| 528 | Doegs förräderi. | 1 Samuels Bok. | Cap. 22. |
skulder, finner man, att lagens barmhertiga föreskrifter, 2 Mos. 22: 25. 3 Mos. 25: 36. 5 Mos. 23: 19, icke blefwo iakttagna. David emottog icke dessa personer, som kommo till honom, för att skada sin konung, utan han lät dem göra nytta, cap. 23: 1. Cap. 25: 15. Gud skänkte honom dessa anhängare, såsom sin smorda konung, till tröst och beskärm, och gjorde honom tillika till en förebild af Messias, Davids son, i hans andeliga rike, Ps. 72: 13, 14. (Matth. 11: 5, 28)
3. Och David gick dädan till Mizpa uti de Moabiters land och sade till de Moabiters konung: Låt min fader och min moder gå ut och in med eder, till dex jag får se, hwad Gud will göra med mig.
4. Och han lät dem in för de Moabiters konung, att de woro när honom, så länge som David war på borgen.
David fruktade, att Saul skulle öfwa hämnd på hans anhöriga, derföre sörjde han på detta sätt för deras säkerhet. Från Behtlehem till Moabs land war blott några timmars wäg. Med borg menas fasta ställen, som af naturen äro liksom fästningar, såsom hålor, oåtkomliga bergshöjder m.m.
5. Men den propheten Gad sade till David: Blif icke på borgen, utan gack bort i Juda land. Så gick David åstad, och kom uti den skogen Hareth.* *Ps. 63: 1.
Propheten Gad, som sedan ofta omtalas, hade måhända af proheten Samuel blifwit skickad till David från en prophetskola, för att wara hans tröstare och rådgifware under de swåra pröfningarne. Så skickar Herren alltid till sina tjenare den underwisning och hugswalelse, som de behöfwa i nödens och motgångens dagar. Genom Gad blef David nu i allting hänwisad till Herren.
6. Och det kom för Saul, att David och de män, som när honom woro, woro sedde. Som nu Saul bodde i Gibea i en lund i Rama, hade han sitt spjut i handen, och alla hans tjenare stodo bredwid honom.
Under ett tamariskträd på en höjd wid staden Rama höll således Saul offentliga sammankomster för att skipa lag och rätt.
7. Då sade Saul till sina tjenare, som stodo bredwid honom: Hörer, I Jemini barn; mån ock Isai son skola gifwa eder alla åkrar och wingårdar och göra eder alla till öfwerstar öfwer tusende och öfwer hundrade?
8. Att I alle hafwen förbundit eder emot mig, och ingen är som det för mina öron uppenbarar, efter min son hafwer ock gjort ett förbund med Isai son. Är ingen i bland eder, hwilken det gör ondt för min skull, och uppenbarar det för mina öron? Ty min son hafwer uppwäckt min tjenare emot mig, att han skall gå mig efter, såsom för ögon är.
9. Så swarade Doeg,* den Edomeen, som stod ibland Sauls tjenare, och sade: Jag såg Isai son, att han kom till Nobe till Ahimelech, Ahitobs son: *1 Sam. 21: 7. Ps. 52: 2.
10. Han frågade om honom HERran, och gaf honom spisning och Goliaths den Philisteens swärd.* *1 Sam. 21: 6, 9.
Fastän i cap. 21 icke Herrans rådfrågande står omtaldt, lära wi här att det skedde. Doeg¨ begär här ett gudlöst och nedrigt förräderi, i det han framställde saken, såsom om Ahimelech hade wetat, att David war flykting. Se Ps. 52: 4, 5.
11. Då sände konungen åstad, och lät kalla presten Ahimelech, Ahitobs son, och hela hans faders hus, presterna som woro i Nobe, och de kommo alla till konungen.
12. Och Saul sade: Hör, du Ahitobs Son. Han sade: Här är jag, min herre.
13. Och Saul sade till honom, Hwi hafwn I gjort ett förbund emot mig, du och Isai son, så att du hafwer gifwit honom bröd och swärd, och frågat Gud för honom, på det du skulle uppwäcka honom till att han skulle gå mig efter, såsom för ögon är.
14. Ahimelech swarade konungen och sade: Och ho är ibland alla dina tjenare sådan som David, trogen och konungens måg, och går i din lydnad, och är mycket afhållen i ditt hus?
15. Hafwer jag nu först i dag begynt fråga Gud för honom? Det ware långt ifrån mig: Konungen lägge sin tjenare icke sådant till i allt min faders hus: förty din tjenare hafwer intet wetat af allt detta, wharken litet eller stort.
16. Men konungen sade, Ahimelech, du måste döden dö, du och hela din faders hus,
Detta war Eli hus, se cap 2: 30, 32. Så blifwa Herrans domar till slut ofta inledda genom händelser och skickelser, som kunna wara följder af oskyldiga, till och med goda gerningar hos dem som måste lida. I sådana domar och hemsökelser inpå barnen för fädernas skull ligger ofta någonting hemlighetsfullt och outransakligt. Saul aktade icke på den oskyldige Ahimelechs sannfärdiga framställning. Det synes tydligt att Saul war förbittrad på presterna och på Herrans helgedom och äfwen på Herran sjelf,
_538.jpg&oldid=343499){kind=link}