| David slår Goliath. | 1 Samuels Bok. | Cap. 17. | 519 |
David sade, förkunnade de det Saul: och han lät hemta honom.
32. Och David sade till Saul: Ingen mans hjerta gifwe sig för den sakens skull; din tjenare skall gå bort och strida med den Philisteen.
33. Saul sade till David: Du kan icke gå bort emot denna Philisteen och strida med honom: ty du är en yngling; och han är en stsridsman ifrån hans ungdom.
34. Men David sade till Saul: Din tjenare waktade sin faders får, och då der kom ett lejon och en björn och tog bort ett får af hjorden,
35. Då följde jag efter och slog honom, och tog det utur hans mun; och då han reste sig upp emot mig, tog jag honom i skägget, slog honom, och drap honom.
36. Så hafwer din tjenare slagit både lejon och björn. Så må nu denna oomskure Philisteen wara såsom endera; ty han hafwer försmädat lefwande Guds här.
37. Och David sade:HERren, som mig frälste ifrån lejonet och ifrån björnen, Han frälsar mig och ifrån denna Philisteen. Och Saul sade till David: Gack åstad, HERren ware med dig.
38. Och Saul drog sina kläder uppå David och satte honom en kopparhjelm på hans hufwud, och lade ett pansar uppå honom.
39. Och David band sitt swärd öfwer sina kläder, och begynte till att gå; ty han hade icke försökt det. Då sade David till Saul: Jag kan icke så gå, ty jag är det icke wan. Och han lade det ifrån sig;
40. Och tog sin staf i sin hand, och utwalde fem släta stenar utur bäcken, och lade dem uti herdeskräppan, som han hade, och i säcken, och tog slungan i sin hand, och gick fram emot Phililsteen.
41. Och Philisteen gick och fram åt och nalkades intill David, och hans wapendragare för honom.
42. Då nu Philisteen såg och skådade David, föraktade han honom: ty han war en yngling, brunaktig och dägelig.* *1 Sam. 16: 12.
43. Philisteen sade till David: Är jag då en hund, att du kommer emot mig med käppar? Och bannade David wid sina gudar;
44. Och sade till David: Kom hit till mig, jag skall gifwa ditt kött åt foglar under himmelen och djur på marken.
45. David sade till Philisteen: Du kommer till mig med swärd, spjut och sköld; men jag kommer till dig i HERrans Sebatoths namn,* Israels härs Guds, den du försmädat hafwer. *Ps. 20: 8. Ps. 118: 10, 11.
46. Och HERren skall i denna dag gifwa dig uti min hand, att jag skall slå dig, och taga ditt hufwud af dig, och gifwa de Philisteers härs kropp i denna dag åt foglar under himmelen och djur på marken, att alla land skola förnimma, att Israel hafwer en Gud.
47. Och all denna menigheten skall förnimma, att HERren icke hjelper genom swärd eller spjut: ty striden är HERrans, och Han skall gifwa eder i wåra händer.
Helt annorlunda talar troshjelten i Israel, än den hedniske kämpen. David förtröstar på Herran och finner sitt enda stöd deruti, att striden gäller den helige Gudens ära.
48. Då nu Philisteen reste åstad, gick och nalkades in mot David, skyndade sig David, och lopp ifrån hären emot Philisteen.
49. Och David tog sin hand i skräppan och fattade derur en sten, och slungade, och råkade Philisteen i hans panna, så att stenen gick in i pannan; och han föll på jorden på sitt ansigte.
Måhända föraktade Goliath David till den grad, att han icke förwarade sig med hjelmen. — Skräppan: herdewäskan.
50. Alltså öfwerwann David Philisteen med slungan och stenen, och slog honom och drap honom.
51. Och efter David intet swärd hade i sin hand, lopp han fram till Philisteen, och tog hans swärd, och drog det utur skidan, och drap honom, och högg honom dermed hufwudet af. Då de Philisteer sågo, att deras starkaste war död, flydde de.
Slungstenen fällde Goliath till marken och betog honom med hans sansning, och sedan blef han dödad med sitt eget swärd.
52. Och Israels män och Juda reste upp, ropade och jagade efter de Philisteer intill dess man kommer i dalen och allt intill Ekrons portar: och de
_529.jpg&oldid=343489){kind=link}