| Herren uppenbaras Samuel. | 1 Samuels Bok. | Cap. 3. | 493 |
allraheligaste. Tre gånger hördes rösten, och denna trefaldiga kallelse till Samuel war äfwen betydelsefull, ty tre-talet strålar såsom en särskild båge i skyn, såsom ett särskildt förbundstecken på uppenbarelsens himmel redan i det Gamla Testamentet. Men tredje gången, då rösten hördes, syntes äfwen en gestalt (Guds son i menniskogestalt) för Samuel, på det att han måtte blifwa mera förwissad om att det war en Herrans uppenbarelse. Eli hwarken såg eller hörde något. Så sker det äfwen i Bibelordets helgedom. Somliga hjertan få deruti höra Gud tala och få se Herran sjelf. Andra hwarken se eller höra Herran deruti. Samuel war icke blott till åldern ett barn, utan hade ock det rätta himmelska barnasinnet, för hwilket Herren kan ¨ sålunda uppenbara sig. Detta sinne fattades hos Eli. Hwilken som icke undfår Guds rike såsom ett barn, han kommer der aldrig in, Marc. 10: 15.
11. Och HERren sade till Samuel: Si, jag skall göra en ting i Israel, så att den det får höra, honom skall gälla i båda hans öron.* *2 Kon. 21: 12. Jer. 19: 3.
12. På den dagen skall jag uppwäcka öfwer Eli allt, det jag öfwer hans hus sagt hafwer*: Jag skall begynna och fullkomna det; *1 Sam. 2: 31.
13. Ty jag hafwer sagt honom till, att jag will wara domare öfwer hans hus till ewig tid för den missgernings skull, att han wisste, huru hans söner bedrefwo slem ting, och hafwer icke en gång sett illa på dem derföre.
14. Fördenskull hafwer jag swurit Eli hus, att denna Eli hus missgerning skall icke försonad warda* antingen med offer eller spisoffer till ewig tid. *3 Mos. 4: 3.
Att denna missgerning icke skulle försonad warda, betyder, att det timliga straffet skulle fullbordas, hwari Guds rådslut war så bestämdt, att det icke kunde på något sätt afböjas hwarken genom försoningsoffer eller spisoffer. Men wäl kunde Eli och hwilken som helst af hans slägt få syndernas förlåtelse och blifwa salig, om han omwände sig till Herran. I timligt afseende kunna icke alla synder så försonas, att de timliga följderna och det timliga straffet uteblifwer, fastän syndaren blifwer rätteligen omwänd till Herran. Men syndernas förlåtelse och salighet får hwarje menniska, som under uppriktig ånger och bättring med sann tro anammar och tillegnar sig Jesu försoningsnåd. Men äfwen i det timliga ändras mycket, så snart en menniska gör allwarlig bättring och blifwer upptagen i Guds nåds förbund. Då upphöra äfwen många af syndernas timliga följder, och ofta afwändes det timliga straffet, eller, om detta icke sker, så blifwer det för Guds barn en helsosam aga, istället för att wara en straffdom.
15. Och Samuel låg intill morgonen, och lät upp dörren af HERrans hus. Och Samuel tordes icke säga Eli synen.
Det är sannolikt, att nu, då Israel hade ro i sitt land, tabernaklet, som stod i Silo så lång tid, war omgifwet af en fast byggnad till skydd emot owäder och tidens förstörande werkan, så att med dörren här menas icke den yttre förlåten af tabernaklet, utan dörren till detta hus. Och troligtwis lågo Eli och Samuel i detta hus utanför tabernaklets ingång.[1]
16. Då kallade Eli honom, och sade: Samuel, min son Han swarade: Si, här är jag.
17. Han sade: Hwad är det för ord, som dig sagdt är? Dölj det icke för mig: Gud göre dig det och det, om du något döljer för mig af det, som dig sagdt är.
18. Då sade Samuel honom alltsammans, och dolde intet för honom: men han sade: Han är HERren; Han göre, såsom Honom godt tyckes.
Elis ord: Han är Herren, Han göre som Honom godt tyckes, kunde wisserligen synas wara ett bewis på ödmjuk öfwerlåtenhet i Guds wilja, men de innebära snarare en sådan sinnesförslappning och en sådan likgiltighet, att icke ens denna förskräckliga hotelse kunde föra honom till någon rätt besinning och bättring. På samma sätt går det med många obotfärdiga syndare; hellre än de wilja göra bättring, låta de det komma derpå an, huru det skall gå, och sjelfwa helwetesstraffen kunna de likgiltigt höra omtalas och ändå fortfara i sina synder.
19. Och Samuel wäxte till,* och HERren war med honom, och intet af alla hans ord föll på jorden. *1 Sam. 2: 21, 26.
De ord, som Herren för honom uppenbarat, gingo alla i fullbordan.
20. Och hela Israel allt ifrån Dan intill BerSaba* wisste, att Samuel war en trogen HERrans Prophet. *Dom. 20: 1.
21. Och HERren syntes åter i Silo; ty HERren war Samuel uppenbarad worden i Silo genom HERrans ord.
Nu uppenbarade Herren sig i Silo annorlunda och rikligare än förut under domaretiden. Med Samuel började egentligen den prophetiska tiden bland Israels folk. Här säges oss äfwen, huru uppenbarelsen skedde. Herren uppenbarade sig genom Herrans ord. Det är Guds Son, den andre Gudomspersonen, som här kallas Herrans Ord. Johannes kallar Honom Ordet. Joh. 1: 1. Sonen är Fadrens personliga uppenbarelse.
- ↑ Sjelfwa tabernaklet hade icke dörrar.
_503.jpg&oldid=343460){kind=link}