| Offers lag. | 4 Mose Bok. | Cap. 14, 15. | 281 |
det godtgöra på sitt eget wis och det med en sådan trotsighet och enwishet, att det förmenta godtgörandet ofta blir wärre än den synden, som skulle godtgöras. Så är också många menniskors försökta och i egna krafter företagna bättring beskaffad. Genom bemödande att godtgöra de synder, som de inse, råka de in uti arbete under lagen samt strid mot synden i egen kraft och uti en sådan enwishet och egenrättfärdighet, att hjertat blifwer hårdare än förut. Då menniskan sålunda will hjelpa sig sjelf och göra efter eget godtycke, så säger Guds ord om dem i detta arbete: Herren skall intet wara med eder. Herrans förbundsark och Mose woro icke med på detta tåg uppå bergshöjden. Denna bergshöjd kan anses såsom en bild af den egenrättfärdighet och det högmod, hwari menniskan faller, då hon ej will lyda Herrans ord.
45. Så kommo de Amalekiter och Cananeer, som på bergen bodde, neder, och slogo dem, och förföljde dem allt intill Horma.
Israel led nu ett nederlag och förföljdes af de mäktiga fienderna. Ingen strid mot andeliga fiender kan lyckas, då den företages i egen kraft. Horma betyder förbannelse. Stället fick sitt namn af detta nederlag. Sjelfwa nederlaget war en följd deraf, att folket hade skilt sig ifrån sin Gud, och denna skilsmessa är i sig sjelf förbannelse. Efter hwarje nederlag i striden mot andliga fiender, efter hwarje frestelse, hwaruti menniskan faller, står ordet Horma skrifwet såsom ett wittnesbörd emot henne. Men på samma ort gaf Herren sedan en gång en märkwärdig seger, ty de åkallade Hans namn och lofwade Herranom ett löfte. 4 Mos. 21: 3. Så kan Herren allena förwandla förbannelsen till wälsignelse.
15. Capitel.
Offers lag. Sabbathsbrott. Tänkeklutar.Och HERren talade med Mose och sade:
2. Tala med Israels barn, och säg till dem: När I kommen in uti det land, der I uti bo skolen, det jag eder gifwa skall;
3. Och wiljen göra HERranom offer, ware sig bränneoffer* eller ett offer af ett besynnerligt löfte eller ett friwiljeoffer,† eller edra högtiders offer; på det I skolen göra HERranom en söt lukt, af fä eller får. *2 Mos. 29: 18. †3 Mos. 22: 21.
4. Hwilken nu HERranom sin gåfwa offra will, han skall göra till ett spisoffer* en tiung semlomjöl, blandadt med olja; ett fjerding af ett hin; *3 Mos. 2: 1, 15; cap. 6: 14.
5. Och win till drickoffer sammalunda en fjerding af ett hin, till bränneoffer eller eljest till ett offer, der ett lam offradt warder.
6. Men der en wädur warder offrad, skall du göra spisoffret twå tiungar semlomjöl, blandadt med olja, en tridjung af ett hin.
7. Och win till drickoffer ock en tridjung af ett hin, det skall du offra HERranom till en söt lukt.
8. Men will du göra en stut till bränneoffer, eller till ett besynnerligt löfteoffer, eller till tackoffer HERranom;
9. Så skall du till stuten göra ett spisoffer, tre tiungar semlomjöl, blandadt med olja ett halft hin;
10. Och win till drickoffer sammalunda ett halft hin. Detta är ett offer HERranom till en söt lukt.
11. Alltså skall du göra med en stut med en wädur, med ett får, af lam och getter:
12. Derefter som talet är af dessa offren, derefter skall ock talet wara till spisoffret och drickoffret.
13. Den som en inländsk är, han skall detta göra, på det han må göra HERranom ett offer till en söt lukt.
14. Och om en främling bor när eder, eller ibland eder när edra fränder är, och will göra HERranom ett offer till en söt lukt; han skall göra, såsom de göra.
15. Hela menigheten skall wara en stadga, både eder och främlingarna. En ewig stadga skall det wara edra efterkommande, att för HERran skall en främling wara såsom I.* *2 Mos. 12: 49. 4 Mos. 9: 14.
16. En lag, en rätt skall wara eder och främlingen, som bor när eder.
Dessa föreskrifter syfta på de bruk, som folket skulle iakttaga i Canaans land. De äro derföre icke ordagrannt lika med de offerstadgar, som förut blifwit gifna. Det hotade straffet, som Gud förkunnade, gick i fullbordan, men Hans barmhertighets förbund med Abrahams säd stod likwäl fast, och uti dessa stadgar ligger äfwen en borgen derför, att Herren wille införa sitt folk i det land, som Han hade lofwat dem. Wi lära äfwen här, att spisoffren afbildade icke blott trons frukter, neml. Guds barns goda gerningar, som de i Christi kraft frambringa såsom dagliga offer, utan de betydde i första rummet Christi rättfärdighet och förtjenst, som de trogne tillegna sig, och i tron frambära inför Gud. Och såsom folket af spisoffren, som woro Herrans, blefwo mättade wid Herrans bord, så blifwa de trogna icke blott mättade wid Christi bord i den heliga
_291.jpg&oldid=343000){kind=link}