Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 482.jpg

Den här sidan har korrekturlästs
472 Levitens frilla. Domare Boken. Cap. 18, 19.

26. Så gingo Dans barn sin wäg. Och Micha, då han såg, att de woro honom för starke, wände om, och kom igen till sitt hus.

27. Men de togo det Micha gjort hade, och den presten som han hade, och kommo till Lais till ett stilla och säkert folk, och slogo det med swärdsegg, och uppbrände staden med eld.* *Jos. 19: 47.

Måhända hade Daniterna redan i Josua tid intagit denna ort, Jos. 19: 47, men sedan förlorat den, så att den åter måste intagas.

28. Och ingen war som dem undsatte, ty han låg långt ifrån Zidon och hade med ingen beställa: och han låg i den dalen, som ligger wid Beth Rehob. Så byggde de staden, och bodde deruti;

29. Och kallade honom Dan efter sin faders Dans namn, hwilken af Israel född war: och staden hette tillförene Lais.

30. Och Dans barn uppsatte sig belätet;* och Jonathan, Gersons son, Manasse sons, och hans söner woro prester† uti de Daniters slägte allt intill den tiden, som de wordo förda fångne utur landet.** *1 Kon. 12: 30. †Dom. 17: 10. **2 Kon. 17: 23.

På detta sätt uppkom afguderiet i Dan, som sedan utwidgade sig så mycket och blef så förderfligt för Israels folk. 1 Kon. 12: 30.

31. Och satte alltså ibland sig det Micha beläte, som han gjort hade, så länge som Guds hus war i Silo.

Huru den falska gudstjensten i Dan hade uppkommit, är i detta capitel wisadt. Den fortfor så länge tabernaklet war i Silo. Då Förbundets ark återfördes från Philisteernas land, kom den till KirjathJearim, och sannolikt fördes då äfwen tabernaklet dit. Då kom en del af Israels folk till besinning och bättring, så att de bortkastade sina afgudar och tjente Herran, 1 Sam. 7: 3, 4; och troligen blef då afgudatjensten i Dan afskaffad, men samma slags afguderi blef sedan af Jerobeam åter infördt.

19. Capitel.

Levitens frilla. Gibeons horeri.

Uti den tiden war ingen konung i Israel,* och en Levitisk man war en främling wid sidan af Ephraims berg, och hade tagit sig en frilla till hustru utaf Bethlehem Juda. *Dom. 18: 1.

Det som berättas i dessa tre capitel, inträffade sannolikt snart efter Josua död, se cap. 20: 28, medan Pinehas ännu lefde. Berättelsen wisar på en gång en förfärlig tafla af lastbarhet i Benjamins stam och på samma gång ett djupt och allwarligt nit om Herrans ära hos en del af det öfriga folket. Berättelsen wisar tillika, hwad man i ett land har att wänta, så snart gudsfruktan förswinner och öfwerheten upphörer att bestraffa och hämma sedeslöshet, laster och förbrytelser.

2. Och som hon bedref hor när honom, lopp hon ifrån honom till sin faders hus till Bethlehem Juda, och blef der i fyra månader.

3. Och hennes man stod upp, och for efter henne, på det han skulle tala wänligen med henne, och hemta henne igen till sig. Och han hade en dräng och ett par åsnor med sig. Och hon hade honom in uti sin faders hus: och då qwinnans fader såg honom, wardt han glad, och undfick honom.

4. Och hans swär, qwinnans fader, höll honom uppe, så att han blef der i tre dagar när honom; åto och drucko, och blef der om natten.

5. På fjerde dagen woro de bittida, uppe, och han stod upp och wille färdas; då sade qwinnans fader till sin måg: Styrk ditt hjerta med en beta bröd, sedan mån I fara.

6. Och de satte sig, och åto hwar med annan och drucko. Så sade qwinnans fader till mannen: Käre, blif öfwer natten, och ditt hjerta ware lustigt.

7. Men mannen stod upp och wille färdas: men hans swär nödgade honom, så att han blef den natten der.

8. Om morgonen på femte dagen war han uppe och wille färdas; då sade qwinnans fader: Kåre, wederqwick ditt hjerta, och låt oss töfwa, så länge något lider uppå dagen, och de åto med hwarannan.

9. Och mannen stod upp och wille fara med sin frilla och med sin dräng; men hans swär, qwinnans fader, sade till honom: Si, dagen är framliden, och aftonen är för handen, blif qwar i natt, si, här är herberge ännu i denna dagen, blif här öfwer natten, att ditt hjerta må wara lustigt; i morgon stån I bittida upp och dragen edra färde till dina hyddor.

10. Men mannen wille icke blifwa öfwer natten, utan stod upp och for sin wäg, och kom in för Jebus, det är