| 340 | Mose förmanar folket. | Deuteronomion. | Cap. 5, 6. |
kan så högt älska sina barn, som Gud älskar dem. Derföre kunna föräldrar ingenting bättre göra, för att åstadkomma sina barns lycka och wälfärd, än uppfostra dem genom Herrans bistånd till sann fromhet, föra dem till honom och öfwerlemna dem i Hans händer.
Folket hade nu beredwilligt lofwat att hålla Herrans bud, men de lofwade wida mer, än de kunde hålla; de tänkte icke på sin swaghet och oförmåga och på sina falska, syndiga hjertan. Derföre will Herren med denna uppenbarelse af sin kärlek wisa dem nådens wäg. Häraf kan man ock lära den tröstande sanningen, att så snart menniskans motstånd blir öfwerwunnet, och hon will lyda Herrans ord, så gifwer Han ett nytt hjerta, nytt lif och kraft att hålla Hans förbund i Christo.
30. Gack och säg dem: Går hem i edra tjäll.
31. Men du skall stå här för mig, att jag talar med dig all lag och bud och rätter, som du dem lära skall, att de göra derefter uti landet, som jag dem gifwa skall till att intaga.
32. Så behåller det nu, att I mågen göra, såsom HERren eder Gud eder budit hafwer; och wiker icke hwarken på högra sidan eller wenstra:
33. Utan wandrer i alla de wägar, som HERren eder Gud eder budit hafwer; på det I mågen lefwa, och eder skall wäl gå, och I länge lefwen i landet, som I intaga skolen.
6. Capitel.
Gud bör älskas och fruktas: barnen läras.Desse äro nu de lag och bud och rätter, som HERren eder Gud budit hafwer, att I dem lära och göra skolen i landet, dit I indragen till att intaga det.
2. Att du fruktar HERran din Gud, och håller alla Hans rätter och bud, som jag bjuder dig, du och dina barn och dina barnabarn, i alla edra lifsdagar, på det I skolen länge lefwa.
Fruktan för Herran, fruktan för att göra Gud emot, måste uppfylla menniskans hjerta, om hon skall kunna lära of Hans Anda. Gudsfruktan är wishetens begynnelse. Med helig bäfwan skola de trogna taga sin tillflykt till Gud hwarje gång, då en frestelse anfaller dem. Icke träldomens kärlekslösa räddhåga, som blott fruktar straffet, såsom slafwen fruktar gisseln, utan kärlekens ömma fruktan att göra emot Guds wilja, såsom ett godt barn rädes att göra emot älskade föräldrars wilja, är den fruktan, som lagen fordrar.
3. Israel, du skall höra och behålla det, så att du gör ock så, att dig wäl går, och warder mycket förökad, såsom HERren dina fäders Gud dig tillsagt hafwer ett land, der mjölk och honung uti flyter.
4. Hör, Israel: HERren wår Gud ät en enig HERre.* *5 Mos. 4: 35. Marc. 12: 29.
Ordagrannt: Hör, Israel: Herren är wår Gud, Herren den ende. Uttryckligen läres här Guds enhet, likasom det på mänga ställen klart antydes, att i Gudomens enhet äro flera personer, såsom 1 Mos. 1: 26. Cap. 2: 22. o. s. w.
5. Och du skall älska din Gud af allt hjerta, af all själ, af all förmåga.* *Matth. 22: 37. Marc. 12: 30. Luc. 10: 27.
Närmare: Af allt ditt hjerta och af all din själ och af all din förmåga. Kärleken är lagens fullbordan. Utan fullkomlig kärlek kan lagen omöjligen rätt hållas. Men någon sådan kärlek finnes ej hos någon menniska, sedan synden inkom i werlden, och således finnes ingen, som kan uppfylla Guds lag. Så länge menniskan lefwer i tanklös säkerhet, så har hon ingen räddhåga för Gud, men icke heller kärlek till Honom. Så snart hon blifwer uppwäckt utur säkerheten och börjar tänka öfwer sitt andeliga tillstånd, så uppfylles hon af fruktan och räddhåga för syndens följder. Ehuru mycket menniskan i detta tillstånd arbetar att hålla Guds lag, så kan hon dock icke hålla den, och icke en gång fatta dess högsta mening, ty den fordrar kärlek, och sådan kärlek har hon icke, ty räddhågan utdrifwer kärleken. Tillståndet under lagen är derföre ett träldomstillstånd i räddhåga och kärlekslöst twångsarbete. Men så snart menniskan blifwer upplyst genom Evangelium och kommer till tro på Guds Son och får syndernas förlåtelse af nåd genom tron på Hans namn, så blifwer hjertat uppfyldt af tacksamhet och kärlek, och kärleken utdrifwer räddhågan. 1 Joh. 4: 18. Luc. 7: 47. Denna kärlek är då den rätta grunden till en from wandel. Men denna kärlek kan ingen menniska hafwa, så länge hon icke har syndernas förlåtelse och frid med Gud; utan hon bäfwar för Hans rättfärdighet och för syndens straff, som hon wet sig hafwa förtjent. Rättfärdiggörelse genom tron på Christum är således den nödwändiga grundwalen för en sann kärlek till Gud; derföre kan denna kärlek aldrig finnas utan i förening med sann tro. Då nu lagen fordrar denna kärlek, så är den hufwudsakligen just härutinnan en tuktomästare till Christum. I det lagen fordrar sådan kärlek, som den sjelf icke kan i hjertat åstadkomma och inplanta, will den wisa oss, ja nödga till Honom, som af kärlek led döden för oss syndare, att förwärfwa rättfärdighet och frid med Gud, och föda oss till den sanna kärlekens nya lif. Då den pånyttfödda menniskan i Christi kärlek will älska Gud öfwer allt och sin nästa som sig sjelf, så ligger i denna kärlek innerlig wilja och redligt allwar att iakttaga allt det, som länder till Herrans ära och medmenniskors bästa. Derföre säger wår Frälsare: På dessa tu buden hänger all lagen och propheterna, Matth. 22: 40. Denna kärlek är också grunden till det alltid
_350.jpg&oldid=343122){kind=link}