| Dan slår Lais. | Domare Boken. | Cap. 18. | 471 |
3. Och som de nu woro med Micha husfolk, kände de rösten af den unga mannen Leviten, och gingo bort till honom, och sade till honom: Ho hafwer kommit dig hit? Hwad gör du här? Och hwad hafwer du här?
4. Han swarade dem: Så och så hafwer Micha gjort emot mig, och hafwer legt mig, att jag skall wara hans prest.
5. De sade till honom: Käre, fråga Gud till, att wi måga få weta, om wår wäg, som wi wandra, skall oss lyckosam warda.
6. Presten swarade dem: Går åstad med frid: eder wåg är rätt för HERran, den I wandren.
Detta swar hade denna prest icke fått af Herran, utan talade efter egen mening i Herrans namn. Sådana swar få alla, som söka lärare efter sina egna lustar, 1 Kon. 22: 12. Jer. 23: 16. 2 Tim. 4: 3.
7. Så gingo de fem män åstad, och kommo till Lais, och sågo, att det folk, som der inne war, bodde säkert, efter de Zidoniers sed stilla och säkre; och ingen war som dem något bekymmer gjorde i landet, eller hade det under sig; och woro långt ifrån de Zidonier, och hade intet beställa med något folk.
Med Zidonierna stod Lais folk måhända i förbund.
8. Och de kommo till sina bröder i Zorga och Esthaol; och deras bröder sade till dem: Huru går det till med eder?
9. De sade: Upp, låt oss draga upp till dem; ty wi hafwa besett landet, det är ganska godt: derföre skynder eder, och warer icke sene till att draga, att I mågen komma och taga landet in.
10. När I kommen, warden I finnande ett säkert folk, och landet är widt och bredt: ty Gud hafwer det gifwit i edra händer, en sådan plats, der intet fattas, som på jorden är.
11. Så drogo ut af Dans slägte ifrån Zorga och Esthaol sex hundrade män, wäl wäpnade till strids:
12. Och drogo dit upp, och lägrade sig i KirjathJearim i Juda: deraf kallas det rummet Dans läger* allt intill denna dag; och det är bakför KirjathJearim. *Dom. 13: 25.
13. Och dädan gingo de upp på Ephraims berg, och kommo till Micha hus.
14. Då swarade de fem män, som hade warit utgångna till att bespeja Lais land, och sade till sina bröder: Weten I ock, att i detta hus är en lifkjortel, afgudar och gjutet beläte? I mågen tillse, hwad eder till görandes är.
15. De drogo dit, och kommo i den unga mannens Levitens hus, uti Micha hus, och helsade honom wänligen.
16. Men de sexhundrade wäpnade med deras harnesk, som woro utaf Dans barn, stodo för dörren.
17. Och de fem män, som hade utdragne warit till att bespeja landet, gingo upp, och kommo dit, och togo belätet, lifkjorteln och de gjutna afgudarna; emedan stod presten för porten när de sexhundrade wäpnade i deras harnesk.
18. Som nu de förre woro komna in uti Micha hus, och togo belåtet, lifkjorteln och de gjutna afgudarna, sade presten till dem: Hwad gören I?
19. De swarade honom: Tig, och håll munnen på dig, och kom med oss, att du må blifwa wår fader och prest: är det dig bättre, att du är prest uti en mans hus, än uti en hel slägt och ätt i Israel?
20. Det behagade presten wäl, och tog både lifkjorteln, afgudarna och belätet, och gaf sig midt ibland folket.
21. Och då de wände om, och drogo sin wäg, skickade de barnen och boskapen och allt det bästa, som de hade, framför sig.
Äfwen denna vers wisar, att blott en af Dans slägter tågat mot Lais. I det säkra hopp att intaga Lais hade de medtagit hustrur och barn.
22. Som de nu woro fjerran komne ifrån Micha hus, ropade de män, som i husen woro wid Micha hus; och följde efter Dans barn;
23. Och ropade till Dans barn, och de wände sitt ansigte om, och sade till Micha: Hwad skadar dig, att du så ropar?
24. Han swarade: I hafwen tagit bort mina gudar, som jag gjort hafwer, och presten, och dragen edra färde, och hwad hafwer jag nu mer? Och I sägen ändå till mig: Hwad skadar dig?
25. Men Dans barn sade till honom: Låt din röst icke höras när oss, att icke öfwerfalla dig wrede män, och du låter din själ till, och ditt hus’ själ.
_481.jpg&oldid=343435){kind=link}