Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 463.jpg

Den här sidan har korrekturlästs
Gibeons segrar. Domare Boken. Cap. 7, 8. 453

kommer förr än de till wattnet intill BethBara och Jordan. Så ropade alla de, som af Ephraim woro, och kommo förr än de till wattnet, intill BethBara och Jordan.

25. Och de fingo fatt på twå de Midianiters förstar, Oreb och Seeb; och dråpo Oreb på det hälleberget Oreb; och Seeb i Seebs press: och jagade de Midianiter; och buro Orebs och Seebs hufwuden till Gideon öfwer Jordan.* *Ps. 83: 12. Es. 10: 26.

Pressen blef derefter kallad Seeb, och klippan kallades Oreb, till minne af segern öfwer dessa fiender. De upphunnos och dödades wester om Jordan. Genom propheten Esaias förklarar Herrans ande, att denna seger öfwer Midian war en förebild till Guds rikes seger öfwer all fiendtlig makt. Es. 10: 26.

8. Capitel.

Ephraim stillas. Sebah dräptes. Gideons lifkjortel, barn, död, otack.

Och de män af Ephraim sade till honom: Hwi gjorde du oss detta, att du icke kallade oss, då du drog till strids emot de Midianiter? Och kifwade swårligen på honom.* *Dom. 12: 1.

2. Men han sade till dem: Hwad hafwer jag nu gjort det eder gerning liknas kan? Är icke en winqwist Ephraims bättre, än hela AbiEsers winbergning?

Grt. Är icke Ephraims efterskörd bättre än hela AbiEsers winbergning? Det är: Ephraims folk kom och fullföljde segern, förföljde de slagna, och uträttade mer än jag med AbiEsers folk i den första segern. Detta ödmjuka och förståndiga swar gaf Gideon och bewisade dermed, att han egde det sanna hjeltesinne, som icke kämpar för egen ära, utan för Herrans sak och för Hans folk. Han war långt ifrån det öfwermod, som ofta följer hjeltemodet i spåren.

3. Gud hafwer gifwit i edra händer de Midianiters förstar Oreb och Seeb: huru skulle jag kunnat det gjort, som I gjort hafwen? Då han detta sade, stillades deras wrede emot honom.

Ett mjukt swar stillar wrede.

4. Då nu Gideon kom till Jordan, gick han deröfwer med de trehundrade män, som med honom woro: och de woro trötte, och jagade efter.

Här återupptages nu berättelsen om Gideons öfwergång öfwer Jordan och fortsättningen af jagandet efter fienderna, under hwilken förföljelse Oreb och Seeb blefwo fångna, Cap. 7: 25. Nu wisas här, hwad som widare tilldrog sig under sjelfwa förföljelsen.

5. Och han sade till det folket i Succoth:* Käre, gifwer detta folket, som under mig är, något bröd, förty de äro trötte, att jag måtte jaga efter de Midianiters konungar, Sebah och Zalmunna. *1 Mos. 33: 17.

6. Men de öfwersta i Succoth sade: Äro Sebah och Zalmunna händer allaredan i dina händer, att wi skola gifwa din här bröd?

Succoths innewånare wisade, att de icke trodde, att det war genom Herrans hjelp, som Israel nu höll på att segra; de frukta för fiendernas återkomst mer än de frukta Herran.

7. Gideon sade: Nu wäl, när HERren gifwer Sebah och Zalmunna i min hand, skall jag söndertröska edert kött med törnen utur öknen och med tistlar.

Succoths folk begingo ett förräderi, och det hotade straffet derför, ehuru mycket strängt uttaladt, war både på den tiden någonting wanligt, och äfwen i wår tid medför förräderi i krig dylika wedergällningar.

8. Och han drog dädan upp till Pnuel, och talade sammalunda till dem. Och det folket i Pnuel swarade honom, likasom de i Succoth.

9. Och han sade ock till det folket i Pnuel: Kommer jag igen i frid, så skall jag bryta detta tornet neder.

10. Men Sebah och Zalmunna woro i Karkor, och deras här när dem, wid femton tusen, hwilka alla woro undsluppne af hela de österlänningars här; ty tjugu och hundrade tusen woro fallne, som swärd utdraga kunde.

11. Och Gideon drog uppåt på den wägen, der man i tjäll bor, österut in mot Nobah och Jogbeha, och slog hären; ty hären war trygg.

Nu trodde Midianiternas här, att ingen fara mer war att frukta, emedan de woro så långt från Israels land.

Ännu bo många af Arabiens folkstammar i tjäll.

12. Och Sebah och Zalmunna flydde: men han jagade efter dem, och grep de twå Midianiters konungar, Sebah och Zalmunna,* och förskräckte hela hären. *Ps. 83: 12.

13. Då nu Gideon, Joas son, kom igen af striden, förr än solen uppgången war;

14. Fick han fatt på en dräng utaf det folket i Succoth, och frågade honom: