| 360 | Den store Propheten. | Deuteronomion. | Cap. 18, 19. |
består i tomt bedrägeri, eller uti werklig förening med mörkrets andemakter.
12. Ty den, som sådant gör, han är HERranom en styggelse; och för sådana styggelsers skull fördrifwer dem HERren din Gud för dig.
13. War utan wank inför HERran din Gud.
14. Ty detta folket, som du intaga skall, lyda de dagwäljare och spåmän; men du skall icke så göra HERranom dinom Gud.
15. En Prophet såsom mig skall HERren din Gud uppwäcka dig utaf dig och utaf dina bröder, Honom skolen I lyda.* *Joh. 1: 45; cap. 5: 39, 46; cap. 6: 14. Apg. 3: 22; cap. 7: 37.
Denna vers är ett tydligt löfte om Christus, den högste propheten. Denne prophet skall icke bero af den uppenbarelse, som genom Mose är gifwen, utan sjelf stå i gemenskap med Gud, likasom Mose fick tala med Gud ansigte mot ansigte. Ja, denne prophet skulle sjelf wara Guds ansigte. Alla propheter, som kommo emellan Mose och Messias, hänwisade till Mose och den utlofwade stora Propheten. Detta löfte innebär, att den prophet, som Mose omtalar, skulle uppfylla hela lagen och fullända allt. Han skulle tillika wara af Israels folk (utaf dina bröder), 4 Mos. 24: 17. Till denna Prophet hänwisar Mose sitt folk, och förmanar det att lyda Honom. I Honom finnes den rättfärdighet, som lagen fordrar, och Han gifwer åt sitt folk den rättfärdighet och fullkomlighet, som lagen kräfwer, men som lagen icke hos någon kan åstadkomma. Han är tillika sitt folks ljus, så att alla, som wilja wandra i Hans ljus, blifwa ledsagade af Hans Ande, och behöfwa aldrig taga sin tillflykt till mörkrets konster, för hwilka Mose så kraftigt warnar. Genom Mose blefwo Urim och Thummim, ljus och fullkomlighet, gifna åt Israel. Så gifwer Christus, i ordens fulla mening, ljus och fullkomlighet åt sitt folk, och fulländar Guds förbund med Abraham — trons förbund, hvarigenom syndaren blifwer rättfärdiggjord, födes till ett ljusens barn och göres delaktig af Christi fullkomlighet.
Prophet betyder egentligen lärare; och Christus är icke blott wår frälsare, utan Han är sjelf wår högste lärare, ty Han har både borttagit döden och framburit lifwet och ett oförgängligt wäsende i ljuset genom Evangelium, 2 Tim. 1: 10. Han är Propheten och Aposteln från himmelen, som kungjort oss Guds wilja och råd om wår salighet.
16. Såsom du beddes af HERran din Gud i Horeb på församlingens dag* och sade: Jag will icke mer höra HERrans min Guds röst, och icke mer se den stora elden, att jag icke skall dö.† *5 Mos. 9: 10. †2 Mos. 20: 19.
17. Och HERren sade till mig: De hafwa wäl sagt:
18. Jag skall uppwäcka dem en Prophet, såsom du är, utaf deras bröder, och gifwa mina ord i Hans mun; Han skall tala till dem allt, det jag Honom bjuda will.
En omedelbar umgängelse med den helige Guden kan den fallna dödliga menniskan icke fördraga. Derföre war Mose folkets medlare, och nu är Christus den rätte Medlaren, en menniska såsom Mose, men utan synd.
19. Och den som mina ord icke hörer, som Han i mitt namn talande warder, af honom will jag utkräfwa det.
Se Ebr. 10: 29–31.
20. Dock om någon prophet djerfwes tala i mitt namn, det jag honom icke befallt hafwer att tala: och den som talar i andra gudars namn, den propheten skall dö.* *5 Mos. 13: 5. Jer. 14: 15.
21. Om du nu säga will i ditt hjerta: huru kan jag märka, hwilket ord HERren icke talat hafwer?
22. När den propheten talar i HERrans namn, och der warder intet af, och sker intet, så är det det ord, som HERren icke talat hafwer; den propheten hafwer det talat af öfwerdådighet; derföre skall du icke frukta dig för honom.* *Jer. 28: 9.
”Här talar Mose om propheter, som utöfwer den gamla läran lära något nytt. Sådana skall man utan tecken ej tro; ty Gud stadfäster alltid sitt ord med nya tecken. Men tillförene (cap. 13: 2) talar han om de propheter, som predika emot den gamla bekräftade läran: dem skall man icke tro, äfwen om de gjorde tecken.” L.
19. Capitel.
Fristäder, råmärkens, wittnens lag.När HERren din Gud hafwer utrotat folket, hwilkets land HERren din Gud dig gifwa skall, att du dem intager och bor i deras städer och hus;* *5 Mos. 12: 29.
2. Så skall du afskilja dig tre städer i landet, som HERren din Gud dig gifwa skall till att intaga.
Tre fristäder woro redan bestämda öster om Jordan; nu skulle också tre på westra sidan bestämmas. Se 4 Mos. 35. 5 Mos. 4: 41.
3. Och skall utwälja belägna rum och skifta ditt lands gränser, som HERren din Gud dig utdelande warder, i tre
_370.jpg&oldid=343175){kind=link}