| 552 | Michals förakt. | 2 Samuels Bok. | Cap. 6, 7. |
Man ser af 1 Chrön. 26: 4, 5, m. m., att han war en Levit.
11. Och då HERrans ark blef i tre månader uti ObedEdoms den Gitthitens hus, wälsignade HERren honom och allt hans hus.
12. Och det wardt sagdt konung David, att HERren hade wälsignat ObedEdoms hus och allt, det han hade, för Guds arks skull: då gick han bort, och hemtade Guds ark utur ObedEdoms hus upp uti Davids stad med fröjd.
13. Och som de woro framgångne wid sex tren med HERrans ark, offrade man en oxe och ett fett får.
Den stora förskräckelsen förde till en helsosam bättring; man tänkte nu på Herrans lag, och prestembetet återwann sitt anseende. Man offrade, under det Leviterna framgingo med arken. Wid sex tren, d. ä.:. sex steg.
14. Och David dansade med all makt för HERranom:* och hade klädt uppå sig en linne lifkjortel. *Ps. 84: 3.
Huru David dans war beskaffad, se 2 Mos. 15: 20. Ps. 149: 3. Ps. 150: 4. Jer. 31: 13. Man dansade chorwis, männerna särskildt och qwinnorna särskildt. Det war en högtidlig gång efter en wiss musik, för att uttrycka sin glädje wid högtidliga tillfällen. Se 1 Sam. 18: 6; 19: 20. David aflade sin konungsliga drägt och hade på sig en hwit linnerock, såsom Leviterna, till tecken af förödmjukelse inför Herran.
15. Och David samt med hela Israel förde HERrans ark upp med trumpeter och basuner.* *1 Chrön. 15: 16.
16. Och då HERrans ark kom in uti Davids stad, såg Michal, Sauls dotter, ut genom fönstret, och såg konung David springa och dansa för HERranom; och föraktade honom i sin hjerta.* *1 Chrön. 15: 29.
Michal föraktade David för denna förödmjukelses skull. Hon hade älskat hjelten, men en ödmjuk Herrans tjenare war henne widrig. Så finnes också i wår tid och i alla tider mången Michal, som föraktar den sanna fromheten och den rätta ödmjukheten.
17. När de nu buro HERrans ark in, satte de honom på sitt rum midt i tabernaklet, som David för honom uppslagit hade;* och David offrade bränneoffer och tackoffer för HERranom. *1 Chrön. 15: 1; cap. 16: 1.
Tabernaklet war ännu i Gibeon, och således hade David nu låtit uppsätta ett annat tempeltält, cap. 7: 2, för att deruti förwara arken. Se 1 Chrön. 21: 29.
18. Och då David hade utoffrat bränneoffer och tackoffer, wälsignade han folket i HERrans Zebaoths namn.* *1 Chrön. 16: 2, 3.
19. Och utskifte åt allt folket och Israels menighet, både man och qwinna, hwarjom och enom ett bröd och ett stycke kött och ett mått win; sedan gick allt folket sin wäg, hwar och en i sitt hus.
20. Men då David igen kom till att wälsigna sitt hus, gick Michal, Sauls dotter, ut emot honom och sade: Huru härlig hafwer Israels konung warit i dag, som sig blottat hafwer för sina tjenares tjensteqwinnor, såsom lösaktiga menniskor sig blotta!
Michal söker i sin wrede, till följe af den presterliga axelklädnaden, v. 14, att wrida saken så, som om deruti legat något anstötligt; men den egentliga orsaken till hennes wrede war, att David gjorde gemensam sak med Leviterna, ty hennes stolta sinne, som war så fjerran ifrån Gud, kunde hwarken tåla prester eller Leviter.
21. Men David sade till Michal: Jag skall spela för HERranom, den mig utwalt hafwer hellre än din fader och hellre än allt hans hus, så att Han hafwer mig befallt wara en förste öfwer HERrans folk, öfwer Israel; ja, för HERranom will jag spela;
22. Och will ännu ringare warda än så, och will nedrig wara i mina ögon, och med de tjensteqwinnor, som du af sagt hafwer, till ära komma.
David gifwer på Michals förebråelser det rätta swaret, han förödmjukar sig ännu djupare inför Herran, han wredgas icke öfwer hennes ord, han talar blott om Herrans barmhertighet, och söker inför Herren ingen annan ära, än den han kan hafwa gemensam med de föraktade tjensteqwinnorna.
23. Och Michal. Sauls dotter, hade intet barn intill hennes dödsdag.
Så straffade Herren Michal för hennes högmod och det förakt hon wisat för Hans helgedom. Andligen ofruktbara blifwa alla Guds ords föraktare och afskäras slutligen såsom torra grenar från stammen af Herrans församling, ehuru de genom dopet en gång deruti blifwit inympade. Joh. 15.
7. Capitel.
Templet ämnas. Säden lofwas. David prisar, beder Gud.Då nu konungen satt i sitt hus, och HERren hade honom ro gifwit för alla hans fiender allt omkring,
_562.jpg&oldid=343548){kind=link}