| 546 | David Juda konung. | 2 Samuels Bok. | Cap. 2, 3. |
17. Och begyntes en ganska hård strid på den dagen: men Abner och de män af Israel wordo slagne för Davids tjenare.
18. Och tre ZeruJu söner woro der, Joab, Abisai och Asahel: men Asahel war snar till fötter såsom en rå på marken.
19. Han jagade efter Abner, och wek icke, hwarken på den högra sidan eller den wenstra, ifrån Abner.
20. Då wände Abner sig om, och sade: Är du Asahel? Han sade: Ja.
21. Abner sade till honom: Gif dig ifrån mig, antingen på högra sidan eller den wenstra, och tag dig före någon af de unga karlar, och tag honom harnesket af. Men Asahel wille icke wika ifrån honom.
Bewisa ditt mod på en af soldaterna: Abner wille med dessa ord förödmjuka Asahel.
22. Då sade Abner ytterligare till Asahel: Gif dig ifrån mig; hwi will du, att jag skall slå dig till marken? Och huru skulle jag töras häfwa mitt ansigte upp för din broder Joab?
23. Men han wille ingalunda wika. Då stack Abner honom bakom sig med ett spjut i hans buk,* så att spjutet gick bak ut, och han föll, och blef der död för honom. Och hwilken som kom till det rummet, der Asahel låg död, han stod der stilla. *2 Sam. 3: 27, 30.
Bakom sig med ett spjut, grt.: med bakändan af spjutet. Spjutet hade äfwen på bakändan en spets, för att kunna stötas i marken.
24. Men Joab och Abisai jagade efter Abner, intill solen gick ned: och de kommo på det berget Amma, som ligger för Giah, på den wägen till Gibeons öken.
25. Då församlade sig BenJamins barn bak för Abner, och wordo till en hop, och gingo öfwerst på en hög.
26. Och Abner ropade till Joab och sade: Skall då swärdet fräta utan ända? Wet du icke, att det will på sistone skarpt warda? Huru länge will du icke säga folket, att de låta af förfölja sina bröder?
27. Joab sade: Så sannt som Gud lefwer, hade du bittida i dag sagt detta till mig, folket hade wäl aflåtit att förfölja hwar och en sin broder.
28. Och Joab blåste i basunen, och allt folket blef stilla ståndande, och jagade icke mer efter Israel; och stridde ej heller mer.
Härarne sammandrabbade, emedan man icke ansåg twekampen, v. 24, för afgörande, ty alla hade stupat.
29. Men Abner och hans män gingo den hela natten öfwer slättmarken, och drogo öfwer Jordan, och wandrade genom hela Bithron, och kommot till Mahanaim.
30. Men Joab wände sig ifrån Abner, och församlade hela folket. Och der saknades af Davids tjenare nitton män och Asahel.
31. Och Davids tjenare hade slagit af BenJamin och Abners män, så att trehundrade och sextio män woro döde blifne.
32. Och de togo Asahel upp, och begrofwo honom i hans faders graf i Bethlehem. Och Joab med sina män gingo den hela natten, och kommo i morgonlysningen till Hebron.
3. Capitel.
Davids förkofran. Sauls aftagande. Abners affall, död, begrafning.Och det war ett långt örlig emellan Sauls hus och Davids hus: men David gick och förkofrades, och Sauls hus gick tillbaka och förminskades.* *1 Sam. 13: 14; cap. 15: 23, 28.
Gick och förkofrades, d. ä.: fortfor att förkofras i wälstånd och makt.
2. Och David wordo födde barn i Hebron:* hans förstfödde son Amnon utaf Ahinoam den Jisreelitiskan; *1 Chrön. 3: 1, [et]c.
3. Den andre Chileab, utaf Abigail, Nabals hustru, den Carmelitens; den tredje Absalom, Maacha son, Thalmai dotters, konungens i Gesur;
Gesur låg på andra sidan Jordan, 5 Mos. 3: 14.
4. Den fjerde Adonia, Haggith son; den femte SephatJa, Abital son;
5. Den sjette Jithream, utaf Egla, Davids hustru. Desse äro födde David i Hebron.
6. Som nu örlig war emellan Sauls hus och Davids hus, förstärkte Abner Sauls hus.
_556.jpg&oldid=343530){kind=link}