Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 333.jpg

Den här sidan har korrekturlästs
Förlofwade landets gränser. 4 Mose Bok. Cap. 34, 35. 323

12. Och komme neder åt Jordan, så att dess ände blifwer salthafwet: det skall wara edert land med sina landamären allt omkring.

Således war Döda hafwet början och slut af gränsbeskrifningen, och detta salthaf skulle för Israel wara en beständig botpredikan. Canaans land war icke så widsträckt, som många andra werldsliga riken, men det är ett märkwärdigare land än något annat på jorden; ty der hafwa de flesta och största Herrans under blifwit werkade.

13. Och Mose böd Israels barn och sade: Detta är landet, som I skolen skifta emellan eder med lott, hwilket HERren budit hafwer att gifwa de nio slägter och den halfwa slägten.

14. Ty Rubens barns slägte efter deras faders hus och Gads barns slägte efter deras faders hus, och den halfwa slägten Manasse hafwa allaredan tagit sin del.* *4 Mos. 32: 33.

15. Så hafwa de twå slägterna och den halfwa slägten sin arfwedel på denna sidan Jordan ut emot Jericho österut.

16. Och HERren talade med Mose och sade:

17. Desse äro namnen af männerna,* som landet skola skifta emellan eder: presten Eleazar och Josua, Nuns son. *Jos. 14: 1; cap. 21: 1.

18. Dertill skolen I taga försten af hwarje slägte, till att utskifta landet.

Eleazar och Josua, öfwerstepresten och anföraren, woro förenade förebilder af Christus, som är sin församlings öfwersteprest, och förer sina trogna till det himmelska Canaan, och utdelar åt hwar och en sin bestämda arfwedel.

Lyckligt det folk, som har sådana ledare och sådana lagar och inrättningar som Israel! Men den goda styrelsen och de gudomliga inrättningarne kunde icke skydda dem ifrån förderf och förfall. Då menniskan affaller ifrån Herran och förfaller i synd och elände, så kunna icke de bästa lagar och inrättningar hjelpa. Nej, icke en gång Gud sjelf kan hjelpa, då menniskan icke will hafwa den hjelp, som först och främst måste bestå i förlossning och frälsning från synden.

19. Och desse äro männernas namn: Caleb, Jephunne son, af Juda slägte.

20. Semuel, Ammihuds son, af Simeons slägte.

21. Elidad, Chislons son, af BenJamins slägte.

22. Bucki, Jogli son, försten för Dans barns slägte.

23. Hanniel, Ephods son, försten för Manasse barns slägte, af Josephs barn.

24. Kemuel, Siphtans son, försten för Ephraims barns slägte.

25. Elizaphan, Parnachs son, försten för Sebulons barns slägte.

26. Palthiel, Assans son, försten för Isaschars barns slägte.

27. Ahihud, Selomi son, försten för Assers barns slägte.

28. Pedahel, Ammihuds son, försten för Naphthali barns slägte.

29. Desse äro de, som HERren budit hafwer, att de skulle utskifta Israels barn arfwet i Canaans land.

35. Capitel.

Fristäders, mords lag.

Och HERren talade med Mose på de Moabiters mark wid Jordan in mot Jericho och sade:

2. Bjud Israels barn, att de gifwa Leviterna städer utaf sitt arfwegods, der de måga uti bo; dertill förstäder omkring städerna skolen I ock gifwa Leviterna;* *Jos. 21: 2.

Till Leviterna räknas hela den presterliga stammen. Levi stam skulle hafwa Herran och Hans helgedom till arfwedel. De fingo ingen bestämd del af Canaans land, utan 48 städer i åtskilliga delar af landet, på det de öfwerallt skulle med sitt embete och med ordets ljus lysa ibland folket.

3. Att de skola bo i städerna och hafwa sin boskap, gods och allahanda djur i förstäderna.

4. Widden till förstäderna, som de skola gifwa Leviterna, skall wara tusende alnar ut ifrån stadsmuren allt omkring.

5. Så skolen I då mäta utanför staden, på den sidan österut tu tusen alnar; och på den sidan söderut tu tusen alnar; och på den sidan westerut tu tusen alnar; och på den sidan norrut tu tusen alnar; att staden skall wara midt uti: det skall wara deras förstäder.

Sjelfwa staden skulle ligga i midten och utgöra en fyrkant, af hwilken hwarje sida war 2,000 alnar. Derutomkring skulle wara en rymd af 1,000 alnars bredd till förstäder m. m. och derutomkring ännu en rymd af 1,000 alnars bredd till trädgårdar o. s. w. Den trefaldiga afdelningen af hwarje Levitstad war en efterbild af förgården, det heliga och det allraheligaste af tabernaklet.

6. Och ibland de städer, som I gifwen Leviterna, skolen I gifwa sex fristäder, att den, som någon ihjäl slår,