| Saul will döda David. | 1 Samuels Bok. | Cap. 19. | 523 |
8. Så kom åter ett örlig: och David drog ut, och stridde emot de Philisteer, och slog en stor slagtning; så att de flydde för honom.
9. Men den onde HERrans ande* kom öfwer Saul, och han satt i sitt hus, och hade ett spjut i sin hand; så spelade David på strängarne med handen. *1 Sam. 6: 14; †cap. 18: 10.
Den onde Herrans ande, d.ä. den onde anden från Herran. Se cap. 16: 14, anm.
10. Men Saul for efter att skjuta David igenom med spjutet i wäggen; men han wek undan ifrån Saul, och spjutet for in i wäggen. Och David flydde och undslapp i den natten.
11. Och Saul sände bud i Davids hus, att de skulle taga wara uppå honom, och om morgonen slå honom ihjäl; * Men Michal, Davids hustru, underwiste det honom, och sade: Om du i natt icke undsätter din själ, så måste du i morgon dö. *Ps. 59: 1, 3.
12. Så lät Michal honom neder genom ett fönster, och han gick sina färde, flydde och undslapp.
13. Och Michal tog ett beläte, och lade det i sängen; och lade ett getskinn om dess hufwud, och öfwertäckte det med kläder.
Beläte, grt: Theraphim, samma ord som 1 Mos. 31: 19. Dom. 17: 5. Michal hade således ett sådant beläte, som Rachel. Det är möjligt, att ordet Theraphim brukades om hwad slags beläte som helst, och att detta beläte icke war någon afgudabild, ty detta skulle David swårligen i sitt hus kunnat tillåta, om icke Michal höll det hemligt. Ett getskinn om dess hufwud, grt.: en gåthårsfläta om dess huvud. En fin släta, af det längsta slags gethår, liknande filtwäf, brukas i österlanden, dels för att under sömnen afhålla flugor från ansigtet, dels af fruntimmer till skydd mot solen och såsom bihang till slöjan.
14. Då sände Saul bud, att de skulle hemta David; men hon sade: Han är krank.
De första buden, v. 11, kommo tillbaka med oförrättadt ärende, och nu skickade Saul andra.
15. Då sände Saul bud till att bese David och sade: Bärer honom hit upp till mig med sängen, att han må dräpas.
16. Då nu buden kommo, si, då låg belätet i sängen, och getskinn om dess hufwud.
17. Då sade Saul till Michal: Hwi hafer du bedragit mig och släppt min fiende, att han skulle undkomma? Michal sade till Saul: Han sade till mig: Låt mig gå; eller jag slår dig i hjäl.
Michals trohet emot sin man war lofwärd, men ingalunda får man af hennes nödlögn, v. 14, 17, draga den slutsats, att nödlögn är tillåten. Michal hade kunna rädda David, utan att på detta sätt försynda sig. Jonathan talade öppet och sannfärdigt, och för att dölja det som behöfde döljas, fann han en utwäg, som icke war stridande mot sanningen, v. 4, 5; cap. 20: 28, 29.
18. Och David flydde, och undkom, och kom till Samuel i Rama, och sade honom allt, det Saul honom gjort hade. Och han gick bort med Samuel, och de blefwo i Rajoth.
19. Och det wardt underwist Saul, si, David är i Najoth i Rama.
Najoth kallades propheternas boning i Rama.
20. Då sände Saul bud, att de skulle hemta David: och de sågo chorar med propheter* prophetera, och Samuel war deras tillsiare. Då kom Guds ande uppå Sauls bud, så att de ock propheterade. *1 Sam. 10: 5.
Chorar: församlingar, skaror. Tillsiare d.ä. föreståndare.
21. Då det wardt Saul sagdt, sände han andra bud; de propheterade ock. Så sände han tredje buden; de propheterade ock.
22. Så gick han och sjelf till Rama: och då ha kom till den stora brunnen, som är i Sechu, frågade han och sade: Hwar är Samuel och David? Då wardt honom sagdt: Si, i Najoth i Rama.
23. Och han gick dit till Najoth i Rama: och Guds ande kom också öfwer honom: och han gick och propheterade, till dess han kom till Najoth i Rama.
24. Och han drog också sina kläder, af, och propheterade också för Samuel, och föll naken neder den hela dagen och den hela natten. Deraf säger man: är ock Saul ibland propheterna?* *1 Sam. 10: 12.
Då Sauls sändebud kommo till prophetskolan, der den gamle wördade Samuel war lärare, så blefwo öfwn dessa sändebud gripna af Guds Andas kraft och började med hänryckning, att utbrista i andeligt tal. Men det war icke någon Guds Andes ingifwelse, det war icke en Guds Andes werkan i deras själ, det war blott en yttre werkan, hwaraf deras själ blef fattad. Såsom då stenar ligga i en hög af glödande kol, så blifwa äfwen stenarne genomglödgade, men hafwa icke elden i sig på samma sätt som kolen. Detsamma gäller äfwen i afseende på Guds Andes omwändande och rättfärdiggörande nåd. Då
_533.jpg&oldid=343493){kind=link}