och fulländades genom Jesum Christum, om hwilken skriften betygar: Med ett offer hafwer Han ewinnerligen fullkomnat dem, som helige warda.
Äfwen rökelsen, som brändes på rökofferaltaret, hade fyra beståndsdelar. Rökwerk begagnas i den Heliga Skrift på flera ställen såsom en bild af bönens offer, offrade af den bedjande församlingen. Men bönens offer äro werkningar af bönens ande, och bönens ande meddelas af Guds Helige Ande. Menniskan kan icke bedja, menniskan har intet bönoffer att frambära, utan det som den Helige Ande werkar. Rökelsens förbränning kan derföre betraktas såsom en bild af Guds Andas werksamma nåd, för att på menniskans hjerta tillämpa Jesu försonings nåd och göra själen delaktig deraf. Lukten af rökwerket betyder då nådens ljufliga sötma och lifgifwande krafter, hwarigenom själen får lif och helsa och kommer i gemenskap med den lefwande Guden i Christo Jesu, och då börjar i menniskosjälen bönens tal med Gud. Själen bön är ingenting annat än swar på Guds Andas tal, en werkan af Honom sjelf, liksom jordens blommor med sin wällukt äro swar på solens tal till jorden, nemligen werkningar af dess ljusa, warma, lifgifwande strålar. Och den sol, som gifwer andligt lif, är Christus, rättfärdighetens sol; och rökwerket är Hans dyra förtjenst och Hans lifgifwande och pånyttfödande kraft, som genom den Helige Andes nåd blifwit åt menniskan gifwen, så att hon blifwer en lefwande ande, som kan tala med sin Gud och Frälsare i bönen; se Uppb. 8: 3, 4, 5. Mycket ljus öfwer detta ämne gifwer Uppb. 5: 8, der de sista orden på grundspråket lyda sålunda: Gyldene skålar, fyllda med rökwerk, hwilka äro de heligas böner. Bönerna woro blott skålarne, men icke rökwerket. Bedja wi i Jeus namn, det är i tron på Honom, med tillegnande af Hans förtjenst, så äro wåra böner gyldene offerskålar, i hwilka Christi eget rökwerk brinner och sprider wällukt, som uppstiger såsom ett täckeligt offer och en söt lukt inför rättfärdighetens Gud. Rökwerkets förbränning betydde således de trognas umgängelse i himmelen, under hjertats såwäl fördolda som uppenbara samtal med Gud, och denna umgängelse är icke ett werk af menniskans egen werksamhet, utan af Herrans Ande, som lif gifwer.
Ljusstaken med de sju lamporna afbildade den Helige Andes upplysande nåd, och sjutalet är deruti af djup betydelse såsom det tal, hwilket ofta brukas i Skriften, för att antyda Herrans förbund med sitt folk och tillika såsom syftande på den Helige Ande och det andliga ljusets sjufaldiga uppenbarelse, såsom wi läsa om de sju Guds Andar, Uppb. 1: 4; cap. 5: 6. I Uppb. 4: 5 står skrifwet om Herrans thron i himmelen: sju eldslampor brunno för stolen, hwilka äro de sju Guds Andar. Äfwen det skapade ljuset, som ofta brukas såsom en bild af det oskapade, är sjufaligt, hwilket wisar sig i den sjufaldiga glansen af förbundets båge i skyn. Men dessa grundfärger sammansmälta till den fullkomligaste enhet i ljusets wanliga skinande hwithet, som således är den fullkomligaste bild af ett oupplösligt förbund. På ljusstakens stam och armar woro mandelblommor och knoppar, och hela ljusstaken hade någon likhet med gestalten af ett träd. Denna gestalt och ännu mera blommorna beteckna det andliga lif, som werkas genom den Helige Andes ljus; ty både träd och blommor äro wanliga sinnebilder af lif, tillwäxt, skönhet, wällukt och fruktbarhet, och allt detta werkas i församlingen af Herrans Ande. Såsom solens ljus framkallar lif på jorden, så framkallar Guds Andas ljus ett högre lif, det lyser och wärmer och föder på nytt till ewinnerligt lif. Detta sker genom Herrans uppenbarade ord, och i ordet är i församlingen den heliga ljusstaken för oss uppsatt. Det är derföre särdeles betecknande och betydelsefullt, att ljusstakens mandelknoppar woro 22 till antalet, lika som antalet af bokstäfwer i det hebreiska alphabetet, eller a b c. Guds ord är både ljusstaken och lifsens träd i församlingen, emedan det himmelska ordet Guds Son, Joh. 1: 1, är i det skrifna ordet. 2 Pet. 1: 19. Ljus och lif stå i oskiljaktig förening med hwarandra. Om det ewiga personliga ordet säger den Heliga Skrift: I det war lifwet, och lifwet war menniskornas ljus, Joh. 1: 4. I Hans ljus se wi ljus, och af Hans lif lefwer den trogna själen och tillwäxer i nåden och bär frukt för ewigheten.
Skådobröden heta på grundspråket egentligen Ansigtsbröd, således bröd, som äro framlagda för Herrans ansigte. Gud är den, som icke blott skapat utan äfwen uppehåller hwad Han skapar, och den uppehållande kraften utgår från Hans ansigte.
_403.jpg&oldid=343269){kind=link}