| 502 | Samuel möter Saul. | 1 Samuels Bok. | Cap. 9. |
Den wäg wi skolo gå. Allt det han säger, det sker. Dessa ord wisa, att Samuel gälde som en sann prophet, men att äfwen falska propheter funnos, på hwilkas ord man icke kunde lita.
7. Saul sade till sin dräng: Om wi än gå dit, hwad bära wi åt mannen? Förty brödet är allaredan upptärdt utur wår matsäck: wi hafwa ingen gåfwa, som wi kunna bära den Gudsmannen: hwad hafwa wi?* *1 Kon. 14: 3. 2 Kon. 4: 42.
8. Drängen swarade igen och sade: Si, jag hafwer fjerdedelen af en sikel silfwer när mig; den wilja wi gifwa den Gudsmannen, att han må säga oss wår wäg.
Samuel war ej en man, som sökte gåfwor och som wille blifwa betald af dem, som anlitade honom, utan dessa ord wisa endaste att folket hade en sådan sed, införd genom egennyttiga lärare, som föregåfwo att de hade prophetians ande, likasom äfwen i christenheten okunnigt och widskepligt folk betalar spåmän och spåqwinnor för deras lögner och gissningar.
9. Fordom tid i Israel, när man gick bort till att fråga Gud, sade man: Kom, låt oss gå till Siaren: ty de, som man nu kallat Propheter, dem kallade man i förtiden Siare.* *4 Mos. 12: 6.
Prophet och Siare war således detsamma. Siare betydde den, som ser djupa och fördolda ting, och Prophet den, som förkunnar sådana ting. I äldre tider war ordet Prophet wanligt. 1 Mos. 20: 7. Derefter kom en tid, då ordet Siare war wanligare. Men nu på Samuels tid war åter ordet Prophet den brukligare benämningen.
10. Saul sade till sin dräng: Du hafwer wäl sagt, kom, lät oss gå: och de gingo åstad till staden, der Gudsmannen war.
11. Och när de komne woro upp till staden, funno de pigor, som utgångna woro till att hemta watten; till dem sade de: Är Siaren här?
12. De swarade dem och sade: Ja, si, här är han; skynda dig, ty i dag är han kommen i staden; efter folket i dag offrar uppå höjden.
13. När I kommen i staden, så finnen I honom, förr än han uppgår på höjden till att äta; förty folket äter icke, förr än han kommer, efter han skall wälsigna offret, sedan äta de som bjudne äro: derföre går dit upp, rätt nu finnen I honom.
Se 2 Mos. 18: 12. Af somliga offer, isynnerhet lof- och tackoffer, fingo de offrande sjelfwa en del tillbaka, för att anwändas till offermåltid.
14. Och då de kommo upp i staden, och woro midt i staben, si, då gick Samuel ut emot dem, och wille gå upp till höjden.
15. Men HERren hade uppenbarat* för Samuels öron en dag, förrän Saul kom, och sagt: *1 Sam. 15: 1.
16. I morgon på denna tiden skall jag sända till dig en man utur BenJamins land, den skall du smörja till en förste öfwer mitt folk Israel,* att han skall frälsa mitt folk ifrån de Philisteers hand: ty jag hafwer sett till mitt folk, och deras rop är kommet till mig. *Apg. 13: 21.
Ropet hos en del af folket war olydnadens och otålighetens klagorop och begäran, att be skulle få en konung, men i dessa rop blandade sig säkert många allwarliga bönerop från de stilla i landet, och det war böneropet, som uppsteg till Herran och werkade bönhörelse, så att Herren såg till folket i barmhertighet. Det är lyckligt, om i ett upproriskt folk åtminstone några bedjande menniskor finnas; ty då är Herrans hand med i stormen.
17. Då nu Samuel fick se Saul, swarade HERren honom och sade: Si, der är mannen, som jag dig af sagt hafwer, att han skall råda öfwer mitt folk.
På Samuels tysta bön i hjertat swarade Herren honom genom sin Andas ingifwelse. Trogna hjertan få tala med Gud, och Han swarar dem.
18. Då gick Saul fram till Samuel i porten, och sade: Säg mig, hwar är här Siarens hus?
19. Samuel swarade Saul och sade: Jag är Siaren, gack för mig upp på höjden, ty I måsten i dag äta med mig; i morgon will jag låta dig gå, och allt det i ditt hjerta är, will jag säga dig.
Allt det i ditt hjerta är, det hwarpå du tänker och som gör dig bekymmer, skall jag upplysa dig om.
20. Och om åsninnorna, som du för tre dagar sedan borttappade, war nu icke bekymrad, ty de äro funna: och hwem hörer allt det goda till i Israel? Blifwer det icke ditt, och hela din faders hus?
21. Saul sade: Är jag icke en son af Jemini och af det ringaste slägtet i Israel, och min ätt ringast ibland alla ätter i BenJamin? Hwi säger du då mig sådant?
22. Men Samuel tog Saul och hans dräng, och hade dem upp i salen, och
_512.jpg&oldid=343469){kind=link}