| 346 | Folkets synder. | Deuteronomion. | Cap. 9. |
fördrifwer hedningarna för dig för deras ogudaktighets skull.* *1 Mos. 15: 16.
5. Ty du kommer icke in i landet till att besitta det för din rättfärdighets eller för ditt hjertas fromhets skull; utan HERren din Gud fördrifwer dessa hedningarna för deras ogudaktighets skull, på det Han skall fullkomna det ord, som HERren dina fäder Abraham, Isaac och Jacob swurit hafwer.* *1 Mos. 12: 7; cap. 13: 15; cap. 28: 13.
Hedningarne blefwo för sin ogudaktighets skull straffade, men icke fick Israel Canaan till arfwedel för sin rättfärdighets skull, utan af Guds blotta nåd och barmhertighet. Så blifwa ock de obotfärdige en gång ewigt straffade för sina synders skull, men de, som blifwa salige, undfå icke saligheten för någon egen rättfärdighets skull, utan för Christi tillfyllestgörelses skull, af Guds oförskylda nåd och förbarmande. Se Rom. 9. I Canaaniternas utrotande och Israels seger bewisar Gud både sin rättfärdighet och sin barmhertighet.
6. Så wet nu, att HERren din Gud icke gifwer dig detta goda landet till att intaga för din rättfärdighets skull; efter du är ett halsstyft folk.
7. Kom ihåg, och förgät icke, huru du HERran din Gud förtörnade i öknen; ifrån den dagen att du drog utur Egypti land, till dess I komne ären till detta rum, hafwen I warit HERranom ohörsamme.* *2 Mos. 14: 11; cap. 16: 2.
8. Förty i Horeb förtörnaden I HERran, så att HERren för wredes skull wille förgöra eder.* *2 Mos. 32: 10.
9. Då jag gången war på berget, till att anamma de stentaflor, förbundets taflor, som HERren gjorde med eder, och jag blef på berget fyrtio dagar och fyrtio nätter, och åt intet bröd och drack intet watten.* *2 Mos. 24: 18; cap. 34: 28.
10. Och HERren fick mig de twå stentaflorna, beskrifna med Guds finger,* och derutinnan alla ord, som HERren med eder utur elden på berget† talat hade, på församlingens dag. *2 Mos. 31: 18. †2 Mos. 19: 18. 5 Mos. 4: 11.
11. Och efter de fyrtio dagar och fyrtio nätter fick mig HERren de twå förbundets stentaflor.
12. Och HERren sade till mig: Statt upp; gack snart ned hädan; ty ditt folk, som du utfört hafwer af Egypten, hafwer förderfwat det; de äro snarligen trädde ifrån den wägen, som jag hafwer budit dem; de hafwa gjort sig ett gjutet beläte.* *2 Mos. 32: 7.
Förderfwat det, d. w. s. förderfwat sig.
13. Och HERren sade till mig: Jag ser, att detta folket är ett halsstyft folk.
14. Låt mig betämma, att jag förgör dem och utskrapar deras namn under himmelen: Jag will göra ett starkare och mäktigare folk af dig, än detta är.
Låt mig betämma: låt mig wara! upphör med dina böner för dem, att jag må förgöra dem [et]c.
15. Och som jag omwände mig, och gick ned af berget, som brann i eld, och hade de twå förbundets taflor i båda mina händer:
16. Då såg jag, och si, då haden I syndat emot HERran eder Gud, så att I haden gjort eder en gjuten kalf, och woren snarligen trädda ifrån den wägen, den HERren eder budit hade.
17. Så tog jag båda taflorna, och kastade dem bort utur båda händerna, och slog dem sönder för edra ögon;
18. Och föll ned för HERran, såsom tillförene i fyrtio dagar och fyrtio nätter; och åt intet bröd och drack intet watten för alla edra synders skull, som I gjort haden; i det I sådant ondt gjorden för HERran till att förtörna Honom.
19. Ty jag fruktade för den wrede och grymhet, der HERren på eder med förtörnad war, så att Han wille förgöra eder. Och HERren hörde mig än i den gången.
20. War ock HERren storligen wred på Aaron, så att Han wille förgöra honom: men jag bad ock för Aaron på samma tiden.
Denna omständighet, som i 2 Mos. cap. 32 icke nämndes, anföres här för att wisa folket, att inga af de stora nådesförmåner, som Gud gifwit dem, kunde rädda dem ifrån förderf och undergång, om de afföllo ifrån Herran, emedan till och med Aarons öfwerstepresterliga embete icke kunde skydda honom ifrån straff för hans synd, utan han blef skonad genom Guds nåd.
21. Men eder synd, kalfwen som I gjort haden, tog jag och brände upp i eld, och slog sönder honom, och sönderstötte, till dess han wardt stoft; och kastade stoftet i bäcken, som flyter utaf berget.* *2 Mos. 32: 20.
22. Sammalunda förtörnaden I ock
_356.jpg&oldid=343136){kind=link}