| 468 | Delila förråder Simson. | Domare Boken. | Cap. 16. |
icke förtorkade woro, så worde jag swag och såsom en annan menniska.
8. Då förde de Philisteers förstar upp till henne sju nya tåg, som ännu icke förtorkade woro, och hon band honom dermed.
9. Och de hade håll på honom när henne i kammaren; och hon sade till honom: De Philisteer öfwer dig, Simson; och han slet sönder tågen, såsom ett wridet snöre söndergår, när det af eld förbrändt är: och wardt icke kunnigt, hwarutinnan hans starkhet war.
De hade håll på honom, d. ä.: de hade en lurare på honom när henne i kammaren, på något sätt undangömd, under det Delila liksom på lek försökte, om det på något sätt kunde åstadkommas, att Simsons styrka weke ifrån honom.
10. Då sade Delila till Simson: Si, du hafwer gäckat mig och ljugit för mig: säg mig dock nu, hwarmed man dig binda kan?
11. Han swarade: Om jag worde bunden med nya tåg, der ännu intet arbete med gjordt är, så worde jag swag och såsom en annan menniska.
12. Så tog Delila nya tåg och band honom dermed och sade: De Philisteer öfwer dig, Simson; och de hade håll på honom i kammaren; och han slet sönder dem utaf sina armar såsom ett snöre.
13. Delila sade till honom: Du hafwer ännu gäckat mig, och ljugit för mig: Käre, säg mig dock, hwarmed man kan dig binda? Han swarade henne: Om du flätade sju lockar af mitt hufwud uti ett fläteband.
14. Och hon fäste dem in med en nagel, och sade till honom: De Philisteer öfwer dig, Simson; och han waknade upp af sin sömn och drog de flätade lockar med nagel och fläteband ut.
15. Då sade hon till honom: Huru kan du säga, att du hafwer mig kär, efter ditt hjerta är dock icke när mig? I tre gånger hafwer du gäckat mig, och icke sagt mig, hwarutinnan din stora starkhet är.
16. Och som hon alla oagar låg honom uppå med sådana ord, och lät honom ingen ro få, wardt hans själ uppgifwen allt intill döden;
Nu har den listiga och förrädiska qwinnan wunnit sin afsigt. En skökas läppar äro en honungskaka, och hennes hals är halare än olja; men derefter besk som malört och skarp såsom ett tweeggadt swärd. En skökas mun är en djup grop. Ords. 5: 3, 4. Cap. 22: 14.
17. Och sade henne allt sitt hjerta, och sade till henne: På mitt hufwud hafwer aldrig någon rakknif kommit, ty jag är en Guds Nazir af moderlifwet:* om man rakar håret af mig, så går min starkhet ifrån mig, så att jag warder swag likasom alla andra menniskor. *Dom. 13: 5.
18. Då nu Delila såg, att han hade uppenbarat henne allt sitt hjerta, sände hon bort, och lät kalla de Philisteers förstar, och sade: Kommer än en gång hit upp, ty han hafwer uppenbarat mig allt sitt hjerta. Då kommo de Philisteers förstar upp till henne och hade penningarna med sig i sin hand.
19. Och hon lät honom sofwa på sitt knä, och kallade en som rakade honom bort de sju lockar af hans hufwud; och hon begynte till att twinga honom, och hans makt war gången ifrån honom.
Att Herrans Ande war wiken ifrån Simson, och äfwen hans stora kraft, wisade sig nu äfwen deruti, att Simson icke uppwaknade såsom eljest, v. 14. Hårets afklippning bröt Nazireatståndet. Så snart Simson icke längre war en Herrans Nazir, så war han icke längre i besittning af den underbara kraften. Herren återtager den stora gåfwa, som Han förut hade gifwit, emedan Simson så illa anwändt och bewarat den.
20. Och hon sade till honom: De Philisteer öfwer dig, Simson. Som han nu waknade af sin sömn, tänkte han: Jag will gå ut, såsom jag i flere resor gjort hafwer, jag will slita mig lös; och wisste icke, att HERren war wiken ifrån honom.
21. Men de Philisteer grepo honom, och stungo honom ögonen ut, och förde honom neder till Gasa, och bundo honom med twå kopparfjettrar; och han måste mala i fängelset.
22. Och hans hufwudhår begynte åter wäxa, der han rakad war.
Det synes såsom om Simson gjort bättring och på nytt lofwat att tillhöra Herran. Han wille hafwa sitt Nazireat förnyadt, och hans kraft kom åter.
23. Då församlade sig de Philisteers förstar, till att göra sin gud Dagon ett stort offer, och göra sig glada, och sade: Wår gud hafwet gifwit oss wår fiende Simson i wåra händer.
24. Sammalunda när folket såg honom, prisade de deras gud, ty de sade:
_478.jpg&oldid=343432){kind=link}