| Gibeoniternas förbund. | Josua Bok. | Cap. 9 | 415 |
deras spisning, och frågade icke HERrans mun.* *4 Mos. 27: 21.
De frågade icke Herran hos den öfwerste presten, genom hwilken Herren talade till sitt folk.
15. Och Josua gjorde frid med dem; och ingick ett förbund med dem, att de skulle blifwa lefwande: och de öfwerste för menigheten swuro dem.* *5 Mos. 7: 2. 2 Sam. 21: 2.
16. Men efter tre dagar, sedan de hade gjort förbundet med dem, kom för dem, att de woro hardt när dem, och skulle bo ibland dem.
17. Ty då Israels barn drogo framåt, kommo de tredje dagen till deras städer, hwilka så woro nämnde: Gibeon, Cephira, Beeroth och Kiriath Jearim.
18. Och de slogo dem icke, ty de öfwerste för menigheten hade swurit wid HERran Israels Gud: och hela menigheten knorrade emot de öfwersta.
19. Då sade alla de öfwerste för hela menigheten: Wi hafwa swurit dem wid HERran Israels Gud; derföre kunna wi icke komma wid dem.
Denna ed war genom en list aflockad, och det dermed gifna löftet war emot Guds befallning, 5 Mos. 7: 2. Men de öfwerste för menigheten hade derwid oförsigtig brukat Herrans namn, och de fruktade nu med rätta, att om denna ed blefwe bruten, så skulle detta heliga namn derigenom blifwa wanhelgadt ibland hedningarne; derföre akta de nödwändigt att hålla denna ed och låta Gibeoniterna lefwa, men de bestämdes till ringa arbeten isynnerhet i tempeltjensten, som war det bästa sättet att hindra dem ifrån yttre afguderi, ehuru man icke kunde påräkna, att de öfwergåfwo det i sina hjertan.
20. Men det wilja wi göra dem; låtom dem lefwa, att en wrede icke kommer öfwer oss för edens skull,* den wi dem gjort hafwa. *2 Sam. 21: 1.
21. Och de öfwerste sade till dem: Låtom dem lefwa, att de måga wara wedhuggare och wattudragare för hela menigheten, såsom öfwerstarne dem sagt hafwa.
22. Då kallade dem Josua och talade med dem och sade: Hwi hafwen I bedragit oss, och sagt: I ären ganska långt ifrån oss; ändock I bon ibland oss?
23. Derföre skolen I wara förbannade, så att af eder icke skall återwända trälar, som wed hugga och watten draga till min Guds hus.
Detta förbannande innebär icke, att de skulle wara utestängda från all möjlighet att blifwa delaktige af de förmåner, som den sanne Gudens folk fick åtnjuta, så framt de wille såsom Rahab af hjertat wända sig till Herren; utan här menas, att de skulle wara dömde till detta slags tjenst, som dock ingalunda war förenad med förtryck och lidande.
24. De swarade Josua, och sade: Det hafwer warit sagdt dina tjenare, att HERren din Gud hafwer budit sin tjenare Mose,* att Han skall gifwa eder detta hela land, och förgöra för eder alla landets inbyggare; då fruktade wi om wåra själar för eder storligen, och gjorde detta. *5 Mos. 7: 1.
25. Men nu si, wi äro i dina händer; hwad dig tyckes godt och rätt wara att göra med oss, det gör.
26. Och han gjorde dem så, och friade dem ifrån Israels barns hand, att de icke slogo dem ihjäl.
27. Så gjorde Josua dem på samma dagen till wedhuggare och wattudragare för menigheten och till HERrans altare allt intill denna dag på det rum, som Han utwäljande worde.
Gjorde, grt.: gaf, Josua öfwergaf dem åt menigheten till wedhuggare m. m. Derföre blefwo de kallade Nethinim, det är: gifne. 1 Chrön. 9: 2. Esra 8: 20.
Saul bröt den ed, som här blifwit åt Gibeoniterna gifwen, 2 Sam. 21: 4, [et]c., och blef derföre strängt straffad af sanningens Gud, som dermed på det tydligaste wisade sin heliga wilja, att man äfwen mot de otrogna skall wara trofast, redlig och sannfärdig och hålla hwad man lofwar, så framt icke löftet innebär någonting så orimligt, att löftets uppfyllande wore en större synd än löftesbrottet. I ett sådant fall wore det nödwändigt att bryta löftet, men sjelfwa löftet wore då en stor synd. Så snart någon utwäg wisar sig att utan synd emot Gud kunna uppfylla ett gifwet löfte, så måste det hållas, äfwen om det till en del hwilar på eller blifwit föranledt genom något bedrägeri hos den, som fått löftet. Gibeoniterna hade bedragit Israels öfwerstar, men desse öfwerstar, som tillbådo sanningens Gud, ansågo sig derföre icke berättigade att blifwa löftesbrytare emot dem.
Till den Israelitiska offergudstjensten behöfdes mycket wed och watten. Af Nethinim besörjdes och förrättades hela den lägre tempeltjensten. Dessa Nethinim äro äfwen en lärorik bild i afseende på den Christna församlingen och Guds rike i allmänhet. Det gifwes många olika klasser af Christna. Hos dem, som äro rent af otrogna, äro graderna af otron många. Ifrån den tanklösa likgiltigheten, som ännu kan wara förenad med mildhet och wänlighet, ända till den största ytterligheten af fräck bitterhet och fiendtlighet emot allt hwad heligt är, är ett stort afstånd. Och ibland dem, som tro på Guds ord, äro skiljaktigheterna likaledes många och betydliga. Ifrån
_425.jpg&oldid=343322){kind=link}