| 416 | Fem konungar fly. | Josua Bok. | Cap. 9, 10. |
det Gibeonitiska träldomstillståndet, der man anser sig nödsakad att i yttre måtto deltaga i Gudstjensten, under det mammon, högmod och allahanda lustar i hjertat hafwa sina afgudatempel i alla wrår, ända till de utmärktaste bland Herrans tjenare, hwilka såsom Paulus och många trogna brinna af kärlek till Herran och Hans återlösta och utgifwa sitt lif för sanningens skull, är afståndet ganska stort och graderna mångfaldiga. Under sådana otaliga skiljaktigheter, som härröra af olika menniskors innersta tillstånd och beskaffenhet, är det icke möjligt att en yttre jemlikhet skulle kunna åstadkommas, ware sig i denna eller den tillkommande werlden. Matth. 13: 49. Men Christi sinne, broderlig och allmännelig kärlek, ödmjukhet, mildhet och wälwilja måste alla eftersträfwa, som åkalla Hans namn. Äfwen i den förklarade församlingen komma en gång sådana frälsta menniskor att finnas, som motswara Gibeoniterna i afseende på deras ringare ställning, men deras hjertan äro renade från all synd och orättfärdighet, fastän de icke blifwit fullkomligt förklarade ifrån den ena klarheten till den andra, och de åtnjuta alla en så hög grad af salighet, som de äro i stånd att bära. Jfr 2 Cor. 3: 18. Uppb. 22: 2.
10. Capitel.
Fem konungar fly. Hagel faller. Solen står stilla. Konungarne hängas. Landet intages.Då nu Adoni Zedech, konungen i Jerusalem, hörde, att Josua hade wunnit Aj och gifwit det till spillo, och hade gjort Aj och dess konung lika såsom han hade gjort Jericho och dess konung*; och att de Gibeoniter† hade gjort frid med Israel, och woro komne ibland dem; *Jos. 6: 15; †cap. 9: 15.
Se 1 Mos. 14: 18. Intill Davids tid kallades Salem merendels Jebus, emedan Jebusiterna, Jebus efterkommande (1 Mos. 10: 16), innehade en del deraf, Jos. 18: 28. Adoni Zedech betyder rättfärdighetens herre, likasom Melchizedech rättfärdighetens konung.
2. Fruktade de swårligen: förty Gibeon war en stor stad, såsom en af konungastäderna, och större än Aj, och alla hans borgare goda stridsmän.
3. Och han sände till Honom, konungen i Hebron, och till Piram, konungen i Jarmuth, och till Japhia, konungen i Lachis, och till Debir, konungen i Eglon, och lät säga dem:
4. Kommer hit upp till mig, och hjelper mig, att wi må slå Gibeon; förty de hafwa gjort frid med Josua och Israels barn.
5. Då kommo tillhopa och drogo uppåt de fem Amoreers konungar: konungen i Jerusalem, konungen i Hebron, konungen i Jarmuth, konungen i Lachis, konungen i Eglon, med all deras härläger, och belade Gibeon, och stridde deremot.
6. Men de af Gibeon sände till Josua i lägret i Gilgal, och läto säga honom: Drag icke din hand ifrån dina tjenare; kom hit upp till oss snarligen, undsätt och hjelp oss: ty alla de Amoreers konungar, som bo uppå bergen, hafwa samkat sig tillhopa emot oss.
7. Josua drog dit upp ifrån Gilgal, och allt krigsfolket med honom, och alla goda stridsmän.
8. Och HERren sade till Josua: Frukta dig icke för dem: ty jag hafwer gifwit dem i dina händer; ingen af dem skall kunna blifwa ståndande för dig.
9. Alltså kom Josua hasteligen på dem; ty han drog i hela natten upp ifrån Gilgal.
10. Men HERren förskräckte dem för Israel,* så att de slogo dem en stor slagtning af i Gibeon; och jagade efter dem på den wägen till Beth-Horon, och slogo dem in till Aseka och Makkeda. *Dom. 4: 15.
11. Och då de flydde för Israel den wägen neder åt till Beth-Horon, lät HERren falla af himmelen stora ¨ hagelstenar på dem intill Aseka, så att de blefwo döde: och mycket flere af dem blefwo döde af hagelstenarna, än Israels barn slogo med swärd.
Genom detta underwerk blefwo Israeliterna öfwertygade, att segren icke kunde tillskrifwas deras egen tapperhet, och fienderna kunde tydligt se, att det straff, som öfwergick dem, kom ifrån himmelens och jordens Herre, och att det icke blott war en mensklig sak. De hade derigenom kunnat, likasåwäl som Rahab, komma till en rätt kunskap och till tro på den allsmäktiga Guden, om de hade welat.
12. Då talade Josua med HERran på den dagen, när HERren gaf de Amoreer för Israels barn, och sade i Israels närwaro: Sol, statt stilla* i Gibeon, och måne, i Ajalons dal. *Es. 28: 21.
Först talade Josua i bön med Herren, och i bönen fick han en sådan upplysning af Guds: Ande och en sådan troswisshet, att han kunde tala till himlakropparna och befalla dem att stanna. Det war nu icke blott Josua, som talade till solen och månen, utan genom Josua mun talade den Herren, som makt hafwer öfwer himmel och jord. Och han, som skapat solen och månen,
_426.jpg&oldid=343325){kind=link}