| 524 | Jonathan och David. | 1 Samuels Bok. | Cap. 20. |
kraftiga wäckelser, på något ställe ske och många deraf blifwa fattade, så werkar denna nådeseld hos somliga ett inre troslif, så att de blifwa brinnnande i andanom; men andra blifwa endast uppwärmde, såsom stenar, hwilka kallna, då rörelserna äro förbi. I grundspråket står ett annat ord för Sauls och hans sändebuds propheterade och ett annat ord för propheternas propheterande. Det war således icke samma slags propeterande. Så äro icke heller skrymtares andeliga tal eller nywäcktas upprörda känslor och häftiga hjerteutgjutelser detsamma, som pånyttfödda christnas tal och wittnesbörd om sanningen och om Herrans wägar. Ganska märkwärdigt är, att Saul sjelf, öfwer hwilken den onde anden redan hade så mycken makt, ännu en gång kände en så stark inflytelse af de frommas samfund, att äfwen han ännu en gång började prophetera. Det wisar, huru ljusets och mörkrets makt kämpa om menniskosjälen, och huru omwexlande det tillgår, innan striden är utkämpad. Äfwen sådane menniskor, hwilkas hjertan redan hårdnat i synden och äro otillgängliga för Guds Andes omwändande och pånyttfödande nåd, kunna dock någon gång blifwa gripne af öfwerwäldigande andeliga intryck eller af underbara stickelser eller mäktiga känslor och äfwen yttra fromma ord. Om dem gäller äfwen samma fråga, som blef ett ordspråk i gamla tider: är ock Saul ibland propheterna? — Meningen är icke, att Saul aftog alla sina kläder, utan blott sin konungdrägt, så att han wisade sig i sina enkla underkläder. I de frommas samfund kan ingen behålla någon äremantel.
20. Capitel.
Davids och Jonathans förbund.Och David flydde ifrån Rajoth i Rama, och kom och talade för Jonathan: Hwad hafwer jag gjort? Hwad hafwer jag misshandlat? Hwad hafwer jag syndat för din fader, att han står efter mitt lif?
2. Han sade till honom: Bort det; du skall icke dö; si, min fader gör intet hwarken stort eller litet, det han icke uppenbarar för mina öron; hwi skulle då min fader dölja detta för mig? Det skall icke gå så till.
3. Då swor David ytterligare och sade; Din fader wet wäl, att jag hafwer funnit nåd för dina ögon; derföre må han tänka, Jonathan skall intet weta häraf, på det han icke skall bedröfwas deraf. Sannerligen, så wisst som HERren lefwer, och så wisst som din själ lefwer, det är icke mer än ett steg mellan mig och döden.
4. Jonathan sade till David: Jag will göra dig allt, det ditt hjerta begär.
5. David sade till honom: Si, i morgon är nymånad,* att jag skall sitta till bords med konungen: så låt mig bestämma, att jag gömmer mig på marken allt intill aftonen på tredje dagen. *4 Mos. 28: 11. Ps. 81: 4.
Så låt mig bestämma: så låt mig råda, så tillåt mig.
Den första dagen i hwarje månad war en högtidsdag, som firades med fröjd, 4 Mos. 10: 10. Ps. 81: 4.
6. Om din fader frågar efter mig, så säg: David bad mig, att han måtte löpa till sin stad Bethlehem: förty der är ett årligt offer för all slägten.
Hela Isai familj plägade der hafwa ett gemensamt offer. Det är troligt, att David först begaf sig till Bethlehem, men sedan på tredje dagen infann sig på bestämd ort, v 19. Af detta offrande i Bethlehem ser man, att gudstjensten äfwen hos de fromma på den tiden icke war i ordnadt skick, ty det war icke lofligt att offra annorstädes än wid Herrans helgedom.
7. Är det så, att han säger: Det är godt, så står det wäl med din tjenare; warder han ock wred, så warder du wäl märkande, att han hawer ondt i sinnet.
8. Så gör nu barmhertighet med din tjenare; ty du hafwer med mig din tjenare gjort ett förbund i HERranom;* är ock någon missgerning i mig, så dräp du mig, och låt mig icke komma inför din fader. *1 Sam. 18: 3.
9. Jonathan sade: Bort det ifrån dig, att jag skulle märka, att min fader hade i sinnet göra dig ondt, och jag icke skulle det säga dig.
Bort det ifrån dig (att jag skulle dräpa dig) att, om jag för wiso skulle få weta att af min fader ondt wore öfwer dig beslutet, jag icke skulle säga dig det.
10. Davids sade: Ho skall säga mig det, om din fader swarare dig något hårdt?
11. Jonathan sade till David: Kom, låt oss gå ut på marken: och de gingo båda ut på marken.
12. Och Jonathan sade till David: HERre Israels Gud, om jag utifrågar af min fader i morgon och öfwermorgon, att det står wäl till med David, och jag icke sänder till dig och uppenbarar det för dina öron,
13. Så göre HERren det och det med Jonathan; men om min fader täckes det ondt är emot dig, så will jag ock uppenbara det för dina öron och släppa dig, att du går dina färde med
_534.jpg&oldid=343494){kind=link}