| Aarons staf grönskas. | 4 Mose Bok. | Cap. 17. | 287 |
om de tider, om hwilka de handla, hemta mycket ljus af de händelser, som redan inträffat och äfwen af Korahs uppror och det straff, som öfwergick honom.
17. Capitel.
Aarons staf grönskas, gömmes.Och HERren talade med Mose och sade:
2. Säg Israels barn, och tag af dem tolf stafwar, af hwar och en sin faders hus förste en, och skrif hwarderas namn på hans staf.
3. Men Aarons namn skall du skrifwa på Levi staf: ty ju för hwar sin faders hus höfvitsmän skall wara en staf.
4. Och lägg dem in i wittnesbördets tabernakel för wittnesbördet, der jag betygar eder.
5. Och den som jag utwäljande warder, hans staf skall grönskas; på det att jag må stilla det knorrandet, som Israels barn knorra emot eder.
6. Mose talade med Israels barn; och alle deras förstar fingo honom tolf stafwar, hwar försten en staf efter deras fäders hus: och Aarons staf war desslikes ibland deras stafwar.
7. Och Mose lade stafwarna in för HERran uti wittnesbördets tabernakel.
8. Om morgonen, då Mose gick in uti wittnesbördets tabernakel, fann han Aarons staf af Levi hus grönskas och blomstren utgångna och mandel bära.* *Ebr. 9: 4.
9. Och Mose bar ut alla stafwarna ifrån HERran för alla Israels barn, så att de sågo det, och hwar och en tog sin staf.
10. Då sade HERren till Mose: Bär Aarons staf åter in för wittnesbördet, att han förwarad warder för ett tecken till de olydiga barnen; att deras knorrande uppå mig må återwända, att de icke dö.
Efter de förskräckliga, underbara straffdomar, som nyligen skett, werkas nu ett härligt underwerk af helt annan beskaffenhet, hwarigenom Herren wille stadfästa prestaembetet för Aarons efterkommande, så länge det Gamla Testamentets inrättning skulle ega bestånd. Till den ändan befalldes, att tolf mandelstafwar skulle tagas af alla tolf Israels stammar och tillika med Aarons staf läggas i wittnesbördets tabernakel, der jag betygar eder (v. 4), grt.: der jag sammankommer med eder (se 2 Mos. 29: 42). Stafwen war det tecken till makt och anseende, som hwarje stamförste i Israel bar, således en spira (1 Mos. 49: 10). De tolf stafwarne föreställde således de tolf stammarna. Att dessa stafwar woro af mandelträd är betydelsefullt. Mandelträdet heter på Hebreiska schaked, som betyder waken, således det wakna trädet. Det kallas så, emedan det blommar tidigare än andra träd, och redan i Januari månad kan man i Österlanden se dalarna smyckade med mandelträdens hwita, ljufliga blommor, medan hela den öfriga naturen ligger i sin wintersömn. Mandelträdet är således en mycket passande bild af det presterliga embetet. Först och främst af Christi öfwerstepresterliga embete och af Honom sjelf. Han är uppståndelsens förstling, ”förstlingen ibland dem som sofwa”, och förklarad är Han ingången i härligheten, der Han såsom wår Öfwersteprest och Medlare beder för oss och frambär för oss offren af sin rättfärdighet och sin försoning. Såsom mandelträdet liksom uppstår före andra träd och plantor till förnyadt lif, så är Christus uppstånden före alla, och såsom dessa mandelstafwar woro afskurna från roten, således döda och torra, så war ock Christus död, men blef uppwäckt ifrån de döda genom fadrens härlighet. Det presterliga embetet på jorden war i Gamla Testamentet hufwudsakligen en afbild af Christi öfwerstepresterliga embete och medlarekall, och således betecknade Aarons blomstrande mandelstaf, i en sinnrik bild, äfwen det presterliga embetet, som Herren åt Aaron hade gifwit. Blommorna, löfwen och frukterna betecknade den himmelska lifskraft och de Andans gåfwor, som nödwändigt höra till det presterliga embetet. Emellan Aarons staf och de tolf öfriga stafwarne war en stor skillnad, då de buros ut ur tabernaklet. Den ena grönskades, blomstrade och bar frukter och de andra woro torra såsom då de inlades. Likaså stor är också skillnaden emellan de menniskor, som äro utan andeligt lif och dem, som äro födde på nytt och höra till det andeliga presterskapet. Och ännu mera gäller detta om läroståndet. De, som sakna andeligt lif och icke äro kallade af Herrans Anda, likna en sådan afskuren gren eller torr staf, som de tolf stafwarne woro, men de, som äro kallade af Herrans anda och af Honom utrustade, kunna liknas wid den grönskande stafwen, och det embete, som Herren uppdragit dem, måste också i Hans kraft bära frukt. Det är Guds ord och Guds Andas kraft allena, som kan frambringa dessa frukter, och ingalunda menniskan sjelf. lika så litet som Aarons mandelstaf bar blommor och frukter genom Aarons kraft. Det war i Herrans helgedom stafwen grönskade och blomstrade, det är i himmelen rätte lärare måste emottaga sitt embete, det är der de skola hemta kraft att uppfylla sina heliga pligter.
I den blomstrande och fruktbärande stafwen kunde nu hela Israels folk se den undergörande Gudens åt Aaron gifwa fullmakt på det embete, han innehade, derföre skulle också denna staf förwaras i förbundets ark till en beständig åminnelse af det under, hwarmed Herren nu hade uppenbarat sin wilja och sitt rådslut angående detta embete. Såsom Aarons embete härmed bekräftades, så bekräftades Jesu medlareembete
_297.jpg&oldid=343012){kind=link}