| Israel syndar, benådas. | Domare Boken. | Cap. 10, 11. | 459 |
Gilead betyder här hela det land öster om Jordan och sjön Genezareth, som af berget Gilead hade sitt namn.
5. Och Jair blef död, och wardt begrafwen i Kamon.
6. Men Israels barn gjorde åter det ondt war för HERran: och tjente Baalim och Astaroth* och de gudar i Syria och de gudar i Zidon och Moabs gudar och Ammons barns gudar och de Philisteers gudar, och öfwergåfwo HERran, och tjente Honom icke. *Dom. 2: 13; cap. 3: 7; cap. 4: 1; cap. 6: 1.
7. Då förgrymmade sig HERrans wrede öfwer Israel, och sålde dem under de Philisteers och Ammons barns hand.
8. Och de twingade och förtryckte Israels barn ifrån det året i aderton år; alla Israels barn på hinsidan Jordan, uti de Amoreers land, som i Gilead ligger.
9. Dertill drogo Ammons barn öfwer Jordan, och stridde emot Juda, BenJamin och emot Ephraims hus, så att Israel wardt ganska swårligen förtryckt.
Nu hade Israels folk Philisteerna till fiender i wester och Ammoniterna i öster.
10. Då ropade Israels barn till HERran och sade: Wi hafwa syndat emot dig; ty wi hafwa öfwergifwit wår Gud och tjent Baalim.
11. Men HERren sade till Israels barn: Betwingade ock icke eder de Egyptier, de Amoreer, Ammons barn, de Philisteer,
Då nu Israel i nödens tid åter ropade till Herran och bekände sina synder, så sade Herren till dem, sannolikt genom en prophet, att de med sitt ofta förnyade affall och afguderi wäl förtjente att lemnas ohulpne.
12. De Zidonier, de Amalekiter, och Maoniter? Och jag halp eder utur deras händer, då I ropaden till mig.
I det föregående berättas icke att Zidonierne undertryckt Israels folk, men det antydes cap. 3: 1—3. Kanske hade de emot Israel förenat sig med andra fiender. Maoniterna woro ifrån öknen Maon i Arabien, som troligen med Moabiterna och Ammoniter förenat sig emot Israel.
13. Så hafwen I dock likawäl öfwergifwit* mig och tjent andra gudar:† derföre will jag icke mer hjelpa eder. *5 Mos. 32: 15, [et]c. †5 Mos. 31: 20.
Med sitt affall ifrån Herran den ena gången efter den andra, eller fastmera med sitt fortfarande i afguderiet, ehuru Han halp dem, då de ropade till Honom i nöden, wisade de tydligt, att de icke wille göra bättring. Deras rop woro blott nödrop, utan ånger och bättringsuppsåt, derföre will Herren nu låta straffet fortfara, till dess de rätteligen förödmjuka sig och af hjertat wända sig till Honom. Så snart menniskan med uppriktighet åkallar Herrans namn, så uteblifwer icke bönhörelsen och hjelpen.
14. Går och åkaller de gudar, som I utwalt hafwen; låter dem hjelpa eder uti eder bedröfwelses tid.
Med denna hänwisning till afgudarne will Herren hos det arma fallna folket wäcka eftertanka och besinning, på det de måtte inse, ångra och bekänna sina synder och göra allwarlig bättring.
15. Men Israels barn sade till HERran: Wi hafwa syndat; gör du med oss hwad dig täckes, allenast hjelp oss i denna tiden.
16. Och de kastade ifrån sig de främmande gudar, och tjente HERran: och Honom ömkade deröfwer, att Israel så twingadt wardt.
Outsäglig är Guds barmhertighet, och detta bewisar sig nu på nytt i det Han åter förbarmar sig öfwer det förtryckta folket, så snart de med uppriktighet åkalla Honom. De kastade ifrån sig de främmande gudar och tjente Herran. Så wisade det sig att deras bättring war uppriktig. Till sann omwändelse är det nödwändigt, att menniskan måste öfwergifwa synden, bortkasta alla afgudar och qwäfwa alla syndiga böjelser, äfwen de käraste, och gifwa hela hjertat åt Herran. Men om menniskan will behålla någon afgud, någon skötesynd eller något eget werk eller egen mening, för att dermed bidraga till sin salighet, så är det ännu icke den sanna bättringen.
17. Och Ammons barn slogo sig ihop och lägrade sig i Gilead: men Israels barn förfamlade sig och lägrade sig i Mizpa. *Jos. 13: 26.
18. Och folket, de öfwerste i Gilead,* sade emellan sig: Hwilken som först begynner till att strida emot Ammons barn, han skall wara höfwitsman öfwer alla de som bo i Gilead. *Dom. 11: 8.
11. Capitel.
Jephthahs kallelse, seger, löfte.Jephthah,* en Gileaditer, war en stridsam hjelte, dock likwäl en skökas son; och Gilead hade födt Jephthah. *Ebr. 11: 9, 32.
Jephthahs fader Gilead hade tagit Jephthahs moder till sin andra hustru, hwilket man kan finna af twisten om arfwedelen, v. 2.
_469.jpg&oldid=497106){kind=link}