Tabernaklet war Guds boning på jorden, sätet för Hans högsta uppenbarelse på den tiden bland menniskorna; det afbildade icke blott Hans härlighets boning i den högsta himmelen, utan äfwen det högsta lefwande tempel, hwaruti Han uppenbarat sig för werlden, nemligen Jesus Christus: ty i Honom bor all Gudomens fullhet lekamligen, och Han kallade sig sjelf ett tempel, det icke med händer uppbygt är. Dermed antydde Han, att det tempel, i hwilket förlåten remnade, då Han uppgaf sin anda på korset, icke war något annat än en afbild af Honom sjelf, och af Hans höga embete till menniskors frälsning. Men icke blott Christus sjelf, såsom hufwudet för församlingen, som är Hans kropp, utan hela de heligas samfund, som i Christo uppbygges till ett lefwande tempel, till ett tempel af lefwande stenar, som en gång skall fullkomnas och förklaras, afbildades genom tabernaklet. Hela de heligas samfund, församlingen, som kallas Christi brud, utgör i Christo den härliga helgedom, om hwilken Skriften säger: si, Guds tabernakel ibland menniskorna. Detta tabernakel, denna lefwande boning, i hwilken Gud skall på det högsta uppenbara sin härlighet (Uppb. 21: 2, 3; cap. 22: 3), är ännu icke fulländadt; det håller på att fulländas; skaparen och byggmästaren är Gud sjelf, dess grundwal och innersta kärna är Christus. Detta tabernakel afbildades i Israel först genom det flyttbara tempeltält, som bereddes i öknen. Det nya Jerusalem, som är det stora, det nya, det fulländade tabernaklet, har tolf grundwalar och tolf portar. Tolf woro stamfäderna af Israels stammar, och tolf woro Christi församlings apostlar. På ett wäsendligt sätt ingick tolftalet i tabernaklets byggnad. Fyra gånger tolf war antalet af dess bräder eller pelare. Tolf är ett tal af bildlig betydelse, hwari innefattas de likaledes betydelsefulla talen tre och fyra. Tre är Gudomens tal, och fyra är det tal, som betecknar Gudomens uppenbarelse genom skapelsen och i sina skapade werk. Då tre och fyra sammaläggas, så uppkommer talet sju, hwilket är af så hög betydelse i den Heliga Skrift. Talet sju betecknar Guds förbund med menniskan i Christo: den ewiga kärlekens werksamhet till den fallna menniskans försoning och upprättelse. Tio är fullkomlighetens tal, det innefattar odelad helhet oc fulländning; och fem såsom hälften deraf, är äfwen betydelsefullt såsom uttyckande liksom ett sträfwande efter fullkomligheten. Tio war talet för tabernaklets höjd, tre gånger tio war talet för dess längd, och det allraheligaste war en fullkomlig fyrkant till längd, bredd och höjd, hwars tal på alla sidor war tio. Fem war talet för bränneoffersaltarets höjd, och fem war äfwen talet för höjden af förgårdens omgifning.
De ämnen, hwaraf tabernaklet bestod, woro äfwen såsom sinnebilder betydlesefulla. Med guld, som är den ädlaste metall, skulle tabernaklets fasta delar, dess bräder eller pelare, wara betäckta, och äfwen förbundets ark, rökofferaltaret och skådobrödsbordet. Nådastolen och Cherubim samt ljusstaken skulle helt och hållet bestå af guld. — Guldet är oförbränneligt och oförstörbart, en bild af ljus och oförgänglighet, isynnerhet af det ljus, hwaruti Herren uppenbarar sig, liksom en strålglans af Hans wäsende. Silfwer war tabernaklets grundwal: rättfärdighet och dom är Hans stols stadfästelse, Ps. 97: 2. Ps. 45: 7. Stolparna och stängerna till omgifningen af tabernaklets förgård woro äfwen af silfwer: af rättfärdighet och helighet måste Herrans församling wara omgifwen och deruti iklädd eller omswept. Likasom denna förgårdens omgifning omgaf alla, som i förgården woro församlade, så äro alla Herrans trogna inneslutna inom den silfwerklara omgifningen af Christi förtjenst, rättfärdighet och helighet, som är deras fullkomlighet, fastän de ännu äro i den ofullkomlighet, som widlåder dem, under det de här i tiden befinna sig i förgården till det ewiga tabernaklet, och hafwa att kämpa med många fel och brister. Koppar är en bild af fasthet, med en glans, som närmar sig till guldet. Koppar betäckte bränneoffersaltarets wäggar. Altaret betydde den syndiga jorden, ty det war uppfyldt med jord, som måste försonas, nemligen det fallna menniskoslägtet, som har förlorat Guds beläte och ådragit sig den dom, att det skulle warda åter, till jord igen, ty du är af jord, och till jord skall du åter warda. Den återlösta församlingen, som behöfde försoning och förlossning ifrån synden och döden, måste bestänkas med ett offerblod af oändligt wärde, såsom bränneofferaltarets i tabernaklets
_401.jpg&oldid=343263){kind=link}