| Josua låter bespeja Jericho. | Josua Bok. | Cap. 2. | 403 |
och det syndiga lefwernet, hon trotsade all fara och räddade de twå främlingarne, för att få lefwa och blifwa en medlem af Israels folk. Hon blef en stammoder för wår Frälsare och för Davids konungahus.
2. Då wardt till konungen i Jericho sagdt: Si, i denna natten äro någre män inkomne ifrån Israels barn till att bespeja landet.
3. Då sände konungen i Jericho till Rahab, och lät säga henne: Få oss ut de män, som till dig i ditt hus komne äro: ty de äro komne till att bespeja allt landet.
4. Men qwinnan fördolde de twå männerna, och sade: Här äro wäl twå män inkomne till mig; men jag wisste icke, hwadan de woro.
5. Och då jag wille låta dörren igen, då mörkt wardt, gingo de ut, så att jag icke wet, hwart de gingo; söker med hast efter dem, I fån dem wäl fatt.
Att Rahab gästfritt emottog och räddade de twå männernas lif, anföres i den Heliga Skrift såsom en frukt af hennes tro, Ebr. 11: 31, Jac. 2: 25. I den öfwertygelsen, att Gud skulle gifwa detta land åt Israeliterna, v. 9, 10, war hon i swårt trångmål emellan pligten mot Gud och pligten mot sin konung. Hon fruktade Gud mer än konungen; deruti gjorde hon rätt, då det icke war möjligt att lyda Gud och konungen tillika, Matth. 10: 28. Apg. 4: 19. Då hon af fruktan för Gud icke wille förråda Hans tjenare, så föll hennes swaga tro i hennes ångest på en syndig utwäg, hon talade emot sanningen, och detta war syndigt. Rahab hade wisserligen aldrig i sin lifstid hört, att osanning är synd. Lögnaktighet anses icke i hedendomen för synd. Rahab lärde sedan att bättre känna sanningens Gud. Men äfwen emot sin konung begick hon icke något bedrägeri; hon bidrog icke till stadens intagande. Om hon hade förrådt de twå männerna, så hade detta icke kunnat hindra stadens förstöring.
Ingen nödlögn kan förswaras med Rahabs exempel; ty först måste märkas, att hon ännu war hedning, och för det andra, att hon hade twå oskyldiga menniskolif att rädda.
6. Men hon lät dem stiga upp på taket och öfwertäckte dem med linstjelkar, som hon der på taket utbredt hade.
Detta hade redan skett, innan konungens män kommo till Rahab, v. 3.
7. Men männerna sökte efter dem på den wägen till Jordan allt intill färjostaden: och porten war tilläst, straxt de utkomne woro, som efter dem jagade.
8. Och förr än männerna lade sig till sofwa, steg hon upp på taket;
9. Och sade till dem: Jag wet, att HERren hafwer gifwit eder detta land: ty en förskräckelse för eder är fallen öfwer oss, och alla landets inbyggare äro bäfwande wordne för eder tillkommelse.* *Jos. 5: 1.
10. Ty wi hafwa hört, huru HERren uttorkade wattnet i Röda hafwet* för eder, då I drogen utur Egypten; och hwad I gjort hafwen de twå Amoreers konungar, Sihon och Og, på hinsidan Jordan, huru I gåfwen dem till spillo.† *2 Mos. 14: 21, [et]c. Jos. 4: 23. †4 Mos. 21: 24, 34.
11. Och sedan wi det hörde, wardt wårt hjerta förtwifladt, och intet mod är mer i någon man för eder tillkommelse:* ty HERren eder Gud, Han är Gud, både uppe i himmelen och neder på jorden.† *2 Mos. 15: 14. †5 Mos. 4: 39. Ps. 135: 6.
Rahab wisar med dessa ord, att hon trodde på Gud såsom den ende sanne Guden, som är allsmäktig och allestädes närwarande.
12. Så swärjer* mig nu wid HERran, efter jag hafwer gjort barmhertighet med eder, att I ock gören barmhertighet med min faders hus, och gifwer mig ett wårdtecken. *Jos. 6: 22.
13. Att I låten lefwa min fader, min moder, mina bröder och mina systrar, och allt det de hafwa; och frälser wåra själar ifrån döden.
14. Männerna sade till henne: Om wi icke göra barmhertighet och trohet med dig, då HERren gifwer oss landet, så skall wår själ wara döden skyldig för eder, så framt du icke förråder wårt ärende.
Detta löfte war icke stridande emot 5 Mos. 20: 16, 17; ty ehuru Rahab lefde ibland Cananiterna, så hade hon redan kunskap om Gud och tro på Honom, och man behöfde icke frukta, att hon skulle förföra någon till afguderi, 5 Mos. 20: 18. Derföre ansåg ock Josua detta löfte giltigt. Cap. 6: 22, 25.
15. Så släppte hon dem neder med ett tåg genom ett fönster: ty hennes hus war i stadsmuren; och hon bodde desslikes på muren.
Rahabs boning utgjorde således en del af stadsmuren.
16. Och hon sade till dem: Går uppåt berget, att de som söka efter eder, icke möta eder; och gömmer eder der i tre dagar, så länge de komma igen, som efter eder fara; sedan går eder wäg.
17. Männerna sade till henne: Wi wilja wara denna eden qwitte, som du af oss tagit hafwer;
_413.jpg&oldid=340939){kind=link}