Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 287.jpg

Den här sidan har korrekturlästs
Landet spejas. 4 Mose Bok. Cap. 13. 277

11. Gaddiel, Sodi son af Sebulons slägte.

12. Gaddi, Susi son af Josephs slägte af Manasse.

13. Ammiel, Gemalli son, af Dans slägte.

14. Sethur, Michaels son, af Assers slägte.

15. Nahebi, Vaphsi son, af Naphthali slägte.

16. Geuel, Machi son, af Gads slägte.

17. Desse äro namnen af männerna, som Mose utsände till att bespeja landet. Och Hosea, Nuns son, kallade Mose Josua.

18. Då nu Mose utsände dem till att bespeja landet Canaan, sade han till dem: Farer upp i söder, och går upp på bergen;

19. Och beser landet, huru det är, och folket, som deruti bor, om det är starkt eller swagt, litet eller mycket;

20. Och hurudant land det är, der de uti bo, om det är godt eller ondt; och hurudana städer äro, der de uti bo, om de äro förwarade med murar eller ej;

21. Och hurudant landet är, fett eller magert, och om träd deruti äro, eller ej. Warer wid en god tröst, och tager af landets frukt. Och det war rätt på den tiden, då första winbären woro mogna.

22. De gingo upp och bespejade landet, ifrån den öknen >in allt intill Rehob, der man går till Hamath.

Nu kom folket till Rithma i öknen Paran. Rithma (cap. 33: 17, 18) låg nära Kades Barnea, wid södra ändan af det förlofwade landet. Nu hade de i tron på Herrans löfte och på Hans egen beskrifning om detta lands härlighet kunnat ingå der; men de wille, utom Herrans wittnesbörd, äfwen hafwa menskliga. De wille hellre skåda än tro, och derföre skickades spejare in i landet; ty det war ifrån folket denna önskan utgick, och derpå gaf Herren befallning, att det skulle ske såsom de wille, 5 Mos. 1: 22. Så gifwer den kärleksrike Guden ofta wika för menniskornas swaghet.

Hosea, Nuns son (2 Mos. 17: 9), fick nu af Mose namnet Josua eller Jehoschua, som betyder Jehovah hjelper. Hoschea betyder hjelp. Jeschua är en sammandragning af namnet Jehoschua, och af Jeschua är namnet Jesus blott ett annat uttal. Josua afbildade således äfwen i sitt namn den segerrike härföraren och Frälsaren, som förer sitt folk utur syndens Egypten till det andeliga Canaan och ändteligen till det himmelska.

Öknen Zin är den delen af öknen Paran, som Iigger wid södra ändan af Canaans land.

23. De gingo också upp söderut, och kommo till Hebron; der war Ahiman, Sesai och Thalmai, Enaks barn.* Och Hebron war uppbygdt i sju år förr än Zoan uti Egypten. *Jos. 14: 15.

Hebron är den urgamla stad, i hwars närhet Abraham lefde (1 Mos. 13: 18), och som ännu är bebodd. Enaks barn woro mycket storwäxta och starka menniskor (se 5 Mos. 9: 2; Jos. 14: 15). De härstammade från de tre Enaks söner, som här nämnas. Zoan war då Egyptens hufwudstad, belägen wid en arm af Nilfloden. Den kallades äfwen Tanis.

24. Och de kommo intill den bäcken Escol, och skuro der en winqwist af med en winklase, och läto twå bära den på en stång, och dertill granatäpplen och fikon.* *5 Mos. 1: 24, [et]c.

25. Det rummet kallas Escols bäck, för den winklasens skull, som Israels barn der afskuro.

Escol betyder drufwa; således war bäckens namn Windruf-bäcken. Ännu i dag wäxa der drufklasar, som wäga 10 till 12 marker. Hwarje drufbär är stort som ett dufägg.

26. Och de wände om, när de hade bespejat landet efter fyrtio dagar;

27. Gingo och kommo till Mose och Aaron och till hela menigheten af Israels barn uti den öknen Paran till Kades; och sade honom igen och hela menigheten, huruledes det stod till, och läto dem se landets frukt;

28. Och förtäljde dem och sade: Wi woro in uti det laud, dit I oss sänden, der mjölk och honing uti flyter; och detta är dess frukt:* *2 Mos. 33: 3.

29. Förutan att der bor starkt folk uti, och der äro ganska fasta och stora städer: och wi sågo der ock Enaks barn.

30. De Amalekiter bo söderut i landet: de Hetheer och Jebuseer och Amoreer bo uppå bergen: de Cananeer bo wid hafwet och wid Jordan.

31. Men Caleb stillade folket för Mose och sade till dem: Låt oss draga dit upp och taga landet in; förty wi kunna wäl wara dem öfwermäktige.

32. Men de män, som hade warit med honom uppfarne, sade: Wi förmå icke draga dit upp emot det folk; ty de äro oss för starke.

33. Och de förtalade landet, som de skådat hade, för Israels barn och sade: Landet, som wi igenom gångit hafwa till att bespeja det, uppfräter sina