Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 445.jpg

Den här sidan har korrekturlästs
Josua sista ord. Josua Bok. Cap, 23, 24. 435

wid deras gudars namn eller tjenen dem eller tillbedjen dem;* *Ps. 16: 4. Jer. 5: 7. Zeph. 1: 5.

8. Utan håller eder intill HERran eder Gud, såsom I intill denna dag gjort hafwen.* *5 Mos. 11: 22.

9. Så skall HERren fördrifwa för eder stora och mäktiga folk: och ingen hafwer kunnat stå eder emot allt intill denna dag.

10. En af eder skull jaga tusende; ty HERren eder Gud strider för eder, såsom Han eder sagt hafwer.* *3 Mos. 26: 8. 5 Mos. 28: 7; cap. 32: 30.

11. Derföre bewarer edra själar granneligen, att I hafwen HERran eder Gud kär.

12. Men om I wänden eder härifrån, och hållen eder intill dessa återlefda folken, och befrynden eder med dem i giftermål, så att I kommen ibland dem, och de ibland eder:

13. Så weter, att HERren eder Gud skall icke mer fördrifwa alla dessa folken för eder; utan de skola eder warda till snara och nät, och till en stake i eder sida och till en törnegadd i edra ögon,* till dess Han förgör eder utur det goda landet, som HERren eder Gud eder gifwit hafwer. *4 Mos. 33: 55. Dom. 2: 21.

Warningen för affall ifrån Herran, 5 Mos. 32, förnyas nu af Josua, innan han skiljes ifrån sitt folk.

Stake, grt.: piska, gissel.

14. Si, jag går i dag all werldens wäg,* och I skolen weta af allt hjerta och af all själ, att icke ett ord felat hafwer på allt det goda, som HERren eder Gud eder sagt hafwer; allt är skedt, och intet tillbaka blifwet.† *1 Kon. 2: 2. †Jos. 21: 45.

15. Likasom nu allt det goda kommet är, som HERren eder Gud eder sagt hafwer, så skall ock HERren låta komma öfwer eder allt ondt,* till dess Han förgör eder utur detta goda landet, som HERren eder Gud eder gifwit hafwer: *Jos. 24: 20.

16. Om I HERrans eder Guds förbund öfwerträden,* som Han eder budit hafwer, och gån bort och tjenen andra gudar, och tillbedjen dem; så att HERrans wrede förgrymmat sig öfwer eder, och snarligen förgör eder utur det goda landet, som Han eder gifwit hafwer. *3 Mos. 26: 14. 5 Mos. 28: 15.

24. Capitel.

Josua afskedstal, wittnesbörds sten, död. Josephs ben och Eleazars.

Och Josua församlade alla Israels slägter till Sichem, och kallade* fram de äldsta i Israel, höfwitsmän, domare och embetsmän. Då de woro framträdde för Gud, *Jos. 23: 2.

Sichem låg halfannan mil norr om Silo. Här wille nu Josua före sin bortgång ur tiden högtidligt taga afsked af folket och dessförinnan förnya folkets förbund med Herran, förmana dem till tro och lydnad, likasom Mose gjorde före sin skilsmessa ifrån dem. Med Sichem woro många stora minnen förenade; det war här, som Gud för första gången uppenbarade sig för Abraham efter hans inträde i Canaan, och gaf honom löfte om detta lands besittning, 1 Mos. 12, och samma löfte blef på sednare tid till Jacob förnyadt, 1 Mos. 35. Här war nu också för sjutton år tillbaka, efter Israels intåg i Canaan, förbundet med Herran högtidligt stadfästadt, på de twå bergen Ebal och Garizim, mellan hwilka Sichem låg. Hela denna nejd kunde liksom upphäfwa sin röst och predika wäldigt för folket, som nu för sista gången war församladt inför den gråhårige, fromme mannen, hwilken fört dem torrskodda öfwer Jordan och i tron befallt sol och måne att stå stilla, för att fullända sina segrar. Troligen hade förbundets ark nu blifwit förd till Sichem, och således war folket församladt inför Herran. Se v. 26.

2. Sade han till hela folket: Så säger HERren Israels Gud: Edra fäder bodde i förtiden på hinsidan elfwen. Tharah, Abrahams och Nahors fader,* och tjente andra gudar. *1 Mos. 11: 2631.

Josua talade i Herrans namn såsom propheterna. I få verser, v. 2—13, anförer han hela Guds underbara styrelse med sitt folk, huru det genom Herrans nådawal, af stor barmhertighet, ifrån Abrahams kallelse allt intill denna dag, hade blifwit uppfostradt och ledsagadt af Hans mäktiga hand.

3. Då tog jag eder fader Abraham på hinsidan elfwen, och lät honom wandra i hela Canaans land,* och förökade honom hans säd, och gaf honom Isaac:† *1 Mos. 12: 1. †cap. 21: 2.

Abrahams wandring öfwer hela landet Canaan war ett tecken till den framtida besittningen.

4. Och Isaac gaf jag Jacob och Esau;* och gaf Esau det berget Seir till att besitta;† men Jacob och hans barn drogo neder uti Egypten.** *1 Mos. 25: 2124; †cap. 36: 8; **cap. 46: 1.

5. Då sände jag Mose och Aaron,*