Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 293.jpg

Den här sidan har korrekturlästs
Korahs uppror. 4 Mose Bok. Cap. 15, 16. 283

Detta sabbathsbrott war ett uppsåtligt öfwerträdande af Guds lag, och det förordnade straffet (2 Mos. 31: 14; cap. 35: 2) blef derföre på denne man fullbordadt. Det måste tjena oss till warning. Lagen är genom Christus icke upphäfwen utan fullbordad. Och så länge menniskan lefwer utan trons förening med Christus, så förtjenar hon det straff, som Guds rättfärdighet kräfwer, ehuru ringa hennes synd kan synas i menniskors ögon. Att hela menigheten stenade öfwerträdaren, skall lära oss, att i Guds församling måste finnas ett heligt nit om Herrans ära och redlig ifwer att motarbeta det onda; men aldrig annorlunda än efter Herrans föreskrifter och i sann kärlek, mildhet och ödmjukhet. En beständigt gällande föreskrift härom har Christus sjelf gifwit oss. Matth. 18: 15–17. Alla Herrans föreskrifter angående synder hafwa det syftemål att förhindra synden eller att afplana den, om den skett.

37. Och HERren sade till Mose:

38. Tala med Israels barn, och säg till dem, att de skola göra sig klutar på fållarna af deras kläder, i alla deras efterkommande, och gul snöre i klutarna wid fållarna.* *5 Mos. 22: 12. Matth. 23: 5.

Klutar på fållarna, grt.: tofsar i hörnen på kläderna. Israeliternas öfwermantel war nästan lik ett lakan med fyra hörn, och i dessa hörn skulle dessa tofsar wara fästade med hyacintfärgade snören. Denna färg skulle påminna dem om öfwersteprestens högtidsdrägt.

39. Och skola de klutar tjena eder dertill, att I skolen se på dem och ihågkomma alla HERrans bud och göra dem, att I icke efterföljen edert hjertas tycke, eller hor drifwen efter edra ögon.

40. Derföre skolen I ihågkomma och göra alla mina bud och helige wara edrom Gud.

41. Jag HERren eder Gud, den eder utur Egypti land fört hafwer, att jag skulle wara eder Gud: Jag HERren eder Gud.

De hade såledeS på sina kläder, då de gingo ut, ett tecken för sina ögon, att de woro Guds folk. De skutte tänka derpå, för att icke genom ögonens begärelse blifwa förwillade i sitt sinne och inledde i frestelse. Så skola Christi efterföljare alltid hafwa sin himmelske Öfwersteprest för ögonen och tänka derpå, att de äro förbundna till en trogen och lydig wandel i Hans efterföljelse. Israeliterne skulle se på dessa tofsar och ihågkomma alla Herrans bud och göra dem. I en tofs woro många trådar, i en enda knut förenade, fästade på ett himmelsblått snöre. Så innehåller Guds lag, som är blott en och i oskiljaktig enhet ett enda helt, många särskilda bud och stadgar, hwaraf den himmelska kärleken måste utgöra föreningsbandet. Såsom man icke kunde bortrycka en tråd, utan att hela tofsen derigenom war angripen, så kan icke heller ett bud i lagen brytas, utan att hela lagen derigenom öfwerträdes; derföre säger Jac. 2: 10: om någon håller hela lagen och syndar på ett, han är saker till allt.

16. Capitel.

Korahs uppror. Folket försonadt.

Och Korah, Jizears son Kehats sons, Levi sons, tog till sig Dathan och Abiram, Eliabs söner,* och On, Peleths son, af Rubens söner. *4 Mos. 26: 9; cap. 27: 3. Syr. 45: 22. Juda Ep. v. 11.

Korahs barn deltogo icke uti fadrens uppror, cap. 26: 11. De woro i följande tider utmärkte i kyrkomusiken, 2 Chrön. 20: 19. Ps. 42: 1. Korah war son af Jizear, som war broder till Amram, Mose och Aarons fader, alltså war Korah deras syskonbarn.

2. Och de hofwo sig upp emot Mose med några män af Israels barn, tuhundrade och femtio myndige i menigheten, rådherrar och ärlige män.

3. Och de församlade sig emot Mose och Aaron och sade till dem: I gören allt för mycket; ty hela menigheten är helig, och HERren är ibland dem: hwi upphäfwen I eder öfwer HERrans menighet?

I gören allt för mycket, grt.: för mycket åt eder, d. ä.: I tillwällen eder för mycken makt och myndighet och för stora rättigheter; ty hela menigheten är helig. Korah och hans parti woro således stolta frihetsmän; de påstodo, att hela folket, således hwem som helst i folket, hade samma rättighet att förwalta de embeten, som Mose och Aaron innehade. Korah och hans wänner betänkte icke, att det war Herren sjelf, som åt Mose och Aaron hade uppdragit dessa embeten. De hade dock derpå sett de tydligaste bewis i de stora underwerk, som Herrans hand genom Mose och Aaron werkade. Dessa undergörande krafter woro för Mose och Aaron en gudomlig fullmakt, som stod skrifwen både i Röda hafwets wågor och i Sinai lågor; den stod skrifwen hwarje morgon på den med manna hwitklädda marken och i wattuströmmen från klippan, så wäl som uti alla de lagar och inrättningar, som Gud genom Mose hade gifwit åt detta folk; och eldstoden och molnstoden utgjorde liksom ett mäktigt insegel på denna fullmakt. Men Korah och hela det upproriska partiet aktade icke på allt detta; deras egenkärlek och blindhet förde dem till ett uppror icke blott mot Mose och Aaron och den stadgade ordningen, utan egentligen mot Gud sjelf, som war konungen i Israel.

Korah och hans män klädde sitt onda företag uti ett wackert sken, såsom om det hade warit deras enda afsigt att uppträda, för att bewaka hela menighetens fri- och rättigheter och allas wälfärd; ty de smickrade hela folkmängden med den förespeglingen: Hela menigheten är helig, och Herren är ibland dem. Derigenom tillwunno de sig några tanklösa och oroliga