risa köpet, d. w. s. höja, stegra priset. — Här är fråga om köpet af jordegendom, som, i följd af klangåret, endast war ett arrende, hwars wärde skulle beräknas efter de flere eller färre fruktbärande år, som återstodo till klangåret, då egendomen återföll till säljaren.
17. Så besnike nu ingen sin nästa, utan frukta din Gud: ty jag är HERren eder Gud.
18. Derföre görer efter mina stadgar, och håller mina rätter, att I dem
_255.jpg&oldid=342925){kind=link}