Kort öfwersigt.
Då wi öfwerblicka innehållet af de fem Mose böcker, så finna wi, att det hufwudsakligen kan betraktas såsom trefaldigt.
1:o Har Herren derigenom för oss uppenbarat sig såsom den allsmäktige Skaparen, Uppehållaren och Heliggöraren; och i berättelsen om skapelsen, uppehållelsen, försoningen och helgelsen innehålles tillika werldens och menniskoslägtets historia, dels så, att de historiska grunddragen äro med klarhet och wisshet för oss framlagda, dels så, att hela menniskoslägtets historia afspeglar sig i wissa enskilda personer och folk. Huru Gud skapat och uppehåller werlden och menniskorna och med outsäglig faderskärlek ledsagat och wårdat det folk, Han utwalt, är genom klara och lärorika berättelser och exempel för oss framstäldt.
2:o Innehålles i dessa böcker en utförlig berättelse om Herrans helgedom i Israel och om Hans uppenbarelser för sitt folk samt de nådeanstalter, genom hwilka den fallna menniskan med Gud måste försonas.
3:o Har Herrans Ande genom Mose för oss uppenbarat sin wiljas heliga lag såsom den klara spegel, hwaruti wi kunna skåda Hans fullkomliga helighet och rättfärdighet samt wår ohelighet, wår orättfärdighet och wårt syndaförderf, och deraf finna nödwändigheten att blifwa med Gud försonade och af Hans Ande helgade; ty uti Hans heliga lag uttalar sig den sanningen, att syndens lön är döden och att utan helgelse får ingen se Herran.
Hufwudinnehållet af de fem Moseböckerna kan således hänföras till de tre trons artiklar i wår christliga lära, till hwilken grunden redan är lagd af Herran genom Mose. Den synliga werldens skapelse är icke blott i och för sig sjelf en uppenbarelse af Guds allmakt, wishet, godhet och andra fullkomliga egenskaper, utan tillika en spegel af Guds andliga skapelse. Berättelserna om syndafallet genom ormens list, om utdrifwandet ur paradiset, om Cherubim wid Edens port, om syndaflodens, om Guds förbund med Abraham och det folk, Han i honom af nåd utwalde, om detta folks underbara utgång ur Egypten, wandring genom öknen och ingång i Canaan hafwa icke blott till ändamål att för oss kungöra det, som sålunda skett, utan hwarje berättelse har tillika en andlig betydelse och afspeglar något andligt förhållande, någon sanning, som för själ och hjerta är wigtig och lärorik.
Betrakta wi den delen af Guds uppenbarelse genom Mose, som närmast har afseende på försoningen, så är den framställd i hela ordningen af den härliga gudstjenst och de inrättningar, som Guds föreskref sitt folk. Tabernaklet war den kärna eller medelpunkt, hwarmed gudstjenstens och försoningens alla inrättningar stodo i ett oupplösligt sammanhang. Från Gud är människan skild genom synden; men Gud will af oändlig kärlek blifwa återförenad med den fallna menniskan, och dertill behöfwes den frälsning, som wi i dess rätta klarhet hafwa lärt känna genom Evangelium, men hwilken redan genom Mose i betydelsefulla afmålningar blef meddelad åt Israels folk och åt alla, som wille med tron omfatta dessa uppenbarelser. Wår Frälsares namn är Immanuel, som betyder Gud med oss, och detta namn innebär och innefattar hela djupet af försoningens hemlighet. Guds nådesförbund med menniskan i enfödde Sonen, i hwilken Gud på det högsta uppenbarat sig, i hwilken gudomlig och mensklig natur äro förenade, och om hwilken står skrifwet: Gud war i Christo och försonade werlden med sig sjelf: dessa höga sanningar afspeglades och förebildades genom Tabernaklet och dess inrättning.
_400.jpg&oldid=340933){kind=link}