| David slår de Amalekiter. | 1 Samuels Bok. | Cap. 30. | 541 |
9. Så drog David åstad och de sex hundrade män, som när honom woro. Och då de kommo till den bäcken Besor, blefwo några ståndande:
10. Men David och fyrahundrade män jagade efter: och de tuhundrade män, som ståndande blefwo, hade försummat sig fara öfwer bäcken Besor.
11. Och de funno en Egyptisk man på marken, den förde de till David, och gåfwo honom bröd, att han åt, och gåfwo honom watten dricka:
12. Och gåfwo honom ett stycke fikon och tu stycken russin. Och då han ätit hade, kom hans ande åter till honom; ty han hade i tre dagar och tre nätter intet bröd ätit, och intet watten druckit.
Ett stycke fikon och tu stycken russin betyder stycken af fikondeg och russindeg. Russin erhållas af drufwor. Dessa frukter, liksom äfwen dadlar och annan frukt, brukar man i österlanden att sammanknåda, torka och förwara på samma sätt som ost.
13. David sade till honom: Hwem hörer du till? och hwadan är du? Han sade: Jag är en Egyptisk dräng, en Amakiters tjenare, och min herre hafwer öfwergifwit mig; ty jag wardt krank för tre dagar sedan.
14. Wi woro här infallne söder på Crethi och uppå Juda och söder på Caleb,* och hafwa bränt upp Ziklag med eld. *Jos. 14: 13; cap. 15: 13.
Söder på Crethi, grt.: i Crethernas land söderut. Cretherna woro en af Philisteernas stammar; de härstammade från Kaphthor, nemligen ön Cretha.
15. David sade till honom: Will du röra mig ned till det krigsfolket? Han sade: Swär mig wid Gud, att du icke slår mig ihjäl eller antwarder mig i min herres hand, så will jag föra dig ned till det krigsfolket.
16. Och han förde dem ned: och si, de hade förstrött sig öfwer hela jorden, åto och drucko, och fröjdade sig, för det stora bytets skull, som de tagit hade utur de Philisteers land och utur Juda land.
17. Och David slog dem ifrån morgonen allt intill aftonen emot den andra dagen, så att ingen af dem undslapp; förutan fyrahundrade ynglingar, de satte sig uppå kameler och flydde.
Ifrån morgonen allt intill aftonen emot den andra dagen, d. ä.: från gryningen ända till aftonen, då den andra dagen, efter Judarnas räkning, begynte med solens nedgång.
18. Så undsatte då David allt, det de Amalekiter tagit hade, och sina twå hustrur:
19. Och fattades ingen, hwarken liten eller stor, hwarken söner eller döttrar, eller af rofwet, eller hwad som helst de tagit hade: David hemtade det allt igen.
20. Och David tog får och fä, och dref boskapen för sig, och de sade: Detta är Davids rof.
21. Och då David kom till de tuhundrade män, som sig försummat hade efterfölja David, och woro blefne wid bäcken Besor; gingo de ut emot David, och folket, som med honom war: och David gick till folket, och helsade dem wänligen.
22. Då swarade de, som onde och Belials män woro ibland dem, som med David dragne woro, och sade: Efter de icke foro med oss, skall man intet gifwa dem af rofwet, som wi undsatt hafwa; utan hwar och en tage sin hustru och sina barn, och gånge sin wäg.
23. Då sade David: I skolen icke så göra, mina bröder, med det, som HERren oss gifwit hafwer, och hafwer förwarat oss, och gifwit det krigsfolket i wåra händer, som emot oss komne woro.
24. Ho skulle höra eder derutinnan? Sådan som deras del är, som woro ned dragne i striden, sådan skall ock deras del wara, som när tygen blifwit hafwa, och skall lika bytt warda.* *4 Mos. 31: 26, 27. Jos. 22: 8.
25. Detta är också ifrån den tiden och allt sedan wordet för en sed och rätt i Israel intill denna dag.
En sådan billig delning gjorde David till stadga och sed i Israel.
26. Och då David kom till Ziklag, sände han af rofwet till de äldsta i Juda sina nästa, och sade: Si, der hafwen I wälsignelsen af HERrans fienders rof;
27. Nemligen dem i BethEl, dem i Ramoth söderut, dem i Jathir:
28. Dem i Aroer, dem i Siphmoth, dem i Esthemoa:
29. Dem i Rachal, dem i de Jerahmeeliters städer, dem i de Keniters städer:
30. Dem i Horma, dem i ChorAsan, dem i Atach:
_551.jpg&oldid=343516){kind=link}