| Leviterna renas. | 4 Mose Bok. | Cap. 8. | 269 |
4. Men ljusstaken war af tätt guld, både hans lägg och hans blommor: efter den eftersyn som HERren hade wisat Mose, så gjorde han ljusstaken.* *2 Mos. 25: 31; cap. 37: 17.
5. Och HERren talade med Mose och sade:
6. Tag Leviterna utur Israels barn, och rena dem.
7. Och alltså skall du göra med dem, att du dem renar: du skall stänka skärwatten på dem och allt slätt afraka allt deras hår och twå deras kläder, så äro de rene.
Skärwatten, reningswatten, se cap. 19: 18, 19. Ebr. 9: 13, 14.
8. Sedan skola de taga en ung stut, och hans spisoffer, semlomjöl, blandadt med olja; och en annan ung stut skall du taga till syndoffer.
Den första stuten togs till bränneoffer.
9. Och skall hafwa Leviterna inför dörren af wittnesbördets tabernakel; och församla hela menigheten af Israels barn:
10. Och hafwa Leviterna fram för HERran; och Israels barn skola lägga sina händer på Leviterna.
Troligen lade blott de äldsta, i församlingens namn, sina händer på Leviterna.
11. Och Aaron skall weftoffra Leviterna för HERranom utaf Israels barn; att de tjena skola i HERrans embete.
Detta weftande mot alla fyra wäderstrecken syftade på Guds rikes utbredande till alla jordens ändar genom det rätta andliga presterskapet i Nya Testamentets tid, hwarigenom alla folk skulle framhafwas till lefwande offer åt Israels Gud.
12. Och Leviterna skola lägga sina händer på stutarnas hufwud; och den ene skall HERranom till ett syndoffer, och den andre till ett bränneoffer gjord warda, till att försona Leviterna.
13. Och skall ställa Leviterna in för Aaron och hans söner, och weftoffra dem HERranom.
14. Och skall således afskilja dem ifrån Israels barn, att de skola wara mina.* *4 Mos. 3: 13.
15. Sedan skola de ingå till att tjena uti wittnesbördets tabernakel. Alltså skall du rena och weftoffra dem:
Ordagrannt: Sedan skola de komma att tjena wid wittnesbördets tabernakel.
16. Ty de äro min gåfwa utaf Israels barn: och jag hafwer tagit dem till mig för allt det som öppnar moderlif, nemligen för förstfödingen i all Israels barn.
17. Förty all förstföding i Israels barn är min, både af menniskor och af fänad; den tid jag slog all förstföding i Egypti land, helgade jag dem mig;* *2 Mos. 13: 2.
18. Och tog Leviterna mig till för all förstföding bland Israels barn.
19. Och gaf dem Aaron och hans söner för en gåfwa utur Israels barn, att de skola tjena i Israels barns embete uti wittnesbördets tabernakel, till att försona Israels barn; på det att ibland Israels barn icke skall komma en plåga, om de wille nalkas helgedomen.
Leviterna skulle tjena Aaron och de öfriga presterna wid tabernaklet, i stället för de förstfödda i Israel, i den gudstjenst genom hwilken Israels barn blefwo försonade. Då nu Leviterna dertill woro bestämda, så skulle ingen annan af Israels folk träda helgedomen för nära, på det han icke måtte dö. Se cap. 3: 9, 10. 2 Chrön. 26: 18, 19.
20. Och Mose med Aaron och hela menigheten af Israels barn gjorde med Leviterna allt, såsom HERren Mose budit hade.
21. Och Leviterna renade sig och twådde sina kläder; och Aaron weftoffrade dem för HERran och försonade dem, att de wordo rene.
Twagningarne afbildade rening från synden, weftandet eller wändningarne till de fyra wäderstrecken afbildade hjertats allsidiga och friwilliga öfwerlemnande åt Herren, och försonandet afbildade tillämpningen af den försoning, som skulle ske i tidens fullbordan.
22. Sedan gingo de in att göra sitt embete uti wittnesbördets tabernakel för Aaron och hans söner. Såsom HERren hade budit Mose om Leviterna, så gjorde de med dem.
23. Och HERren talade med Mose, och sade:
24. Detta är det Leviterna bör: ifrån fem och tjugu år och derutöfwer duga de till embete och tjenst i wittnesbördets tabernakel.
Se cap. 4: 3.
25. Men ifrån femtionde året skola de wara löse ifrån tjenstens embete, och skola icke mera tjena:
26. Utan taga wara på deras bröders tjenst uti wittnesbördets tabernakel; men embetet skola de icke sköta. Alltså skall
_279.jpg&oldid=342975){kind=link}