| 510 | Jonathans seger. | 1 Samuels Bok. | Cap. 13, 14. |
hela Israels land; förty de Philisteer tänkte: de Ebreer måtte göra swärd och spjut.* *Dom. 5: 8.
Philisteerna hade således gjort allt hwad de kunnat, för att utrota smederna och borttaga wapnen från Israels folk. Men Israels folk hade wapen i striden mot Ammoniterna, och således war en det af folket, isynnerhet öster om Jordan, försedt med wapen.
20. Ty måste hela Israel fara neder till de Philisteer, om någon wille låta hwässa sin plogbill, hacka, yxa eller lia;
21. Och när eggen på liarna, hackorna, gafflarna och yxorna wardt slö, och uddarna wordo stubbige.
Wordo stubbige, grt.: skulle rätas.
22. Då nu stridsdagen kom, wardt intet swärd eller spjut funnet i hela folkets hand, som war med Saul och Jonathan: utan Saul och hans son hade wärjor.
23. Och de Philisteers läger drog fram wid Michmas.
Ehuru wisserligen några af folket uti landet ännu hade wapen, så fogade Gud så, att de 600 män, som nu woro hos Saul, icke hade swärd eller spjut, på det Herrans hjelp måtte blifwa så mycket mer underbar och stärka folkets tro. Måhända hade de bågar och pilar. Sedan medfördes wapen af de Hebreer, som nu woro hos Philisteerna, men genom segren blefwo befriade.
14. Capitel.
Jonathans seger, brott, fara, bröder.Det begaf sig i den tiden, att Jonathan, Sauls son, sade till sin dräng, som hans wärja bar: Kom, låt oss gå utöfwer till de Philisteers läger, som der uppe är: och han sade sin fader intet till.
2. Men Saul blef ytterst i Gibea under ett granatträd, som i förstaden war: och det folk, som när honom war, war wid sex hundrade män.
Denna förstad kallas i grt. Migron.
3. Och Ahia, Achitobs son, Icabods* broders, Pinehas sons, Eli sons, war HERrans prest i Silo, och drog lifkjorteln uppå. Folket wisste icke heller, att Jonathan war bortgången. *1 Sam. 4: 21.
Tabernaklet war ännu qwar i Silo, ehuru förbundets ark war i KirjathJearim. Drog lifkjorteln uppå will säga, att Ahia war öfwersteprest; ty denna lifkjortel, hwarpå bröstskölden med Urim och Thummim war fästad, kunde endast bäras af den öfwerstepresten.
4. Och i wägen, der Jonathan sökte efter att gå öfwer till de Philisteers läger, woro twå branta klippor, den ena på denna sidan, och den andra på hinsidan; den ena hette Bozez, den andra Sene.
5. Och den ena war norrut ifrån Michmas, och den andra war söderut ifrån Gaba.
6. Och Jonathan sade till sin wapendragare: Kom, låt oss gå utöfwer till dessa oomskurnas läger; tilläfwentyrs warder HERren något uträttande genom oss: förty det är icke HERranom tungt hjelpa genom många eller genom få.* *Dom. 7: 4, 7. 2 Chrön. 14: 11.
Jonathans förtröstan på Gud, som hade utwalt Israel till sitt folk, war den fasta grundwal, hwarpå hans hjeltemod hwilade, och denna förtröstan och denna hjelteanda meddelade sig äfwen åt Israels här, så snart de sågo att Herren war med dem.
7. Då swarade honom hans wapendragare: Gör allt, det i ditt hjerta är; gack åstad, si, jag är med dig, såsom ditt hjerta will.
8. Jonathan sade: Nu wäl, när wi komma dit öfwer till det folket, och de få se oss:
9. Om de då säga: Står qwar till dess wi komma till eder; så wilja wi blifwa ståndande i wårt rum och icke stiga upp till dem.
10. Men om de säga: Kommer hit upp till oss; så wilja wi stiga upp till dem: så hafwer HERren gifwit dem oss i wåra händer, och det skall oss wara för ett tecken.
För att kunna hafwa fullkomlig wisshet om Herrans bistånd i en bestämd sak, måste man wara wiss om, att denna sak öfwerensstämmer med Guds wilja. Det war Herren sjelf, som med sin Ande lifwade Jonathan till detta företag, och Jonathan kände i sitt hjerta att det nu war tillåtet att bedja Herren om ett sådant tecken. Men att bedja om ett sådant tecken utan trons wisshet om tillåtelse af Herrans Ande, wore detsamma som att fresta Herran.
11. Då nu de Philisteers läger fingo se dem båda, sade de Philisteer: Si, de Ebreer äro utkrupne utur hålen, der de sig gömt hafwa.* *1 Sam. 13: 6.
12. Och männerna i lägret swarade Jonathan och hans wapendragare och sade: Kommer hit upp till oss, wi wilja wäl lära eder. Då sade Jonathan till sin wapendragare: Träd efter mig; HERren hafwer gifwit dem i Israels händer.
13. Och Jonathan klef med händer och fötter uppföre, och hans
_520.jpg&oldid=343477){kind=link}