| David Juda konung. | 2 Samuels Bok. | Cap. 2. | 545 |
2. Capitel.
David smord. Sauls graf. Abners uppror, strid, dråp. Stillestånd.Sedan detta skedt war, frågade* David HERran, och sade: Skall jag draga upp uti någon af Juda städer? Och HERren sade till honom: Drag dit upp. David sade: Hwart? Han sade: till Hebron? *1 Sam. 30: 7.
Frågan skedde såsom wanligt genom öfwerste presten, som hade embetsskölden med Urim och Thummim. Fastän nu Davids häftigaste fiende war undanröjd, så försökte dock David icke att gå sin egen wäg, utan han wille fortfarande låta leda sig af den allwise Gudens hand.
2. Så drog då David dit med sina twå hustrur, Abinoam den Jisreelitiskan, och Abigail, Nabals den Carmelitens hustru.* *1 Sam. 25: 40, 43.
3. Dertill hade han ock de män upp med sig, som när honom woro, hwar och en med sitt hus: och bodde i Hebrons städer.* *Jos. 21: 11.
4. Och de män af Juda kommo och smorde der David till konung öfwer Juda hus.
Och då David wardt bådadt, att de af Jabes i Gilead hade begrafwit Saul;* *1 Sam. 31: 13.
Nu skedde den offentliga smörjelsen, till bekräftelse af den, som genom Samuel war werkställd, 1 Sam. 16: 13. Då han sedan blef konung öfwer alla stammarne i Israel, skedde smörjelsen för tredje gången.
5. Sände han bud till dem och lät säga dem: Wälsignade waren I HERranom, att I denna barmhertighet hafwen gjort på eder herre Saul, och begrafwit honom.
6. Så göre nu HERren med eder barmhertighet och trohet; och jag skall ock desslikes göra eder godt, att I detta gjorden.
7. Så ware nu edra händer trösta, och står faste; efter eder herre Saul är död, så hafwer nu Juda hus smort mig till konung öfwer sig.
Med detta budskap erkände David Sauls konungawärdighet högtidligen, och han ådagalade med sin wänliga önskan och wälsignelse sitt hjertas tacksamhet, att folket i Jabes hade bewisat sin konung den sista äretjänsten.
Grt.: Så ware nu edra händer starka, och warer tapperhetens söner. ”Häri ligger en uppmaning att bistå honom, att han, såsom Sauls rättmätige efterträdare, måtte winna hela riket.”
8. Men Abner, Ners son, som Sauls härhöfwitsman war, tog Isboseth, Sauls son, och förde honom genom Mahanaim:
Isboseth kallas i 1 Chrön. 8: 33 Esbaal.
9. Och gjorde honom till konung öfwer Gilead, Assuri, Jisreel, Ephraim, BenJamin, och öfwer hela Israel.
10. Och Isboseth, Sauls son, war fyratio år gammal, då han blef konung öfwer Israel; och regerade i tu år: men Juda hus höll med David.
Under dessa twå år war folket deladt under twå konungars spira. Sauls son Isboseth regerade twå år i konungsligt anseende. Derefter uppstod kriget, v. 12; derpå förlorade sig hans anseende, och många af hans undersåtare wände sig till David. Under fem års tid, v. 11, hade Isboseth nästan ingenting mer än titel af konung.
11. Och den tiden, som David war konung i Hebron öfwer Juda hus, war sju år och sex månader.* *2 Sam. 5: 5.
12. Och Abner, Ners son, drog ut med Isboseths, Sauls sons, tjenare, utur Mahanaim till Gibeon.
Mahanaim (som betyder twå härar) war den ort, der Jacob hade sett de twå Englahärarne. 1 Mos. 32: 2, och låg i Gads stam, Jos. 13: 26.
13. Och Joab, ZeruJa* son, drog ut med Davids tjenare, och de mötte hwarannan wid dammen i Gibeon: och lade sig, dessa på denna sidan wid dammen, och de andre på den andra sidan. *1 Chrön. 2: 16.
14. Och Abner sade till Joab: Låt de unga män stå upp och spela för oss. Joab sade: Det må wäl wara.
Detta spel war en kamp på lif och död. I forntiden brukades stundom en twekamp mellan flera par skulle afgöra striden mellan twänne härar, och detta kallades ofta ett spel.
15. Så stodo de upp, och gingo fram tolf i talet utaf BenJamin på Isboseths, Sauls sons, sida; och tolf af Davids tjenare.
16. Och hwardera tog den andra wid halsen, och stötte honom swärdet i hans sida; och föllo den ene med den andra; deraf det rummet kallas Helkath Hazurim, hwilket i Gibeon är.
Helkath Hazurim bet. hjeltarnas fält, ett namn, som sedan förwarade minnet af denna strid.
_555.jpg&oldid=343527){kind=link}