| 500 | Israel begär konung. | 1 Samuels Bok. | Cap. 7, 8. |
man på samma sätt andeligen uppreser här och der en hjelpsten, en EbenEzer, på lifwets wäg, så att man rätt påminner sig Herrans bistånd och förbarmande.
13. Så wordo då de Philisteer förtryckte, och kommo icke mer i Israels gräns. Och HERrans hand war emot de Philisteer, så länge Samuel lefde.
Att en enda Guds man war i Israel, gjorde hela det fiendtliga Philisteerfolket wanmäktigt mot Israel. Så länge Guds ord rikligen bor bland ett folk och fromhet finnes och bönen icke tystnat, så är fiendernas kraft förlamad.
14. Så wordo ock de städer Israel igengifne, som de Philisteer dem ifrån tagit hade, ifrån Efron intill Gath, med deras gränser, dem friade Israel utur de Philisteers hand: ty Israel hade frid med de Amoreer.
Israel hade nu frid äfwen med Canaaniterna, Jos. 24: 18.
15. Och Samuel dömde Israel, så länge han lefde;
Äfwen under Sauls regering deltog Samuel i de offentliga angelägenheterna.
16. Och for hwart år omkring till BethEl och Gilgal och Mizpa. Och när han hade på alla dessa rummen dömt Israel,
Här menas troligen Mizpa i Gilead på andra sidan Jordan, dit han äfwen kom på sina embetsresor. Fem ställen omtalas under namn af Mizpa.
17. Kom han igen till Ramath; ty der war hans hus: och dömde der Israel, och byggde der HERranom ett altare.
Detta war måhända blott ett tackoffer-altare, men emedan Silo war förstördt och arken icke war i tabernaklet, och således hela gudstjensten war i oordning, så är det möjligt, att här ett bränneoffer-altare blef af Herran tillåtet.
8. Capitel.
Samuels ålder, söners wanart. Konungs rätt.Då nu Samuel wardt gammal, satte han sina söner till domare öfwer Israel.
Då Samuel blef gammal och icke kunde resa till de aflägsnaste landsändarne, så satte han sina söner till underdomare.
2. Hans förstfödde son hette Joel, och den andre Abia:* och de woro domare i BerSaba. *1 Chrön. 6: 28.
Joel hade äfwen namnet Basni, se 1 Chrön. 6: 28, 33.
3. Men hans söner wandrade icke uti hans wägar;* utan böjde sig efter girighet, och togo gåfwor, och förwände rätten.† *1 Sam. 3: 20. †2 Mos. 18: 21. 5 Mos. 16: 19.
4. Så församlade sig alla äldste i Israel, och kommo till Ramath till Samuel;
5. Och sade till honom: Si, du är worden gammal, och dina söner gå icke uti dina wägar: så sätt nu en konung öfwer oss,* den oss döma må, såsom alla hedningar hafwa. *Os. 13: 10, 11. Apg. 13: 21.
Samuel, som bodde på afstånd, wisste icke af sina söners orättfärdighet.
6. Det behagade Samuel illa,* när de sade: Få oss en konung, den oss döma må. Och Samuel bad inför HERran. *1 Sam. 12: 17.
7. Och HERren sade till Samuel: Hör folkets röst i allt, det de hafwa talat dig till: förty de hafwa icke förkastat dig, utan mig, att jag icke skall wara konung öfwer dem.* *1 Sam. 10: 19. Os. 8: 4.
Herren, som hade förlossat Israel utur Egypten, uppfostrat det till sitt folk och förklarat, att Han wille wara Konung i Israel, blef nu af detta folk liksom nedstörtad från konungathronen, så widt detta stod i folkets makt. Samuel blef häröfwer bedröfwad och wände sig med bön till Herran. Herren befallde, att det affallna folkets syndiga wilja skulle gå i fullbordan; Han wille, att folket derigenom skulle tuktas genom följderna af detta onda företag, och Han wille uppfylla sina gamla löften, 1 Mos. 17: 6. 1 Mos. 49: 10, hwilka löften Han gifwit, wäl wetande, att Israel skulle begära menniskor till konungar. Så olika, så ombytliga äro menniskors sinnen: stundom begära de konungar och stundom arbeta de med all makt för att göra sig frie från konungawäldet, äfwen på bekostnad af konungarnas lif, och fastän den allmänna wälfärden förstöres. Hittills hade Gud sjelf warit Konung i Israel. så att regenterna hade warit hans tjenare och regerat efter Hans wilja och råd. Detta slags regering kattas Theokrati eller Gudawälde. Denna regering, som innebär alla wilkor för ett folks högsta sällhet och det mest blomstrande tillstånd, så framt folkets hjertan tillhörde Gud, kunde icke annat än wara olycklig, då folket icke wille tillhöra Herran.
8. De göra dig, såsom de alltid gjort hafwa ifrån den dag då jag förde dem utur Egypten, allt intill denna dag; och hafwa öfwergifwit mig och tjent andra gudar.
9. Så hör nu deras röst: dock betyga dem, och underwisa dem konungs rätt, den öfwer dem råda skall.
Gud låter nu förkunna folket, huru den konung, som de begärde, skulle regera. Gud säger
_510.jpg&oldid=343467){kind=link}