Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 515.jpg

Den här sidan har korrekturlästs
Saul blifwer konung. 1 Samuels Bok. Cap. 10, 11. 505

oss. Nu wäl, så går nu fram för HERran efter edra slägter och hus. *1 Sam. 8: 719; cap. 12: 12.

20. Som nu Samuel framhade alla Israels slägter,* wardt råkadt in på BenJamins slägt. *Jos. 7: 14.

21. Och som han hade BenJamins slägt fram med hennes ätter, wardt råkadt in på Matti ätt; och råkade in på Saul, Kis son. Och de sökte efter honom, men de funno honom icke.

22. Då frågade de åter HERran, om han ännu skulle dit komma. HERren swarade: Si, han hafwer undstungit sig under ett fat.

Detta swar blef troligen gifwet genom Samuel. ”Man skall fly ära och låta blifwa sig dertill.” L. — Under ett fat. grt.: ibland resetygen.

23. Då lupo de dit och hemtade honom. Och då han gick fram ibland folket, war han hufwudet högre än allt folket.* *1 Sam. 9: 2.

24. Och Samuel sade till allt folket: Här sen I, hwem HERren utwalt hafwer; ty hans like är icke ibland allt folket. Då gladdes allt folket, och sade: Lycka ske konungen!

25. Och Samuel sade folket all rikets rätt,* och skref det uti en bok† och lade det inför HERran. Och Samuel lät allt folket gå, hwar och en i sitt hus. *1 Sam. 8: 11. †5 Mos. 17: 18, [et]c.

Samuel skref nu i en bok den konungalag, som han förut hade förkunnat dem, Cap. 8: 11, och troligen äfwen denna berättelse om konungawalet, och huru Herrans hand derwid hade warit werksam.

26. Och Saul gick ock hem till Gibea, och en del af hären gick med honom, hwilkas hjerta Gud rörde.

De som i hjertat woro öfwertygade, att Herren hade walt Saul, gingo med honom.

27. Men somliga Belials barn sade: Hwad skulle denne hjelpa oss? och föraktade honom* och buro honom inga gåfwor;† men han låtsade, som han icke hörde det. *1 Sam. 11: 12. †2 Chrön. 17: 5.

De som föraktade konungen woro Belials barn, ogudaktiga, fräcka menniskor, som icke frågade efter Herran och Hans lag och styrelse. De som förakta öfwerheten och sätta sig deremot, hafwa i Guds ord icke något hedersnamn, de kallas Belials barn, barn af lögnens fader. Saul låtsade som han icke hörde detta fräcka tal. Häruti ådagalade han stor wishet och ett konungsligt sinne. Här är ett wigtig lärdom både för konungar och undersåtare.

11. Capitel.

Jabes belägradt. Ammon slagen. Saul stadfäst.

Så for Nahas, den Ammoniten, upp och belade Jabes i Gilead. Och alle män i Jabes sade till Nahas: Gör ett förbund med oss, så wilja wi tjena dig.

Jabes låg i norra delen af Gilead. Nahas, Ammoniternas konung, war redan mäktig, och Jabes war förswagadt. Dom. 21: 8. Det swaga, okunniga folket wände sig icke i nödens stund till Israels Gud, utan förklarade sig willigt att tjena Nahas, om han wille skona dem.

2. Men Nahas, den Ammoniten, swarade dem: I så måtto will jag göra ett förbund med eder, att jag stinger ut högra ögat på eder alla, och sätter eder till en försmädelse i hela Israel.

3. Då sade till honom alla äldste i Jabes: Gif oss sju dagar, att wi måga sända budskap i alla Israels gränser: är då ingen hjelp, så wilja wi gå ut till dig.

4. Så kommo budskapen till Gibea Sauls och sade detta för folkets öron. Då hof allt folket sin röst upp och gret.

Gibea Sauls war samma stad som Gibea Benjamin, och kallades så, emedan Saul der war född. I österlanden blefwo underkufwade fiender på det hårdaste förödmjukade, stundom genom ögonens utstingande. Det war den största tänkbara skymf. Israels folk märkte nu, att Nahas förehade ett utrotelsekrig, och derföre uppstod i landet jemmer och gråt.

5. Och si, då kom Saul utaf marken, gångande bak efter sitt fä, och sade: Hwad skadar folket, att det gråter? Då förtäljde de honom de mäns ord af Jabes.

Saul hade således, sedan han blifwit smord till konung, återwändt till sina landtliga göromål, för att förbida Herrans widare anwisningar.

6. Då kom Guds Ande öfwer honom, när han dessa orden hörde, och hans wrede förgrymmade sig swårligen.

Guds Ande kom öfwer honom, för att uppwäcka honom till strid emot fienderna och uppfylla honom med eldigt hjeltemod. Detta kan Guds Ande med en menniska göra, när Han behagar, utan att dertill behöfwes, att menniskan gifwer hela sitt hjerta åt Herran, såsom det nödwändigt måste ske, om menniskan skall kunna födas på nytt och blifwa ett Guds barn.

7. Och han tog ett par oxar, och