| Sihon slagen. | 5 Mose Bok. | Cap. 2. | 331 |
att uppträda till undersåtares förswar. Ännu mindre kan kyrkan uppträda med förföljelse emot otrogna utan att rakt fram öfwerträda Jesu bud. Och allraminst har en enskild menniska tillåtelse att förfölja en annan för olikhet i tro, öfwertygelse och tänkesätt. Allt detta gäller ända till den tid, då Herren skall strida sjelf mot sitt rikes fiender med sin muns tweegade swärd, i hwilken strid äfwen Hans härar skola deltaga. Zach. 9: 14–16 och cap. 12: 6. Uppb. 19: 15. Till dess har Han gifwit hwarje lärjunge denna befallning: stick ditt swärd uti skidan. Blott med trons sköld och andans swärd, som är Guds ord, och med bönens och kärlekens makt skall nu en Jesu lärjunge föra striden, och seger winnes endast geniom de heligas tålamod och tro. Uppb. 13: 10. Huru en christen skall förhålla sig i striden mot synden och werlden läres af Eph. 6. Gal. 6: 1–5. Jac. 3: 13–18 och cap. 4: 1–3. Matth. 18: 15–17. Och i afseende på bekännelsen lärer oss Guds ord, att den icke skall afläggas i otid, men att Herrans trogna skola alltid wara rederbogne till att swara hwarjom och enom, som begärer skäl till det hopp, som i dem är, och det med saktmodighet och fruktan. 1 Pet. 3: 15.
Såsom Israels icke fick ingå i Canaans land utan att först blifwa satt på detta prof, om de wille hafwa ett försonligt och kärleksfullt sinne emot Edoms barn, så blifwa alla wandringsmän till det himmelska Canaan satte på prof, om de wilja af hjertat förlåta alla sina fiender och uppriktigt älska dem alla. Utan en sådan kärlek, försonlighet och mildhet kan ingen ingå i det himmelska fäderneslandet.
8. Då wi nu ifrån wåra bröder Esau barn dragne woro, som på Seirs berg bodde, på den wägen den markens ifrån Elath och Ezion Gaber, wände wi om och gingo den wägen genom de Moabiters öken.
Elath och Ezion Gaber ligga wid den Persiska hafswiken. De är troligt, att tabernaklet stod upplaget i Ezion Gaber öfwer trettio år.
9. Då sade HERren till mig: Du skall ingen skada göra de Moabiter eller slå uppå dem; ty jag will intet gifwa dig af deras land till att besitta: förty Lots barn hafwer jag gifwit Ar* till att besitta. *4 Mos. 21: 28.
10. De Emim hafwa i förtiden bott deruti, hwilka woro ett stort, starkt och högt folk, såsom Enakim.* *4 Mos. 13: 23.
11. Man höll dem ock för Resar såsom Enakim; och de Moabiter kalla dem ock Emim.
Dessa jättelika folkstammar lefde i Abrahams tid, men icke i Mose tid. Emim betyder förskräckliga, Samsummin (v. 20) högst ogudaktiga, och Avim (v. 23) förwända menniskor. Dessa kraftiga menniskor, som warit så trotsge i känslan af sin köttliga styrka, woro nu redan öfwerwunna och utrotade.
12. Bodde ock i förtiden de Horiter i Seir, och Esau barn fördrefwo och förlade dem för sig, och bodde i deras stad, såsom Israel sin besittnings land gjorde, det HERren dem gaf.* *1 Mos. 14: 6; cap. 36: 20.
Horiter betyder de som bo i hålor och bergsskrefwor; äfwen dessa hade blifwit utrotade. Dessa gamla folkslag nämnas här för att wisa Israels folk, att det är Herren som utrotar ett folk och i stället insätter ett annat, så snart det Honom täckes, och att Isarel nu kunde hoppas att öfwerwinna Canaaniterna lika lätt som Edoms barn fordom hade utrotat Horiterna och de kraftiga jättefolken, som förut innehade Seirs berg.
13. Så warer nu redo, och drager öfwer den bäcken Sared.* Och wi drogo deröfwer. *4 Mos. 21: 12.
14. Men tiden, medan wi drogo ifrån Kades Barnea, intill dess wi kommo öfwer den bäcken Sared, war åtta och trettio år, till dess alla stridsmän döde woro i lägret, såsom HERren dem swurit hade.* *4 Mos. 14: 29.
15. Dertill war ock HERrans hand emot dem, att de förgingos utur lägret, till dess de woro åtgångne.
16. Då alla stridsmännerne åtgångne woro, att de döde woro ibland folket;
17. Talade HERren med mig och sade:
18. I dag skall du draga genom de Moabiters landsändar wid Ar;
19. Och skall komma in mot Ammons barn, dem skall du ingen skada göra,* eller slå dem; ty jag will icke gifwa dig Ammons barns land till att besitta: förty jag hafwer gifwit det Lots barn till att besitta. *Dom. 11: 15.
20. Det hafwer ock räknadt warit för Resars land; och hafwa desslikes i förtiden Resar bott der inne. Och de Ammoniter kalla dem Samsummim:
21. De woro ett stort, starkt och högt folk, såsom Enakim: och HERren förgjorde dem för dem, och lät dem besitta dem, så att de skulle bo i deras stad;
22. Såsom Han gjort hade med Esau barn, som på Seirs berg bo, då Han förgjorde dem för de Horiter, och lät dem besitta dem, så att de hafwa bott i deras stad, allt intill denna dag.
23. Och de Caphthorim drogo utur
_341.jpg&oldid=343101){kind=link}