| Leviternas embeten. | 4 Mose Bok. | Cap. 2, 3. | 257 |
29. Dertill Naphtali slägte; deras höfwitsman Ahira, Enans son:
30. Hans här de tre och femtio tusen och fyrahundrade:
31. Så att alla de, som höra till Dans läger, skola wara hundrade sju och femtio tusen och sexhundrade: och skola wara de ytterste i utdragningen med deras banér.
32. Detta är summan af Israels barn, efter deras fäders hus och läger med deras härar: sexhundrade tusen och tre tusen femhundrade och femtio.* *2 Mos. 12: 37. 4 Mos. 1: 46.
33. Men de Leviter wordo icke talde i summan med Israels barn; såsom HERren hade budit Mose.
34. Och Israels barn gjorde allt det HERren hade budit Mose: och lägrade sig under deras banér, och drogo ut, hwar i sin slägt efter deras fäders hus.
3. Capitel.
Levi täljes i de förstföddas ställe.Detta är Aarons och Mose slägt i den tiden, då HERren talade med Mose på Sinai berg.
Mose slägt sammansmälter med Aarons, så att hans barn ingå i antalet af Leviter i allmänhet. Troligt är, att Mose i sin stora ödmjukhet utbad sig detta af Herran, på det ingen särskild utmärkelse skulle fästas wid hans efterkommande, och att Herren i sin wishet så styrde, på det Israels folk icke skulle gå för långt i sin widhängsenhet wid Mose och glömma Gud, den högste lagstiftaren. Man wet att Judarne i sednare tider med en slags afgudisk tillgifwenhet fästade sig wid Mose namn, fastän de öfwerträdde Herrans förbund och lag, som genom Mose war gifwen. Ännu wärre hade detta blifwit, om Mose efterkommande hade warit särskildt kända. Gud will icke gifwa sin ära åt skapade wäsen, Hans namn blefwe derigenom ohelgadt och det skulle lända till skada för menniskorna sjelfwe. Derföre framwisar erfarenheten många exempel derpå, att så snart man börjar anse någon menniska oumbärlig och fäster sig wid densamma med öfwerdrifwen hyllning och tillgifwenhet, så blifwer den menniskan förödmjukad eller borttagen utur werlden. Derföre har Guds Ande lärt oss att wända ögat tlll himmelen och säga: Herre! du är min Gud.
2. Och detta är Aarons söners namn: Den förstfödde Nadab, dernäst Abihu, Eleazar och Ithamar.* *2 Mos. 6: 23. 1 Chrön. 6: 3.
3. Det äro namn till Aarons söner, som till prester smorde woro, och deras händer fyllde till presterskap.* *3 Mos. 8: 2.
4. Men Nadab och Abihu blefwo döde för HERran, då de offrade främmande eld för HERran uti Sinai öken, och hade inga söner.* Men Eleazar och Ithamar skötte prestaembetet under deras fader Aaron. *3 Mos. 10: 2; cap. 16: 1. 4 Mos. 26: 61. 1 Chrön. 24: 2.
5. Och HERren talade med Mose och sade:
6. Haf fram Levi slägte, och ställ dem in för presten Aaron, att de skola tjena honom:
7. Och hålla hans och hela menighetens wakt inför wittnesbördets tabernakel och tjena i tabernaklets tjenst;
Alla Leviterna skulle således efter öfwersteprestens anwisning och ledning tjena i helgedomen. Så skola alla trogna i Christi församling låta leda sig af Christi Ande till att tjena under Honom och göra Hans wilja. De utgöra det andeliga presterskapet, 1 Pet. 2: 5, och skola derföre tjena den himmelske Öfwerstepresten i det andeliga tabernaklets tjenst, först och främst i sina hjertan, dernäst i gudstjensten, samt i sin kallelse och i ett troget utöfwande af kärlekens pligter i Herrans menighet. Christi kyrka och församling är det andeliga tabernaklet, hwaruti Hans tjenare skola tjena Honom.
8. Och wakta alla tyg, som wittnesbördets tabernakel tillhöra, och Israels barns wakt, till att tjena i tabernaklets tjenst.
9. Och skall gifwa Aaron och hans söner Leviterna till gåfwa af Israels barn.
10. Men Aaron och hans söner skall du sätta, att de wakta på deras presterskap. Om någon främmande bjuder sig dertill, han skall dö.
Främmande betyder sådane som icke hörde till det af Herren bestämda presterskapet. Wi kunna häraf se, huru wådligt det är att wilja tränga sig fram till Gud efter eget godtycke och att wilja tjena Honom efter egna tankar och inbillning.
11. Och HERren talade med Mose och sade:
12. Si, jag hafwer tagit de Leviter ibland Israels barn för allt förstfödt, som moderlif öppnar ibland Israels barn, så att Leviterna skola wara mina:* *4 Mos. 8: 16.
13. Förty de förstfödingar äro mina ifrån den tid jag slog all förstföding i Egypti land,* då helgade jag mig all förstföding i Israel,† ifrån menniska allt intill boskapen, att de skola höra mig till. Jag är HERren. *2 Mos. 12: 29. †2 Mos. 13: 2; cap. 34: 19. Luc. 2: 23.
_267.jpg&oldid=342951){kind=link}