| 420 | Konungar slagne. | Josua Bok. | Cap. 11, 12. |
Hebron, af Debir, af Anab, af alla Juda berg och af alla Israels berg, och gaf dem till spillo med deras städer: *4 Mos. 13: 34. Dom. 1: 20.
Från femtonde versen nämnas åter i korthet Josua segrar, hwilka i det föregående utförligt beskrifwas.
22. Och lät inga Enakim igenblifwa i Israels barns land, förutan i Gasa, i Gath och i Asdod, der blefwo de igen.* *1 Sam. 17: 4. 2 Sam. 21: 20.
Dessa städer lågo i Philisteerlandet. 1 Sam. 6: 17.
23. Alltså tog Josua allt landet in, alldeles såsom HERren hade sagt till Mose; och gaf det Israels barn till arfs, hwarje slägten sin del. Och landet wände åter att strida.
Nu woro de största och wigtigaste delarna af landet intagna, och krigen upphörde till en tid men måste snart åter förnyas.
12. Capitel.
Sihon, Og och trettioen konungar slagne.Desse äro de konungar i landet, som Israels barn slogo, och togo deras land in på hinsidan Jordan, österut: ifrån Arnons bäck intill Hermons berg och hela marken österut:
2. Sihon, de Amoreers konung, som bodde i Hessbon och war rådande* ifrån Aroer, som på stranden ligger wid den bäcken wid Arnon, och midt i bäcken, och öfwer halfwa Gilead intill den bäcken Jabbock,† der Ammons barns landamäre är. *4 Mos. 21: 24. 5 Mos. 2: 36; cap. 3: 6. †1 Mos. 32: 22.
3. Och öfwer den slättmarken allt intill hafwet Cinneroth öster ut och intill hafwet i slättmarken, som är salthafwet,* öster ut, den wägen åt BethJesimoth; och ifrån sunnan neder ut med bäcken wid berget Pisga: *1 Mos. 14: 3. 4 Mos. 34: 3.
4. Dertill Ogs gräns, konungens i Basan,* den ännu af de Resar qwar blifwen war och bodde i Astaroth och Edrei: *5 Mos. 1: 4.
5. Och war rådande öfwer berget Hermon, öfwer Salcha och öfwer hela Basan, allt intill Gessuri och Maachathi gränser, och i halfwa Gilead, hwilket war Sihons gräns, konungens i Hessbon.
6. Mose, HERrans tjenare, och Israels barn slogo dem: och Mose, HERrans tjenare, gaf dem de Rubeniter, Gadditer och den halfwa slägten Manasse till att intaga.* *5 Mos. 3: 16.
7. Men desse äro de konungar i landet, som Josua slog och Israels barn på denna sidan Jordan westerut, ifrån Baal-Gad på Libanons bergs slätt, intill det berget, som åtskiljer landet uppåt emot Seir, och det Josua Israels slägter gaf till att intaga, hwar och en sin del:
8. Det som uppå bergen, dalarna, slättmarken, wid bäckar, i öknen och söderut war, de Hetheer, Amoreer, Cananeer, Phereseer, Heveer och Jebuseer.
9. Konungen i Jericho: Konungen i Aj, som wid sidan ligger af BethEl:
10. Konungen i Jerusalem: Konungen i Hebron:
11. Konungen i Jarmuth: Konungen i Lachis:
12. Konungen i Eglon: Konungen i Geser:
13. Konungen i Debir: Konungen i Geder.
14. Konungen i Horma: Konungen i Arad:
15. Konungen i Libna: Konungen i Adullam:
16. Konungen i Makkeda: Konungen i BethEl:
17. Konungen i Tappuah: Konungen i Hepher:
18. Konungen i Aphek: Konungen i Lasaron:
19. Konungen i Madon: Konungen i Hazor:
20. Konungen i Simron Meron: Konungen i Achsaph:
21. Konungen i Thaanach: Konungen i Megiddo:
22. Konungen i Kedes: Konungen i Jokneam på Charmel:
23. Konungen i Dor Naphot Dor: Konungen för de hedningar i Gilgal:
24. Konungen i Thirza: det äro en och trettio konungar.
I detta capitel uppräknas utförligt Israels segrar. Alla dessa stammar och deras konungar äro af Hams efterkommande, 1 Mos. 9: 26. Somliga städer woro wäl befästade, och belägringar på den tiden swåra att utföra; ty man hade icke krut och kanoner. Somliga stammar bodde på bergen och i hålor, der det war swårt att uppsöka och öfwerwinna dem. Derföre upptogo dessa eröfringskrig en lång tid. Wida
_430.jpg&oldid=343337){kind=link}