| 442 | Israels affall och straff. | Domare Boken. | Cap. 2. |
7. Tjente folket HERran, så länge Josua lefde och de äldste, som länge lefde efter Josua, och sett hade alla HERrans stora gerningar, som Han Israel gjort hade.
8. Men då Josua, Nuns son, HERrens tjenare, död war, hundrade och tio år gammal:* *Jos. 24: 29, 30.
9. Begrofwo de honom i hans arfwedels gräns i Thimnat Heres på Ephraims berg, på norra sidan wid Gaas berg.
Thimnat Heres kallas Jos. 19: 50, Thimnat Serah. Dylika namnförändringar uppstå lätt af flerfaldiga anledningar, såsom Silo wid detta tillfälle kallades Bochim, i anledning af folkets klagogråt öfwer sina synder emot Herran.
10. Då ock alla de, som på den tiden lefde, woro samkade till sina fäder, kom ett annat slägte upp efter dem, som icke kände HERran eller de gerningar, om Han med Israel gjort hade.
11. Så gjorde Israels barn det ondt war för HERran och tjente Baalim:
Dels emedan Herren icke genom så stora i ögonen fallande under uppenbarade sig för det nya slägtet, dels emedan allahanda orsaker okunnighet och förderf tog öfwerhand, började folket äfwen att dyrka landets afgudar, Baalim, Baalsbilder. Baal betyder herre. Det war solen, som under detta namn dyrkades såsom naturens herre. Baal erhöll flera tillnamn, såsom BaalPeor, 5 Mos. 3: 29, BaalBerith, Dom. 8: 33, BaalSebub, 2 Kon. 1: 2.
12. Och öfwergåfwo HERran deras fäders Gud, som dem utur Egypti land fört hade, och följde andra gudar efter och de folks gudar, som omkring dem bodde, och tillbådo dem, och förtörnade HERran.
13. Ty de öfwergåfwo ju mer och mer HERran, och tjente Baal och Astaroth.* *1 Sam. 31: 10. 1 Kon. 11: 5. 2 Kon. 23: 13.
Astaroth war en qwinlig afgud, som föreställde månan, såsom naturens drottning.
14. Så förgymmade då HERrans wrede sig öfwer Israel, och gaf dem i deras hand, som dem röfwade, att de dem beröfwa skulle, och sålde* dem i deras fienders händer allt omkring: och de kunde icke mer stå deras fiender emot. *Ps. 44: 13. Es. 50: 1.
15. Utan ehwart de wände sig, war HERrans hand emot dem till deras ofärd, såsom HERren dem sagt, och HERren dem swurit hade: och de wordo hårdligen plågade.* *3 Mos. 26: 17, 33. 5 Mos. 28: 15, [et]c.
16. När nu HERren wppwäckte domare,* som dem hulpo utur röfwarenas hand: *Dom. 3: 10.
Sådane domare uppstodo genom någon särskild kallelse eller kraftig uppwäckelse från Herran, och då folkets icke wille lyda dem, så war det motstånd och olydnad emot Herran sjelf.
17. Så lydde de icke heller domarena, utan bedrefwo hor med andra gudar, och tillbådo dem: och weko snarligen af den wägen, der deras fäder på gångit hade, till att lyda HERrans bud; och gjorde icke såsom de.
18. Då nu HERren uppwäckte dem domare, så war HERren med domaren, och halp dem utur deras fienders hand, så länge domaren lefde: ty HERren förbarmade sig öfwer deras suckan öfwer dem, som dem twingade och trängde.
19. Men när domaren blef död, så wände de sig, och förderfwade det mer* än deras fäder, så att de följde andra gudar till att tjena dem och tillbedja dem: de gingo icke ifrån sin påfunder eller ifrån sitt halsstyfwa wäsende. *Dom. 3: 12.
Fäder kallas här och v. 22 icke de, som lefde i Josua tid, såsom v. 17 och v. 7, utan de som kommit efter dessa, v. 10. Med hwarje slägte blef förderfwet större.
20. Derföre förgrymmade sig så HERrans wrede öfwer Israel, att Han sade: Efter detta folket hafwer gått ifrån mitt förbund,* som jag deras fäder budit hafwer, och icke welat höra min röst: *4 Mos. 33: 55.
21. Så skall jag nu härefter ingen fördrifwa af de hedningar, som Josua återlefde, då han blef död.
22. Att jag på dem må försöka Israel, om de wilja blifwa på HERrans wägar, och wandra på dem, såsom deras fäder wandrat hafwa, eller ej.
Hedningarnas qwarblifwande blef nu för Israel en frestelse, en pröfning, hwarigenom det skulle ådagaläggas, antingen Israel wille emotstå denna retelse till afguderi och synd eller öfwergifwa Herrans wägar. Att de blefwo inledda i denna frestelse, war en följd af deras olydnad. Herren har derföre lärt oss att bedja: inled oss icke i frestelse, utan förlossa oss ifrån olydnad och all synd, på det deraf icke må uppstå ännu större frestelser.
23. Så lät då HERren blifwa dessa hedningar, att Han icke med hast fördref dem, hwilka Han i Josua hand icke gifwit hade.
_452.jpg&oldid=343383){kind=link}