| Mose lofsång. | 5 Mose Bok. | Cap. 32. | 383 |
afseende på Israels folk, åt hwilket Canaans land bestämdes. Israel är genom särskild utkorelse wald till egare af det land, der Guds högsta gerningar på jorden blifwit fullkomnade. Herren bestämde Jacobs folk till sin lott, såsom sin särskilda egendom, och till en kärna, omkring hwilken jordens folk skola samlas och frälsas. Es. 60; cap. 66. Sach. 14: 16–19. Es. 49: 6. Joh. 4: 22; cap. 10: 16.
9. Ty HERrans lott är Hans folk: Jacob är snöret till Hans arf.* *2 Mos. 19: 6. 1 Pet. 2: 9.
Såsom med ett mätsnöre en egendoms gräns afmätes och bestämmes, så war Jacobs folk Hans arfwedel, så widt det sträckte sig.
10. Han fann honom i wildmarken; uti torra öknen, der styggeligt är: Han förde honom omkring, och gaf honom lag,* och bewarade honom såsom sin ögonsten.* *2 Mos. 20: [et]c.
Han fann honom i öknens land, i öde och tjutande wildmarken m. m. Först war arfwedelen bestämd, och sedan blef i wildmarken Israels utkorelse werkställd; der upprättade Herren med detta folk sitt förbund och blef dess beskyddare, då det i öknen war wärnlöst såsom irrande får bland tjutande wilddjur.
11. Såsom en örn utförer sina ungar och flyger öfwer dem: så räckte Han sina wingar ut, tog dem, och bar dem uppå sina wingar.* *2 Mos. 19: 4. Es. 63: 9.
12. HERren allena ledde honom, och ingen främmande gud war med honom.
Såsom en örn, då rätta tiden är kommen, utförer sina ungar ur nästet, för att lära dem flyga; såsom han flyger, egentl. utbreder sig öfwer dem, utspänner sina wingar, fattar och bär dem på sina wingfjädrar: så ledsagade Herren Israels folk, och ingen främmande Gud war med Honom. Att örnen tager sina ungar på ryggen, då de blifwa trötta eller då någon fara nalkas, intygas af många. Det ordet: utbreder sig är på grundspråket samma ord, som i 1 Mos. 1: 2 brukas om Guds Ande, som swäfwade öfwer wattnet för att gifwa wärme, ljus och lif åt det skapade werldsämnet. Så utbredde sig nu Herrans Ande öfwer sitt folk i öknen, för att gifwa dem andligt ljus och andligt lif, och för att äfwen i lekamligt afseende försörja, ledsaga och beskydda dem. Då en örn har sina ungar på ryggen i flykten, så kan ingen pil widröra dem utan att först genomborra örnens kropp. Så war Gud sjelf ett skyddande wärn emellan sitt folk och dess fiender.
13. Han lät honom fara högt uppe på jorden, och födde honom med åkerns frukt; och lät honom suga honung utur hälleberget, och olja utur hårda stenen:
Här skildras fruktbarheten af Canaans land, der bergen woro winberg, som gåfwo drufhonung, och äfwen bland klipporna wäxte oljoträd.
14. Smör af korna och mjölk af fåren samt med det feta af lammen, och fetaste wädrar, och bockar med feta njurar, och hwete, och lät honom dricka god windrufwas blod.* *Ps. 81: 17.
Fetaste wädrar etc. grt: Wädrar af Basan och bockar och njurfett af hwete, och af drufwoblod drack du win. Njurfett af hwete betyder det bästa hwete, såsom njurarne ansågos för det bästa af ett offerdjur (3 Mos. 3: 4). Drufwoblod betecknar den ojästa drufsaften. Här omtalas således en trefaldig ymnig wälsignelse på boskap, korn och win.
15. Och då han wardt fet och mätt wardt han kåter: han är fet, tjock och stark worden, och hafwer öfwergifwit Gud, den honom gjort hade; sin helsas klippa aktade han ringa.
Grt.: Och Jeschurun wardt fet och spjernade tillaka: du wardt fet, du wardt tjock, du wardt frodig. Och han (Jacob) öfwergaf Gud, den honom gjort hade, och föraktade sin frälsnings klippa. Jeschurun är ett annat namn på Israel. Ordet Jaschar betyder rättfärdig, from, och den rättfärdige Guden hade kallat detta folk till rättfärdighet och fromhet; men Israel. som med rätta skulle bära namnet Jeschurun, beskrifwes här af Herrans Ande såsom liknande ett obändigt djur, såsom detta folk också i framtiden, under åtnjutandet af Herrans wälsignelser, blott hemtade kraft till ogudaktighet och motstånd mot Guds Ande.
16. Och retade Honom genom främmande gudar till nit: genom styggelser förtörnade han Honom.
17. De offrade åt djeflar och icke åt sin Gud:* åt de gudar, som de icke kände; åt de nya, som icke tillförene warit hade, hwilka deras fäder icke dyrkat hade. *1 Cor. 10: 20.
Djeflar, heb. Schedim, bet. onda andar, förstöringsandar, förderfware, samma betydelse som namnet Apollyon, Uppb. 9: 11. I 3 Mos. 17: 7, står ett annat ord, jfr Ps. 106: 37; 1 Cor. 10: 20. All synd är egentligen ett offer åt förderfwaren.
18. Din klippa, den dig födt hafwer, den öfwergaf du, och förgät den Gud, som dig skapat hafwer.
Grt.: Din klippa, den dig aflat hafwer, den öfwergaf du, och förgät den Gud, som dig födt hafwer. För ordet födt står i grundtexten ett uttryck, som innebär smärta och lidande. Det syftar på Guds Son, som genom smärta och lidande förwärfwat nytt lif åt den fallna menniskan. Hans lidande är för den fallna menskligheten en födslosmärta, hwarigenom Hans församling födes till ewinnerligt lif.
19. Och då HERren det såg, wardt Han wred öfwer sina söner och döttrar.
20. Och Hon sade: Jag skall förskyla mitt ansigte för dem, och will se, hwad
_393.jpg&oldid=343244){kind=link}