| 562 | Ammons barn besegras. | 2 Samuels Bok. | Cap. 12, 13. |
barnet war dödt; och sade till sina tjenare: Är barnet dödt? De sade: Ja.
20. Då stod David upp af jorden, och twådde sig, och smorde sig, och lade andra kläder uppå, och gick in uti HERrans hus, och tillbad: och då han kom hem igen i sitt hus, lät han komma mat upp för sig och åt.
21. Då sade hans tjenare till honom: Hwad är det för ett ting, som du gör? Då barnet lefde, fastade du och gret; men nu, sedan det dödt är, står du upp och äter?
22. Han sade: För barnets skull fastade jag och gret, då det lefde; ty jag tänkte: Ho wet, om HERren warder mig nådelig, så att barnet må blifwa wid lif.
23. Men nu sedan det dödt är, hwad skulle jag fasta? Kan jag ock hemta honom igen? Jag går wäl till honom, men han kommer icke till mig igen.
24. Och då David hade hugswalat sin hustru BathSeba, gick han in till henne och sof när henne; och hon födde en son, den kallade han Salomo;* och HERren älskade honom. *1 Chrön. 22: 9. Matth. 1: 6.
25. Och han fick honom under Nathans hand, Prophetens; han kallade honom JedidJa för HERrans skull.
Jedidja, betyder: Guds älskade.
26. Så stridde nu Joab emot Rabba Ammons barns, och wann den konungsliga staden.
27. Och sände bud till David, och lät säga honom: Jag hafwer stridt emot Rabba,* och hafwer ock wunnit wattustaden. *1 Chrön. 20: 1.
Då den delen war tagen, som försåg hela staden med watten, så war det öfriga af staden lätt att intaga, och Joab wille bereda konungen den äran att sjelf anföra hären wid stadens intagande.
28. Så tag nu tillhopa det folk, som qwar är, och belägg staden, och winn honom, på det att jag icke winner honom, och får der namnet af.
29. Alltså tog David allt folket tillhopa, och drog åstad, och stridde emot Rabba, och wann honom;
30. Och tog deras konungs krona utaf hans hufwud, hwilken hade i wigt en centner guld, och ädla stenar: och den wardt satt David på hans hufwud; och han förde ganska mycket rof utur staden.* *1 Chrön. 20: 2.
En krona af sådan wigt (83 och ett halft skålp., se 2 Mos. 25: 39) kunde icke bäras på hufwudet, utan meningen måste wara, att den war fästad öfwer konungens hufwud, då han satt på thronen, och att den sattes på Davids hufwud kan äfwen betyda öfwer Davids hufwud, till tecken att han nu hade wunnit detta konungarike.
31. Och folket derinne förde han ut, och lade dem under jernsågar och taggar och jernkilar, och brände dem upp uti tegelugnar; så gjorde han alla Ammons barns städer. Så wände då David och allt folket om igen till Jerusalem.* *1 Chrön. 20: 3.
Och brände upp dem i tegelugnar: och han förde dem genom Moloch. Ammoniterna uppbrände sina egna barn till offer åt afguden Moloch och offrade på samma sätt äfwen äldre menniskor. Krigsfångar brukade man på den tiden döda genom de allra grymmaste uppfinningar; och säkert hade Ammoniterna, under den tid Israel war i träldom under dem, plågat många Israeliter till döds på det sätt, som här nämnes. Om meningen är att Ammoniterna nu på detta sätt blefwo dödade, så måste det hafwa warit en wanlig wedergällning, hwartill deras egna straffinrättningar begagnades. Men dessa ord kunna äfwen tydas sålunda: Folket derinne förde han ut och satte dem till sågning och till tröskning med taggwalsar och till jernkilar för att hugga sten, sedan han hade låtit dem och deras konung gå under swärdet till tecken att de woro besegrade. Detta är, efter grt., ordens sannolikaste mening, och Ammoniterna kommo nu i träldom, såsom Israel förut warit i träldom under dem i aderton år. Dom. 10: 8.
13. Capitel.
Thamar kränkes. Amnon dräpes. Absalom flyr.Och det begaf sig derefter, att Absalom, Davids son, hade en dägelig syster, den hette Thamar, och Amnon, Davids son fick henne kär.* *2 Sam. 3: 2.
Nu börja olycksmolnen att draga sig samman öfwer Davids hus.
2. Och Amnon ställde sig, såsom han war sjuk för Thamars sin systers skull: ty hon war en jungfru, och Amnon syntes icke lätt wara att göra henne något.
Då en menniska försyndat sig och gifwit ett ondt exempel, så är frimodigheten att rätt förmana och bestraffa det onda mycket förslappad; och den kraft, som en öfwerhetsperson, lärare eller fader behöfwer för att rätt handleda dem han har under sin wård, är bruten, så snart något
_572.jpg&oldid=343576){kind=link}