| Rubens barns altare. | Josua Bok. | Cap. 22. | 433 |
wid Jordan, som i Canaans land ligga, bygde de samme Rubeniter, Gadditer och halfwa Manasse slägt der wid Jordan ett stort, skönt altare.
Detta altare stod i Canaans land, och stammarna öster om Jordan wille med detta minnesmärke för sig och efterkommande hafwa ett fast och stående bewis, att de hade deltagit i striderna, då Canaans land intogs, och att de hade lika rättighet till deltagande i gudstjensten och lika andel i Herrans helgedom, som de stammar, hwilka bodde i sjelfwa Canaan, v. 24, 27.
11. Då Israels barn hörde sägas: Si, Rubens barn, Gads barn och den halfwa slägten Manasse hafwa byggt ett altare emot Canaans land wid Jordans högar, på denna sidan wid Israels barn:
12. Församlade de sig hela menigheten i Silo, att de skulle draga upp till dem och skrida med dem.
Israels menighet trodde, att deras bröder öster om Jordan hade affallit från den sanne Guden, och att de wille införa en annan gudstjenst, twärt emot Herrans befallning. 2 Mos. 20: 24. 3 Mos. 17: 8, 9. 5 Mos. 13: 12, 13.
13. Och sände till dem in uti Gileads land Pinehas, Eleazars Prestens son;* *4 Mos. 25: 7.
14. Och med honom tio öfwersta förstar ibland deras fäders hus, af hwarje Israels slägt en.
15. Och när de kommo till dem i landet Gilead, talade de med dem, och sade:
Efter altarets uppbyggande hade de gått öfwer Jordan hem till Gileads land.
16. Så låter hela HERrans menighet säga eder: Hwi synden I så emot Israels Gud? Och wänden eder i dag ifrån HERran dermed, att I byggen eder ett altare, och fallen ifrån HERran?
17. Är oss icke nog med Peors missgerning?* af hwilken wi ännu på denna dag icke renade äro; och en plåga kom i HERrans menighet. *4 Mos. 25: 3. 5 Mos. 4: 3.
Herrans folk bekänner nu, att följder af affallet till Baal Peors afguderi och isynnerhet skammen deraf ännu lådde wid dem. De fruktade nu, att deras bröder Ruben, Gad och halfwa Manasse hade affallit på samma sätt, och anföra detta förskräckliga warningsexempel.
18. Och I wänden eder i dag bort ifrån HERran, och ären i dag affällige wordne ifrån HERran; på det Han i dag eller morgon skall wredgas öfwer hela Israels menighet.
19. Tycker eder att edert arfs land är orent, så kommer hit öfwer i det land, som HERren hafwer, der HERrans tabernakel är, och tager arf ibland oss: och träder icke ifrån HERran och ifrån oss, att I byggen eder ett altare förutan HERrans war Guds altare.
Man trodde, att de som bodde öster om Jordan, hade kommit på den tanken, att deras land war mindre heligt än sjelfwa Canaan, och att de ansågo sig såsom utstötte bland hedningarne, efter Herrans helgedom war wester om Jordan i det egentliga Canaan.
20. Förbröt icke Achan Serah son sig på det spillgifna; och wreden kom öfwer hela Israels menighet, och han umgällde icke sin synd allena?* *Jos. 7: 1, [et]c. 1 Chrön. 2: 7.
Med detta exempel wilja de wisa, att ett straff kunde komma öfwer hela folket för en gerning, som blott en ringa del af folket hade begått.
21. Då swarade Rubens barn och Gads barn och den halfwa slägten Manasse och sade till de höfwitsmän och förstar af Israel:
22. HERren den starke Gud, HERren den starke* Gud wet det, och Israel desslikes; är detta afträdning eller synd emot HERran, så hjelpe Han oss icke i dag. *Ps. 50: 1.
Denna vers börjar med tre ord, som alla betyda Gud: El Elohim, Jehovah; och dessa ord upprepas twå gånger till högtidligt bedyrande. El Elohim syftar särskildt på Gud såsom uppenbarad i skapelsen och i allmaktens rike; men Jehovah syftar på Gud uppenbarad i återlösningen och i nådens rike; de lärde ibland Judarna hafwa sjelfwe ansett dessa uttryck bewisa en treenighet i Gudomen. Dessa tre namn woro de hufwudsakliga, under hwilka Herren hade uppenbarat sig, och de, som blefwo tilltalade, taga här uppenbarelsens Gud till wittne, att de icke hade byggt altaret för att skilja sig ifrån Herrans helgedom eller bryta emot Hans bud. Slutet af versen är bekräftelse med en ed.
23. Och om wi altaret fördenskull byggt hafwa, att wi wilja wända oss ifrån HERran, offra deruppå bränneoffer och spisoffer eller göra der tackoffer uppå, så hämnas det HERren.
24. Och om wi icke det mycket hellre för denna sakens skull gjorde, och sade: I dag eller morgon måtte edra barn säga till wåra barn: Hwad hafwen I göra med HERren, Israels Gud?
25. HERren hafwer satt Jordan till ett landamäre emellan oss och eder; I
Rubens och Gads barn, I hafwen ingen
_443.jpg&oldid=343365){kind=link}