| Fristäder. | 5 Mose Bok. | Cap. 4. | 337 |
till HERran din Gud och skall höra Hans röst:
31. Förty HERren din Gud är en barmhertig Gud; Han warder dig icke öfwergifwande eller förderfwande: och skall Han icke förgäta det förbund med dina fäder, som Han dem swurit hafwer.
De yttersta dagar betyda i allmänhet Nya Testamentets tid. Judafolket syndade emot Gud och råkade i djupt affall den ena gången efter den andra både under domarenas och konungarnes tider, och blefwo straffade med träldom eller fångenskap under hedniska folk. Men de ropade till Herran, och då hörde Han dem och förlossade dem utur nöden. Likwäl följde aldrig någon allmän och allwarlig hjertats omwändelse, derföre blef aldrig förlossningen fullständig, och ifrån den babyloniska fångenskapen återwände blott ett ringa antal af de twå stammarna. Det prophetiska ordet talar om en tid i de yttersta dagar, då detta folk i den långa fångenskap, hwari det nu är, skall wända sig till Herran sin Gud med sann omwändelse till den Messias, som de så länge förkastat. Då skola de höra Hans röst, och Han skall höra deras bön. Ty Han är en barmhertig Gud och har icke öfwergifwit dem; Hans förbund med deras fäder står ännu fast. Zach. 12: 10. Rom. 11: 26, 27.
32. Befråga efter förtiden, som för dig warit hafwer, ifrån den dagen, då Gud skapade menniskan på jorden ifrån den ena himmelens ända till den andra, om någon tid en sådan stor ting skedd, eller dess like någon tid hörd är?
33. Att något folk hade hört Guds röst talande utur elden,* såsom du hört hafwer, och likwäl lefwer? *2 Mos. 19: 18, 19.
34. Eller om Gud försökt hafwer att ingå och taga sig ett folk midt utur ett folk, genom frestelse, genom tecken, genom under, genom strid och genom mäktig hand och genom uträckt arm och genom stora syner, såsom HERren eder Gud allt detta med eder gjort hafwer för dina Ögon uti Egypten?
Frestelse: försök, om icke Pharao och hans folk kunde genom dessa uppenbara tecken och under föras till besinning och omwändelse. Sådana försök gör Gud äfwen med de största syndare wid många tillfällen, så att de en gång äro utan ursäkt, om deras ändalykt blifwer sådan som de Egyptiers, att de uppslukas af förderfwets djup.
35. Du hafwer sett det, på det du skall weta, att HERren är allena Gud, och ingen annan.* *5 Mos. 32: 39.
36. Af himmelen hafwer Han låtit dig höra sin röst, att Han skulle lära dig; och på jorden hafwer Han låtit dig se sin stora eld, och utur elden hafwer du hört Hans ord:
Samma röst från himmelen och samma tecken på jorden tala ännu och wittna om Herren för hwarje hjerta, som derpå will gifwa akt. Dessa wittnesbörd innehållas uti Hans ord; och äfwen nu upptänder Herren sin eld i hjertat hos den menniska, som will tro på Hans ord, likasom lärjungarnes hjertan blefwo brinnande, då den uppståndne Frälsaren talade med dem i wägen, Luc. 24: 32, och såsom den Helige Ande föll på dem, som ordet hörde, Apg. 10: 44. Lagens werkan att föra menniskan till sjelfkännedom, ånger och syndasorg, kan jemföras med Sinai brand, och i trons och kärlekens eld uppenbarar sig derpå i hjertat den Helige Andes närwarelse, då själen blifwer genom tron rätt delaktig af Jesu försoning och med Honom förenad.
37. Derföre att Han dina fäder älskat, och deras säd efter dem utwalt hafwer: och fört dig utur Egypten med sitt ansigte genom sin stora makt:* *2 Mos. 13: 16.
Ansigte: Guds Son, se 2 Mos. 13: 21. 4 Mos. 6: 25, 26.
38. På det Han skulle för dig fördrifwa stora folk och starkare än du är, och föra dig derin, och gifwa dig deras land till arfwedel, såsom det tillstår i denna dag.
39. Så skall du nu weta i dag och lägga det på hjertat, att HERren är en Gud ofwan i himmelen och nedre uppå jorden, och ingen annan:
40. Att du håller Hans rätter och bud, som jag i dag bjuder dig, så warder dig och dina barn efter dig wäl gåendes, att ditt lif skall länge wara i landet, som HERren din Gud dig gifwer ewärdeligen.
Ett långt och lyckligt lif i Canaans land war en bild af det ewiga lifwet, och löftet syftade icke blott på denna jordiska afbild, utan på dess himmelska urbild eller motswarighet, himmelen.
41. Så afskilde Mose tre städer* hinsidan Jordan, öster ut: *4 Mos. 35: 6. 5 Mos. 19: 2. Jos. 20: 2, 8.
42. Att dit fly skulle, ho som sin nästa ihjäl sloge med wåda, och tillförene icke hade warit hans owän; den skulle fly in uti en af de städer, på det han måtte blifwa wid lif.
43. Bezer i öknen på den slättmarken ibland de Rubeniter, och Ramoth i Gilead ibland de Gadditer, och Golan i Basan ibland de Manassiter.
Här nämnas de tre fristäderna, som bestämdes på östra sidan om Jordan. Bezer betyder fast borg, Ramoth högt tecken, Golan
_347.jpg&oldid=343115){kind=link}