Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 364.jpg

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
354 Rena och orena djur. Deuteronomion. Cap. 13, 14.

18. Derföre att du HERrans din Guds röst lydt hafwer, till att hålla alla Hans bud, som jag dig bjuder på denna dag, att du skall göra det, som rätt är för HERrans din Guds ögon.

I Nya Testamentet är ingen förföljelse tillåten äfwen emot de menniskor, som wisa Herran Jesum och Hans ord ifrån sig, eller andeligen korsfästa Honom. Då Samariterna icke undfingo Jesus, så frågade Jacobus och Johannes i sin wälmenta ifwer: Herre, will du, så wilja wi säga, att elden måtte komma ned af himmelen och förtära dem, såsom ock Elias gjorde? Men Jesus wände sig om och näpste dem, sägande: I weten icke hwars Andas I ären; ty menniskones Son är icke kommen till att förderfwa menniskornas själar, utan till att frälsa dem, Luc. 9: 5456. Och då Petrus, i lika oförståndig ifwer, wille förswara sin himmelske Mästare med swärdet, så sade Jesus till honom: Stick ditt swärd uti skidan. All förföljelse är skadlig isynnerhet för dem, som förfölja; ty det stämplar dem med benämning af mandråpare, 1 Joh. 3: 15. Äfwen owilja och smädelse är förföljelse. Saktmodighetens och förbönens Anda måste finnas hos Jesu efterföljare. Huru de skola kunna undfly förförelse och willfarelse, lärer v. 4. Men öppen hädelse måste efter Herrans ord af öfwerheten straffas.

14. Capitel.

Plätt. Rena, orena djur. As. Tionde. Levi del.

I ären HERrans eder Guds barn: skärer eder icke, och görer eder icke skalliga öfwer edert änne för någon död.* *3 Mos. 19: 28; cap. 21: 5.

Se 3 Mos. 19: 28.

2. Ty du är ett heligt folk HERranom dinom Gud; och HERren hafwer utwalt dig, att du skall wara Hans eget, utaf alla folk, som på jorden äro.* *2 Mos. 19: 5. 5 Mos. 7: 6; cap. 26: 18.

3. Du skall ingen styggelse äta.

4. Men desse äro de djur, som i äta skolen:* fä, får, get, hjort: *3 Mos. 11: 2, 3.

5. Rå, buffel, stenbock, enhörning, urnöt och elgen.

6. Och alla djur, som twåklöfwade äro och idissla, skolen I äta.

7. Men det skolen I icke äta, som idisslar och icke twåklöfwadt är: kamelen, haren, kunilen; de som idissla och icke twåklöfwade äro, de skola wara eder orena.

8. Swinet, ändock det twåklöfwadt är, så idisslar det dock icke, det skall wara eder orent: af dess kött skolen I icke äta, och wid dess as skolen I icke komma.

9. Detta är det I äta skolen utaf allt det i wattnet är: allt det som spol och fjäll hafwer, det skolen I äta:* *3 Mos. 11: 9.

10. Men det som intet spol eller fjäll hafwer, det skolen I icke äta; ty det är eder orent.

11. Alla rena fåglar äter.

12. Desse af dem äro de, som I icke äta skolen: örnen, höken, falken;

13. Fiskagjusen, gladan, gamen med sin art;

14. Och alla korpar med deras art:

15. Strutsfågeln, ugglan, göken, sparfhöken med sin art:

16. Stenugglan, ufwen, flädermusen:

17. Rördromen, storken, swanen;

18. Hägern, skrikan med sin art: widhöfden och swalan.* *3 Mos. 11: 19.

19. Och alla fåglar, som krypa, skola wara eder orena, och I skolen icke äta dem.

20. De rena fåglar skolen I äta.

Se 3 Mos. 11.

21. I skolen intet as äta; främlingen, som i din port är, må du gifwa det, att han det äter, eller sälj det åt en främmande: ty du är ett heligt folk HERranom dinom Gud. Du skall icke koka kidet, medan det ännu diar sin moder.* *2 Mos. 23: 19; cap. 34: 26.

Se 2 Mos. 23: 19; och cap. 34: 26. Somliga hedningar brukade, då årets gröda war inbergad, att koka ett kid i sin moders mjölk med allahanda widskepliga ord, och derefter bestänkte de med denna mjölk sina åkrar och fruktträd, för att öka fruktbarheten. Hinduerna koka risgryn i mjölk och bestänka dermed sina åkrar en wiss dag om året för samma ändamål.

22. Du skall alla år afskilja tionden af all din säds frukt, som utaf din åker kommer;* *3 Mos. 27: 30. 5 Mos. 12: 6.

23. Och skall äta den för HERran din Gud, på det rum, som Han utwäljer,* att Hans namn der bo skall; nemligen af tionden utaf din säd, ditt win, din olja och förstfödingen af ditt fä och dina får; på det du skall lära frukta HERran din Gud i alla dina lifsdagar. *5 Mos. 12: 18.

24. Om wägen är dig för lång, att du icke kan komma det dit, derföre att