| 312 | Wissa tiders offer. | Numeri. | Cap. 28. |
På de brinnande offren på bränneofferaltaret skulle ett bestämdt mått win utgjutas, 3 Mos. 23: 13. Morgon- och aftonoffret på sabbathen war bet dubbla dagliga offret och betecknar, att wi på sabbathen med fördubblad andakt, ifwer, bön och åkallan skola nalkas Herran.
11. Men på första dagen i edra månader skolen I offra HERranom ett bränneoffer, twå unga stutar, en wädur, sju årsgamla lam utan wank;
12. Och ju tre tiungar semlomjöl till spisoffer, blandadt med olja till en stut, och twå tiungar semlomjöl till spisoffer, blandadt med olja, till en wädur;
Nymånadernas högtidsdagar skulle firas med särskilda offer.
Då spis- och drickoffren alltid betyda trons dagliga åtnjutande af Christi lekamen och blod, som äro själens andeliga spis och utgöra sjelfwa kärnan af de offer, som själen dagligen inför Gud frambär, så betecknar oljan den Helige Andes närwarelse, genom hwilkens nådewerkningar tron upptändes och vidmakthålles, och som sjelf utgör den trogna menniskans andeliga lif.
Såsom månen icke har något eget ljus, utan får sitt ljus af solen, så är nymånen en bild af den alltid förnyade nåd och det förnyade ljus, som Herren Christus, rättfärdighetens sol, åt sin församling meddelar. Så wisar ock erfarenheten, att wid wissa tidskiften Herren genom stora wäckelser och utmärkta redskap åstadkommer förökadt ljus och lif i sin kyrka och församling. Detsamma får ock hwarje enskild trogen menniska erfara, att Herren för hennes hjerta ånyo uppenbarar sig. Månen är underkastad omskiftelser, men solens ljus är oföränderligt. Så är ock menniskans hjerta föränderligt, och der är ljus och mörkers omskiftelse; men rättfärdighetens sol förändras icke, och då mörkret i den efter Herran längtande själen är som störst, så blifwer hon åter wederqwickt med nådens ljus, och då skall hon tacka Herran för Hans barmhertighet och frambära inför Honom syndoffer och tackoffer.
13. Och ju en tiung semlomjöl till spisoffer, med olja blandadt, till ett lam: det är bränneoffret till en söt lukt, ett offer HERranom.
14. Och deras drickoffer skall wara ett halft hin win till stuten, en tredjedel af ett hin till wäduren, en fjerdedel af ett hin till lammet: det är bränneoffret till hwar månad om året.
15. Dertill skall man göra en getabock till ett syndoffer HERranom, öfwer det dagliga bränneoffret, och dess drickoffer.
16. Men på fjortonde dagen i första månaden är Passah HERranom.* *2 Mos. 12: 18. 3 Mos. 23: 5. 5 Mos. 16: 1, [et]c.
17. Och uppå femtonde dagen i samma månad är högtid: I sju dagar skall man äta osyradt bröd.
18. Den första dagen skall kallas helig, att I samman kommen; intet tjenstearbete skolen I göra deruppå.
19. Och skolen I göra HERranom bränneoffer, twå unga stutar, en wädur, sju årsgamla lam utan wank.
20. Med deras spisoffer, tre tiungar semlomjöl, blandadt med olja, till hwar stuten, och twå tiungar till wäduren;
21. Och ju en tiung till hwart af de sju lammen.
22. Dertill en bock till syndoffer, på det att I skolen försonade warda.
23. Och det skolen I göra om morgonen, förutan det bränneoffret, som ett dagligt bränneoffer är.
24. Efter detta sättet skolen I hwar dag i de sju dagar offra bröd till en söt lukts offer HERranom, till det dagliga bränneoffret, dertill dess drickoffer.
25. Och den sjunde dagen skall kallas helig ibland eder, att I samman kommen: intet tjenstearbete skolen I göra deruppå.
26. Och förstlingens dag då I offren det nya spisoffret HERranom, när edra weckor äro framlidna,* skall helig kallas, att I samman kommen; intet tjenstearbete skolen I göra deruppå. *3 Mos. 23: 15, 16.
27. Och skolen I göra HERranom bränneoffer till en söt lukt, twå unga stutar, en wädur, sju årsgamla lam.
28. Men deras spisoffer, tre tiungar semlomjöl, blandadt med olja, till hwar stuten, twå tiungar till wäduren.
29. Och ju en tiung till hwart och ett af de sju lammen:
30. Och en getabock till att försona eder.
31. Detta skolen I göra, förutan det dagliga bränneoffret med sitt spisoffer; utan wank skall det wara: dertill deras drickoffer.
Då en högtidsdag inföll på en sabbath, så måste det dagliga offret, sabbathsoffret och högtidsoffret särskildt offras.
Endast den utwäg till försoning och frälsning, som Gud sjelf har öppnat, kan föra menniskan till ewinnerligt lif. Alla egna wägar, som menniskan uppfinner, föra icke själen närmare till Gud, utan längre bort ifrån Honom.
_322.jpg&oldid=343062){kind=link}