| 368 | Werldsliga stadgar. | Deuteronomion. | Cap. 24. |
25. När du går i din nästas säd, så må du afplocka ax;* men med lian skall du icke gå dertill. *Matth. 12: 1. Marc. 2: 23. Luc. 6: 1.
24. Capitel.
5kiljobref. Nygift. Menniskotjuf. Spetelska. Pant. Arbetslön. Bergning.Om någon tager sig hustru, och äktar henne, och hon icke finner ynnest för hans ögon för någon olusts skull, så skall han skrifwa ett skiljobref,* och få henne i handen, och låta henne utur sitt hus. *Matth. 5: 31; cap. 19: 7. Marc. 10: 4.
Skilsmessa befalles ej, utan tillåtes för deras hjertas hårdhets skull. Inga ringa orsaker eller blotta misstankar woro tillräckliga att göra skilsmessa tillåten, se cap. 22: 19. Es. 50: 1. För någon olusts skull, grt.: emedan han finner hos henne något stort fel, antingen till kroppen eller till sinnet, hwilket utsläckte äktenskapskärleken. Så skall han skrifwa, grt.: och om han skrifwer m. m. Således war detta ett gammalt bruk, som lagen här icke will upphäfwa, utan inskränka genom förbudet i v. 4.
Jemf. Mal. 2: 13–16.
2. När hon utur hans hus gången är, och går till och blifwer en annan mans hustru;
3. Och den samme andre mannen warder henne ock ogunstig och skrifwer ett skiljobref och får henne i handen och låter henne utur sitt hus; eller om den samme andre mannen dör, som henne till hustru tog:
4. Så kan hennes första man, som henne utdref, icke taga henne igen, att hon blifwer hans hustru, efter det att hon är oren; ty det är en styggelse för HERran; * på det att du icke skall komma landet i synd, som HERren din Gud dig till arfs gifwa skall. *Jer. 3: 1.
Det war den frånskilda tillåtet att gifta sig med en annan man, men denna förbindelse war ett slags äktenskapsbrott mot den första mannen, och ett nytt äktenskap med den första skulle derföre både hos mannen och qwinnan hafwa bewisat en likgiltighet emot äktenskapslagens helighet. Efter Evangelii höga och rena lag är äfwen den frånskildas nya äktenskap syndigt, Matth. 5: 32.
5. Om någon hafwer nyligen tagit sig hustru, han skall icke draga ut i härfärd, och man skall intet lägga honom uppå: han skall wara fri i sitt hus ett år igenom, att han må wara glad med sin hustru, som han tagit hafwer.* *5 Mos. 20: 7.
6. Du skall icke till pant taga understenen och öfwerstenen i qwarnen: ty han hafwer satt dig själen till pant.
Qwarnstenarne woro ett nödwändigt husgeråd, som dagligen begagnades, såsom det ännu sker i Indien, der twå stenar anwändas till kornets sönderkrossande hwarje gång då en måltid beredes. Man hade på den tiden inga watten- eller wäderqwarnar, utan i hwarje hushåll en liten handqwarn. Att taga en så nödwändig sak till pant wore att taga lifwet till pant, emedan den war nödig till lifwets uppehälle. Att taga och behålla den fattiges kläder till pant förbjudes i 2 Mos. 22: 25, 26.
7. Om någon warder funnen, den som stjäl en själ utaf sina bröder, utaf Israels barn, och försätter eller säljer henne, den tjufwen skall dräpas, *att du skiljer det onda ifrån dig. *2 Mos. 21: 16. 1 Tim. 1: 10.
Slafhandeln är det afskywärdaste slag af stöld, röfweri och mord.
8. Tag dig wara för den plågan spetelskan, att du med flit håller och gör allt det, som presterna Leviterna lära dig,* och jag dem budit hafwer; der skolen I hålla och göra derefter. *3 Mos. 13: 8; cap. 14: 3.
9. Kom ihåg, hwad HERren din Gud gjorde med Mirjam* på wägen, då I drogen utur Egypten. *4 Mos. 12: 10.
Förakt emot Herrans heliga lag och emot det presterliga embetet straffades wid flera tillfällen med spetelska, såsom Mirjam blef straffad, och sedan Gehasi, 2 Kon. 5, och Usia, 2 Chrön. 26: 16–23. Israel skulle taga sig till wara för alla sådana öfwerträdelser, på det de icke måtte blifwa straffade med spetelska. Då wi påminna oss, att spetelskan är en bild af synden, så måste wi ock tänka på Jesu ord, att den som icke tror på Honom, skall dö i sina synder, emedan han föraktar den sanne Öfwerstepresten, själens läkare, som allena kan helbregda göra och gifwa ewinnerligt lif. Joh. 8: 24.
10. Om du något borgar din nästa, så skall du icke gå i hans hus och taga honom en pant af:
11. Utan du skall stå utanföre, och den som du borgat hafwer, skall bära sin pant, ut till dig.
12. Är han nödställd, så skall du icke gå och lägga dig sofwa med hans pant:
13. Utan skall gifwa honom hans pant igen, när solen nedergår,* att han må sofwa i sina kläder, och wälsigna
_378.jpg&oldid=343199){kind=link}